26 oktober 2012

Storebror och Abbepappan som tecknad film.

Har ni sett? Vi har blivit ett par tecknade figurer, storebror och jag. Lite ovant, men kul.

Minns ni att jag var med och skrev ett avsnitt i en bok som heter "Litet syskon"? Det är en bok om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättning och bokens författare heter Christina Renlund och är leg. psykolog och psykoterapeut.

Christina arbetar också med ett projekt kallat Syskonkompetens i samarbete med Ågrenska, AMC-föreningen, Habilitering och Hälsa i Stockholms läns landsting. Som en del i det projektet fick jag för några år sedan frågan om jag kunde tänka mig att bidra med en text med ett samtal mellan storebror och mig. Det ville jag gärna. Syskon till sjuka barn är ett angeläget ämne, som jag själv funderat mycket över och tagit upp det flera gånger tidigare.

I alla fall. Sagt och gjort, jag skrev ner ett litet småprat vi hade en kväll – när storebror var sex år – och nu har det blivit till en liten film. Varsågoda.



Ett jättefint och väldigt viktigt projekt, väl värt att sprida tycker jag.

23 kommentarer:

  1. Sarah - sa_na_si26 oktober 2012 20:08

    Åh vad fint. <3

    SvaraRadera
  2. Men ååååh så himla rart! Underbar liten film om syskonkärlek! Fast jag tyckte nog att pappa Gunnar skulle prata göteborgska ändå ;-).

    Vi har en multihandikappad son som heter Bosse. Han är gravt hjärnskadad, har scolios och är blind. Kan inte sitta, stå, gå, eller äta med munnen. Han fyller 10 i vår. Bosses lillasyster Majken, snart 5 år, sa glatt häromveckan:
    -När jag blir stor ska jag ha ett handikappat barn. Som är lite blind och så. Som Bosse!

    Och det kändes riktigt gott i hjärtat på något vis.

    SvaraRadera
  3. Åh så fint, blev helt varm i hjärtat <3

    SvaraRadera
  4. Britt Claesson27 oktober 2012 00:21

    Fint beskrivet. Att vara syskon till en person med funktionsnedsättning är nog ganska speciellt när man tänker på det. Fast mest är det rätt normalt, inget man går och tänker på. Normalt för att det är ens syskon och varje familj är som den är. Ibland kan det vara en fördel att ha ett syskon som är lite annorlunda. Man får vara med på träffar, resor, läger och träffa kompisar som man aldrig annars skulle träffa. Själv minns jag alla roliga resor och julfester med FUB.

    SvaraRadera
  5. Ja, vad fint! Vilken fin kontakt ni har! I filmen i alla fall :)

    SvaraRadera
  6. Christina Renlund27 oktober 2012 10:41

    Tack fina Hugo och Gunnar, det är en fantastisk film med stor kärlek. Den visar Hugos frågor och den kompetens barn har. Den visar att föräldrar kan prata med sitt barn om stora frågor.
    Vi kommer att använda filmen till barn i syskongrupper, till föräldrar och i utbildningar och seminarier. Jag hoppas att filmen kommer att nå många. Tillsammans kan vi nå ut.
    STORT TACK Hugo och Gunnar

    SvaraRadera
  7. Åh, så fin! Och precis så där tycker även jag att det är- syskon funderar inte så mycket - de bara älskar varandra som de är.

    SvaraRadera
  8. en annan mamma27 oktober 2012 12:27

    Vi som har funktionshindrade barn är ofta så trötta och upptagna med att klara dag för dag så det är fantastiskt att några, som ni t ex, orkar berätta hur det är. Det är mycket lättare att bara be folk titta på er film eller läsa bloggen, istället för att behöva förklara så mycket. Det är ett stort stöd för många.

    Tack snälla för att ni orkar hjälpa oss allihopa med det.

    SvaraRadera
  9. Fint! Fick en tår i ögat. Kram.

    SvaraRadera
  10. En fin liten film.

    SvaraRadera
  11. Underbart och hjärtevärmande.

    SvaraRadera
  12. Jättefin! Vilken klok kille han är Hugo och vilken fin relation ni verkar ha!

    SvaraRadera
  13. Jätte jätte jättefint! <3

    SvaraRadera
  14. Hvor er det en fin fin film :)

    SvaraRadera
  15. Helt underbar liten film. Och jättefina animationer!

    SvaraRadera
  16. Kanonfin film!
    /Jenny

    SvaraRadera
  17. Hejsan!

    Jag gillade filmen jättemycket, men jag har en liten fråga:
    går det att få till en textremsa till denna film? Jag hör nämligen lite dåligt och det vore så toppenbra om jag kunde på nåt sätt visa den inom döv och hörselvärlden också, då den beskriver på ett bra sätt ett syskons synvink

    Mvh Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en väldigt bra fråga. Jag skickar vidare den till Ågrenska som håller i produktionen. Såklart det borde finnas en textad variant.

      Radera
    2. Oh, STORT tack! :)
      Mvh Johanna

      Radera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. En mycket fin film.

    Annelie

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.