08 juni 2009

Två söner, två språk.

Den ena briljerar med orden, överraskar, förbluffar och får mig varje dag att skratta åt fantastiska formuleringar och funderingar. Han kan prata hål i mitt huvud om en detalj i ett dataspel eller vad någon karaktär gör i ett barnprogram. Men lika ofta säger han något som jag inte förväntat mig. Något smart, roligt eller tänkvärt. Och då finns det inget som är bättre.

Den andra kämpar. Sliter med att forma sina ord utan alla konsonanter som vi andra är bortskämda med. Han upprepar, försöker med andra vägar, pekar och tecknar för att göra sig förstådd. Han kan tjata och tjata tills jag blir galen. Mala på om samma sak om och om igen. Men lika ofta skojar han, berättar något knasigt eller säger att "han älskar mig så mycket, att han älskar mig i hela världen". Och då finns det inget som är bättre.

Andra bloggar om , ,
Kl 20:55

10 kommentarer:

  2. Så fångade du det igen. Dina finaste pojkar.
    SvaraRadera
  4. Du skriver så mycket underbart om dina söner, de märks verkligen att du älskar dem :P
    SvaraRadera
  5. Visst är det bra att inte kunna jämföra dem! Just för att det inte går och för att det inte behövs.
    SvaraRadera
  6. Hej. Jag hörde låten om att "dansa på min grav" när jag var på stan häromdagen. Det fick mig att tänka på bloggen och Abbe och det gjorde mig så glad. Sedan jag blev sjuk för två år sedan har jag inte kunnat dansa och jag saknar det fruktansvärt mycket. Heja Abbe! Jag vill kämpa vid din sida ett tag. Tack för en underbar blogg!
    SvaraRadera
  7. Samma här...Linus kan verkligen tjata hål i huvudet med allt han har att säga.. Och Mijo testar nya ord för att sedan tjata om det. Konstigt att man inte är tröttare i huvudet!! Men det är väldigt roligt samtidigt att höra nya ord och meningsformuleringar..
    SvaraRadera
  8. hahah barn ÄR underbara !
    SvaraRadera
  9. men tänk hur det blir efter abbes operation.. en sån förändring och frihet/lättnad det måste bli, särskilt för abbe, men också för alla omkring honom. nu vet jag ju inte mer om hans prat än vad jag hört från dina youtube-klipp, men jag kan tänka mig att han kanske har hållit sig lite på avstånd från svårare ord? kan säkert vara jobbigt att med bara några konsonanter få folk att förstå ovanligare ord, särskilt dem som man inte klassar som "barnvokabulär" (ord jag gissar att storebror använder varje dag :)).

    men efteråt, då abbe äntligen har möjlighet till att uttrycka sig, tror du inte att han blir precis lika finurlig som brorsan? han verkar ju ren nu väldigt klurig, så om han alls brås på pappan sin tar det nog inte länge innan dina söner talar dig ner i diket ;) oj såna funderingar :)

    /mia
    SvaraRadera
  10. I mitt arbete, förskola 1-3 års avd. arbeter vi med tecken som stöd. (rektor ger oss utb.)Våra barn är otroligt kunniga och duktiga och kan teckna med de barn som "bara" ännu så länge har tecknen att förmedla sig med. Att stå bredvid och att se hur en två och treåring tecknar sins emellan är himelskt!
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)