23 juni 2009

Längtar.

Det är så typiskt. Jag har aldrig varit borta från killarna så här länge någon gång tidigare, så jag hade verkligen förberett mig för att kunna få se dem och prata med dem varje dag. På Mac finns en liten programvara som heter iChat som fungerar precis som Skype så att man kan ha videochat över nätet. Jag registrerade en användare åt killarna och en åt mig och lärde storebror hur man gör. Vi testade hemma och allt funkade utmärkt.

I helgen slog blixten ner nära oss (i Sverige alltså) och slog ut telefonledningarna och bredbandet. Ajöss till den fina idén. Ingen videochatt med Abbe och hans bror.

Istället har vi fått prata via mobilen som fortfarande funkar där hemma. Förut när jag ringde var de nere vid sjön och badade, Det lät så mysigt. Jag pratade lite med storebror först och blev aldeles varm i hela magen av att höra honom berätta om hur kul det var att bada och hur det gått hos tandläkaren idag.

Sedan var det Abbes tur.
– Ya ähssga ney åå y-ee.
– Ååh vad du är go Abbe. Jag älskar dig så mycket också.
– Näy aa uu omma em?

Det blev för mycket. Jag började nästan gråta där på Croisetten.
Inte så tufft.

Andra bloggar om , , , , ,

15 kommentarer:

  1. Ja man blir lätt bortskämd med alla tekniska finesser och fattar inte alls hur man överlevde förr... Vi hade också åsknedslag i vår by på midsommardagen, men den här gången klarade sig vårt modem.

    SvaraRadera
  2. Även om du inte fick se dem så fick du höra de fina orden i örat.

    SvaraRadera
  3. Åh, vad fint...! Det kan inte varit lätt för dig.

    SvaraRadera
  4. Vet du, jag har nog aldrig kommenterat här förut fast jag läst hur länge som helst, men nu måste jag ju. Gråta ÄR tufft! Riktiga män gråter,så du får väl helt enkelt sälla dig till skaran av riktiga män. :)

    SvaraRadera
  5. Äh, man måste inte alltid vara tuff (:

    SvaraRadera
  6. Faen va jobbigt. Det spelar igen roll hur trött man kan vara och bara längta efter några ensamma dagar, när de dagarna väl kommer vill man inte annat än att ha sällskap igen.
    Men om några timmar är det onsdag och sen är du hemma.

    SvaraRadera
  7. Fast jag tycker att du är tuff ändå!

    SvaraRadera
  8. JO! Stentufft! Du är en riktig pappa!

    SvaraRadera
  9. Jo'ru, det är tufft, men tuffast av allt är att skriva ner det i bloggen så vi också får veta !

    SvaraRadera
  10. Det var inget tillfälle att vara tuff! Eller så kan man ju se det som att det är tufft att gråta ibland, när det behövs.

    SvaraRadera
  11. Du är visst tuff! Du är världens tuffaste som delar med dig av alla dessa sorgsna och glada upplevelser som gäller dig och din familj! :)

    SvaraRadera
  12. Nämen oj, jag är framme vid slutet! Eller ja, slutet är det förhoppningsvis verkligen inte, men det känns lite så efter att ha läst bloggen från början ända hit nu under några dagar. Vissa dagar bara ett eller två inlägg, andra dagar har jag suttit här i flera månader... Kommentarer har det inte blivit så många, trots att bloggen är värd hur många som helst, både för ditt underbara sätt att sätta ord på allt möjligt och för allt det som de den handlar om är. Heja er!

    SvaraRadera
  13. Förlåt förlåt men jag förstår inte. Är nog jättetrög, läser det om och om igen men ändå går inte hissen upp. Blir så frustrerad när jag inte förstår.

    – Ya ähssga ney åå y-ee.

    åå y-ee betyder?

    Med vänligaste hälsningar
    Johanna

    SvaraRadera
  14. Johanna W: Åh förlåt. Det är inte så lätt att förstå Abbe-språket varken talat eller skrivet.

    Ya ähssga ney åå y-ee = Jag älskar dig så mycket.

    :-)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.