Barcelona.

Barcelona var fint. Lika fint som förra gången jag var där för tio år sedan, då Abbemamman och jag precis hade träffats och var nyförälskade. Den här gången ville jag så gärna att storebror skulle tycka lika mycket om Gaudis alla knasiga byggnader som jag gör, så jag pekade och berättade var vi än var. En dag när vi åt lunch lyfte storebror upp sin Fanta Limón och sa: "Pappa, har Gaudi ritat det här sugröret?". Där fick jag för min entusiasm. Säga vad man vill, men han har klass på sina dissningar.

Med storebrors nyfunna stora fotbollsintresse var ett besök på Camp Nou och Barcas enorma butik (läs varuhus) med allsköns fotbollströjor och souvenirer med FC Barcelonas logotype på en given punkt. Jag undrar om Zlatan hade räknat med att vara omslagspojke för eltanborstar för €11.50 när han flyttade till Barca? Spelarna hade dessvärre sommarlov då vi var där så det fanns inga matcher att gå på, det hade jag kollat redan i januari, men storebror var ändå eld och lågor. En svindyr äkta Barcatröja med nummer sju och David Villa på ryggen blev souveniren. Abbe fick nöja sig med en kopietröja köpt på Ramblan (turistgatan nummer ett) men han var lika glad ändå. Han ville ju vara Messi, och fick han vara – piratkopia eller inte.

Det var förresten kul att ha med killarna i fotbollströjor, det blev att samtalsämne överallt. Taxichaufförer, servitörer, byggjobbare och gud vet alla som ville prata fotboll med killarna. Och med de expertkunskaper storebror skaffat sig genom att samla på fotbollskort kunde han kommunicera trots språkbarriären. På ett ställe hängde en poster med det spanska guldlandslaget på och servitören började peka på spelarna. Storebror sa namnen ett efter ett. Puyol, Fabregas, David Villa, Ramos – den spanske servitörens haka föll längre och längre ner för varje spelare den blonde lille sjuåringen kunde namnet på. Det var ju hans landslag, Spaniens landslag och här satt en liten svensk lintott och ... Capdevila, Xavi Alonso, Casillas, Pique och så vidare. Sådär höll det på. Storebror blev stor hjälte. Tur att det inte var mig servitören frågade.

För övrigt åkte vi runt lite med en sån där "Hop on, hop off-buss", såg Barcelona från ovan både ifrån Montjuïc och ett annat berg som jag glömt namnet på just nu. Vi var på Europas största akvarium som kändes lite överreklamerat när man varit på Universeum i Göteborg. Dessutom invaderades stället just då vi kom av busslaster med Ryssar som förmodligen just blivit miljonärer och ägde världen. Vi käkade såklart tapas några gånger, underbar gazpacho och fantastiska kronärtkockschips som storebror åt och tyckte jättemycket om för att han hörde fel. Han tyckte vi sa jordnötschips. Motvilligt fick han erkänna att han gillade dem även efter att han fått reda på vad det var. Vi var på Miró-museet och Abbe var väldigt intresserad både av Mirós tavlor och skulpturer, men framförallt blev han helt förälskad i en separatutställning av en Schweizisk videokonstnär som heter Pipilotti Rist. Han ville ligga på golvet och se filmer som projicerades i taket hur länge som helst. Oklart om det var för att den innehöll en naken kvinna som kröp runt och slängde höstlöv, eller om det var alla tunna tygstycken som hängde runt omkring han gillade.




Det är lite semestertempo på bloggandet nu. Så småningom kommer ett inlägg med lite bilder från Platja D'Aro också. Men först ska jag ta med storebror ut och paddla kanot och sova i tält. Bara vi två.