Längtar.

Det är så typiskt. Jag har aldrig varit borta från killarna så här länge någon gång tidigare, så jag hade verkligen förberett mig för att kunna få se dem och prata med dem varje dag. På Mac finns en liten programvara som heter iChat som fungerar precis som Skype så att man kan ha videochat över nätet. Jag registrerade en användare åt killarna och en åt mig och lärde storebror hur man gör. Vi testade hemma och allt funkade utmärkt.

I helgen slog blixten ner nära oss (i Sverige alltså) och slog ut telefonledningarna och bredbandet. Ajöss till den fina idén. Ingen videochatt med Abbe och hans bror.

Istället har vi fått prata via mobilen som fortfarande funkar där hemma. Förut när jag ringde var de nere vid sjön och badade, Det lät så mysigt. Jag pratade lite med storebror först och blev aldeles varm i hela magen av att höra honom berätta om hur kul det var att bada och hur det gått hos tandläkaren idag.

Sedan var det Abbes tur.
– Ya ähssga ney åå y-ee.
– Ååh vad du är go Abbe. Jag älskar dig så mycket också.
– Näy aa uu omma em?

Det blev för mycket. Jag började nästan gråta där på Croisetten.
Inte så tufft.

Andra bloggar om längtan, barn, åska, blixten, bredband, telefoni