Samtal hem i eftermiddags.

21:34

*Tuuut … tuuut … tuu*

– Heej.
– Hej Abbe, är det du som svarar idag?
– Mmm.
– Hur var det hos kissedoktorn idag?
– Bra. Jag fick ett plåster.
– Fick du det, varför då?
– För att jag fick ett Karinstick. *)
– Ett Karinstick?
– Jaa, i fingret.
– Jahaa. Gjorde det ont?
– Näe, jag skrek ingenting pappa.
– Gjorde du inte? Vad duktig du är.
– Vet du, pappa? När jag får vanliga sprutor, då skriker jag. Inte när jag får Karinstick. Då skriker inte jag.

Älskade, plågade, härdade lilla femåring.

*) (Karin har diabetes och sticker sig i fingret flera gånger om dagen för att mäta blodsockret)

10 kommentarer

  1. Det är klart med Karinstick går smärtan fortare över än med valiga sprutor :-)

    SvaraRadera
  2. Gullegubben!
    De är för härliga de små liven.

    SvaraRadera
  3. Hej underbara Abbes pappa :-) Jag läste igenom hela arkivet för några veckor sen och nu är jag jättenyfiken på hur det går med Abbes språk efter operationen. Talar han rent nu? Kramar Sofie

    SvaraRadera
  4. Denna fina kille! Och denna fina pappa som förmedlar så fint.
    Det känns i hjärtat att tänka på hur mycket den lille mannen måste stå ut med. Skickar mycket kärlek till er.

    SvaraRadera
  5. Fantastiska Abbe. Jag har diabetes,men jag tycker att det gör ont att sicka sig i bland.

    Annelie

    SvaraRadera
  6. Jag förstår hur hemskt det känns att få höra saker som visar på hur ofta han blir stucken, men jag kan bara tänka: Vilken överlevare. Han har snickrat ihop åt sig en filosofi om hur man gör när man blir stucken, vad det finns för varianter och så. Den sortens struktur på tillvaron har de tuffa, fina och modiga.
    Heja Abbe!

    SvaraRadera
  7. Då skulle han inte ha diabetes, då skulle han få ta flera sprutor varje dag....

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.