Om en tandlös nolla.

22:10

Vad fort det går nu. Det känns som att han blir en centimeter längre varje dag. Förra veckan fick vi köpa en hel hög nya byxor eftersom alla gamla slutade ovanför anklarna, trots att vissa bara var några månader gamla. Sockerströaren och skålen med flingsalt – på hyllan ovanför köksbänken – plockar han ner helt själv. Utan bannor för att han klättrar på lådornas handtag. Han når ändå, numera.

Hej då mjölktänder. I överkäken gapar det tomt. Båda framtänderna har ramlat ut och lämnat en stor glugg efter sig som ger honom ett charmerande, lite förläget leende när han försöker dölja den. Fortsätter han håva in tandfépengar i detta tempot har han snart råd med ett nytt spel till sin Nintendo DS.

Nu sover han. Jag stryker en hand genom hans sommarvita kalufs och stoppar om honom. Försiktigt lägger jag täcket över honom, utom på fötterna. Precis som han vill ha det. Absolut inget täcke på fötterna. Jag står och tittar en stund på hans små trettiotvåor som sticker fram med tårna vickande lite fint i sömnen. Jag ler, och tänker på vad han sa häromkvällen vid läggdags:

– Pappa, nu när jag börjat nollan och fått min första skolbok idag, kan väl jag få somna i era sängar?

Älskade storebror.
Så stor.
Och så liten.

Andra bloggar om , , , , , , ,

13 kommentarer

  1. Du har,(ni) dejlige barn da. Hur dant tänkte han där???så morsomt og läse din blogg, är faktiskt inne flera gånger hvar dag. Era killar er så underfundiga(hoper det heter så) ,De er virklig till stor gläde för meg. Ha en fin uke nå! Hilsen fra Hedda.

    SvaraRadera
  2. Du är verkligen en kanonpappa som uppmärksammar så mycket i dina barns vardag. Kanske får man ett mer vaket öga för allt det positiva i barns utveckling, när man lärt sig att det för en del inte är några självklarheter...

    SvaraRadera
  3. Du inspirerar så att det gör ont.

    SvaraRadera
  4. visst är de fina. så stora men så små på en gång. Har en sjuåring själv och skiillnaden är ju itne så stor. (Och en treåring och en 7 månaders)

    SvaraRadera
  5. Ytterligare en berättelse som träffar direkt i hjärtat på en!! Känns som om det vore jag som suttit där på storebrors sängkant.. när du beskriver så vackert och levande!
    Denna go´a storebror.... och en toppenpappa som verkligen älskar sina "små skruttar".
    Tack än en gång för att du delar med dig!!!
    //Maria

    SvaraRadera
  6. Du skriver fantastiskt fint! Värmer rakt igenom, klart han är stor och så liten samtidigt!

    SvaraRadera
  7. Visst är de så stora och så små samtidigt. Min älskade sexåring vill somna nära, nära på kvällarna just nu. Kramas, mysa och gosa. På dagarna kan han ibland låta som värsta tonåringen som inte har tid, inte har lust, inte vill, som tror han kan det mesta och att han kan göra som han vill med det mesta :). Så stor, så liten. Långa, gängliga ben, stora fötter... Men han har lovat att han ska krama mig och sitta i mitt knä även när han är 16 år. Och om J i skolan inte vill gifta sig med honom ska han gifta sig med mig :).

    SvaraRadera
  8. Så fint!

    Apropå tandfén. När äldsta brorsonen tappade tand nummer två befann han sig hemma hos sin farmor och farfar för en övernattning. På kvällen kröp han upp i farfars knä och sade: "Vet du, farfar? Hemma hos mig får jag 500 kronor av tandfén!". Försöka går ju...

    SvaraRadera
  9. Du skriver verkligen fantastiskt bra. Man blir så berörd av det du skriver! Jag blir så glad av att följa din blogg och se alla fina bilder och läsa om era fina pojkar. Tack för att du låter oss vara en del av er vardag!

    SvaraRadera
  10. Ett av de finaste inläggen enligt mig. Är så underbart att läsa om era fantastiska pojkar och er vardag =). Din blogg har under sommaren muntrat upp mig i min sommarvardag många gånger. Önskar det bästa till dig och din familj. :D

    / Fiona

    SvaraRadera
  11. Det finns bara du Abbepappan som kan få mina ögon att tåras på detta vis!

    SvaraRadera
  12. Håller med ovanstående. Du skriver så fint, och verkar så fin, du verkar vara en så underbar pappa.. Dina pojkar verkar så fina. Åh, hela din familj verkar så underbar. Trots allt ni gått igenom, ni är starka, man ser det.

    SvaraRadera
  13. Åh jag minns det där,nu får jag smygkika på min fina tjuriga lagom trupna trettonårings fina 41:or som inte heller vill ha täcke på :) Hälsningar från Soff

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.