22 juni 2010

En liten milstolpe.

Det kanske inte låter så märkvärdigt, men idag följde Abbe för första gången med en kompis hem och lekte efter dagis. Helt själv. Och då snackar vi inte till tjejen han leker med varje dag, som bor på ofarligt avstånd här hemma på gatan, utan en liten polare som Abbe nyligen upptäckt på förskolan och som i sin tur har upptäckt Abbe.

Saker som gör mig varm i hjärtat.

Andra bloggar om , ,
Kl 22:28

31 kommentarer:

  1. Å, de var en flink gutt. han blir og äldre han og!!! Håperfin sommar. Klem fra Hedda ni får en
    SvaraRadera
  2. Underbart, sånt känns i hjärtat.
    SvaraRadera
  3. Har också upplevt den glädjen :)

    LieLotte
    SvaraRadera
  4. Ingen "liten" milstolpe utan en gigantisk!
    Jag förstår din känsla till fullo!
    Vi upplever samma situation med Sara - att hon ska inse att det finns andra kompisar därute som hon faktiskt kan leka med! Längtar dit - förstår din glädje!
    Kram
    Hannas pappa, Niklas
    SvaraRadera
  5. åh, grattis fina abbe! vilken milstolpe sen! HEJA ABBE!!!!!
    SvaraRadera
  6. Aww det är väl inte en så liten milstolpe?

    Har du några tips på hur man tar sej fram efter att fått besked om kromosomavvikelse?
    Vi är precis i början av resan, har precis fått reda på att våran lilla dotter har en avvikelse på kromosom 13, väntar på mer information, om det finns någon de kan ge.

    Lycka till i vardagen!
    SvaraRadera
  7. Härligt!!! En stor milstolpe!!!! En skön sommar önskar jag er!!
    Kram från Maria i Karlstad
    SvaraRadera
  9. Härliga tuffa Abbe! Jag tror han kommer att uträtta storverk i framtiden :-)
    SvaraRadera
  10. Så glad man blir att höra detta.

    Heja Abbe.
    SvaraRadera
  11. Åh, vad glad man blir i föräldrahjärtat! Det är stort.
    SvaraRadera
  12. Det isar i mig när jag läser ditt inlägg. Jag blir barn igen och känner hur otroligt kränkt jag skulle bli om mina föräldrar gått ut och snackat vitt och brett om mina små framsteg. Vissa saker kan vara känsligt, kanske är man sist i klassen med att våga vissa saker - hur hemskt vore det då inte om föräldrarna babblade om det inför alla. Skärpning. Tänk på att Abbes kompisar snart kommer kunna läsa din blogg!
    SvaraRadera
  13. @Lina Okej, jag förstår vad du menar. Jag slutar blogga.
    SvaraRadera
  14. Att vi föräldrar pratar om våra barns framsteg, stora som små, är väl inget nytt?
    Självklart ska vi höja dem och glädjas med dem, här och nu. Alla barn är olika och unika, Någon är tidig någon är sen. Allt är normalt.
    Jag förstår precis din glädje och stolthet i denna stora milstolpe!! När/Om Abbes komisar läser bloggen är jag säker på att de redan känner honom och tycker om honom, och att du med van hand väljer de inlägg som inte kränker honom, det är ju Ni som känner Abbe som vet bäst! Tänk så många andra som får hjälp av bloggen.
    Tack för en underbar blogg som gör mig varm!!
    SvaraRadera
  15. Isa på du lina :-)! Jag blir varm i kroppen av inlägget så det räcker för två :-)! Heja Abbe :-)!!
    SvaraRadera
  17. usch du är skam för ditt namn Lina!! Ja snart kommer Abbe och storebror och alla deras kompisar kunna läsa denna blogg det förstår nog alla! De kommer att kunna läsa och förstå kärleken abbe föräldrarna har till sina barn. De kommer oxå få läsa hur jobbigt de tyckte att det var under abbes uppväxt men pappan har alltid haft en possitv syn på att de ska klara det här.. Hoppas verkligen du läst hela bloggen innan du utala dig om något.. Jag har läst den ett flertal gånger och man kan inte göra annat än att känna kärleken. För storebror kanske detta lilla steg inte var så stort han har alltid kunnat göra sig förstod men lilla abbe har problem med talet och har haft svårt att gjort sig förstod tilloch med till sina föräldrar så det är ett STORT steg att gå hem till en kompis och att han har knytigt kontakt med andra barn.. (visseligen har jag inte tvivlat en stund på att han inte skulle det men berättar detta för dig då du inte verkar ha läst bloggen alls och inte vet vad de har gått igenom) Hoppas Abbepappan fortsätter så att dina barn får mer kärlek att läsa när de blir stora!! HEJJA ABBE!!! Sommriga kramar till barnen och Trevlig midsommar!!
    SvaraRadera
  19. så härligt! leka med polare är ju så att säga "the meaning of life" i den ålder. heja Abbe!
    SvaraRadera
  20. Jo, det är märkvärdigt. Förstår vad du känner. Roligt!
    SvaraRadera
  21. Du har en oerhört fin blogg. Har läst många, många sidor bara idag, och jag kommer att börja följa din blogg hädanefter. Du verkar vara en helt underbar pappa till dina goa söner. Ville bara skicka en hälsning! / Högaktningsfullt Pontus
    SvaraRadera
  22. Även jag blir varm om hjärtat. Kul att Abbe har hittat en kompis

    Annelie
    SvaraRadera
  23. Visst är det mysigt...och lite läskigt på samma gång! Kan tänka mig att han hade en del att berätta om när han kom hem... =)
    SvaraRadera
  24. Såg just Lina´s inlägg!!!
    Tragiskt med en människa som inte kan se kärleken i denna blogg och i Abbe-familjes värld.
    Kanske dax att växa upp och lämna sin egen trasiga barndom och försöka se omvärlden i lite positiva ögon... Eller??!
    SvaraRadera
  25. Jag kan förstå att det värmer i hjärtat.
    Det är någon som jag oxå kommer känna är STORT =) Vill passa på att önska en TREVLIG MIDSOMMAR

    / Max mamma
    SvaraRadera
  26. Stackars Lina! Helt ute och cyklar! Det känns aldrig fel att få läsa om att mina föräldrar är stolta!När jag gjort något bra! Och de får gärna berätta när jag gjort något som blivit lite tokigt... Mina kompisar skrattar också, och de gillar mig precis som jag är! Det blir ALDRIG pinsamt eftersom vi är så öppna med allt. Ha en skön sommar och blogga på, Abbepappan! Det stärker oss härute!
    SvaraRadera
  27. Åh det där med kompisar är både häftigt och pirrigt. Jag har alltid varit så nervös när Tjabolina har varit hos någon kompis, men ofta har det gått jättebra. Och då när hon kommer hem och man får veta att det har gått så där bra, då blir man alldeles varm i hjärtat.

    Jag hoppas verkligen att du fortsätter att blogga för du skriver så himla bra! :-)

    Trevlig midsommar!
    SvaraRadera
  28. Fint med nya livserövringar för Abbe.
    SvaraRadera
  29. Har suttit och läst en massa av dina inlägg och tittat på Abbefilmerna. Jag blir alldeles varm i hjärtat och en liten tår kom i ögat när jag tittade på filmerna. Så mycket kärlek! Abbe har tur som fått komma till er familj och ni har tur som fått Abbe!
    Önskar er alla en skön sommar!

    Carina
    SvaraRadera
  30. Har nu läst igenom snabbagenomgången och jag måst säga att Abbe har stulit mitt hjärta, precis som säkert många andras. Att läsa om milstolpar som dehär är underbart! Tänker definitivt fortsätta att läsa bloggen, och ska senare idag börja med att läsa igenom hela bloggen.

    Så, Heja Abbe!

    Kram,

    T, 16
    SvaraRadera
  31. Hej
    Jag återhämtar mig just nu efter min andra hjäroperation som gjordes för ca 3 veckor sedan, har fel på pulminarklaffen(stavning?) vilken de nu bytt.
    Min första operation gjordes när jag var 1 månad gammal.

    Det är en fin blogg och man märker hur mycket du älskar din son. Därför ber jag dig att tänka över hur mycket du egentligen skall skriva här.
    Jag är nu 24 år gammal, om min Pappa hade bloggat om någon av mina operationer, mina svårigheter efter och min återhämtning kan jag med stor säkerhet säga att jag skulle aldrig vilja ha med honom att göra igen. Vissa saker är privata.

    Så tänk på hur Abbe kan känna när han blir äldre
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)