Tecken i tiden.

23:20

Vi tecknar inte så mycket längre. Eller rättare sagt vi tecknar egentligen inte alls numera. Eftersom det är mycket lättare att förstå vad Abbe säger sedan operationen känns inte behovet så stort. Det finns mycket kvar att arbeta med, och frågan är om Abbes tal någonsin kommer att bli helt perfekt – med eller utan fler kirurgiska ingrepp – men han gör sig åtminstone förstådd nu.

Det svåraste när vi tecknade var att hålla igång det. Abbe förstod ju vad vi sa ändå. Grejen var att vi behövde teckna för att Abbe skulle lära sig tecknen, så att han kunde använda dem för att vi skulle förstå vad ha sa. Är ni med? Det var väldigt lätt att glömma komplettera vårt tal med tecken.

En sak som gjorde det extra svårt var att jag aldrig kom ihåg tecknen när jag behövde dem. Jag pluggade och pluggade och när jag behövde ett tecken så nog sjutton var det inte något av de jag hade pluggat. Vi satte upp lappar i hela huset med tecken, jag försökte nöta in och hålla det igång genom att lägga upp dagens tecken här på bloggen men det var svårt ändå. Man skulle haft ett litet uppslagsverk som man alltid hade på sig.

Och halleluja! Nu finns appen RitadeTecken™. Det är ett företag som heter Mindglowing som byggt appen och jag ställer mig upp och applåderar åt initiativet. Detta är en guldgruva för alla föräldrar som kämpar med att lära sig att använda TAKK (Tecken som Alternativ och Kompletterarnde Komunikation).

Man kan bläddra och söka bland tecknen, göra sina egna grupper, markera sina favoriter och se historik över vilka tecken man har tittat på. Alltihopa behändigt i telefonen. (Under förutsättning att man har en iPhone då förstås, men ni har väl fattat att jag är Apple-fan redan)



Finns att köpa på iTunes. Önskar den hade gjort det för tre år sedan.

10 kommentarer

  1. Toppen! Tack för tipset. Adina är på G med talet men det är fortfarande mest vokaler. Kanske jag får önska mig ännu en julklapp - en Iphone. /Adinas mamma Åsa

    SvaraRadera
  2. Det går trögt med pratet här men vi har inte hört om det ska bli aktuellt med operation ännu. Elliot hittar mest på egna tecken som vi får försöka lista ut vad de betyder. Han har lärt oss "brunt godis", som naturligtvis inte var choklad utan den bruna färgen på OLWs grillchips påse (!) Jättelogiskt när man är 3,5 år men inte lika logiskt för mamma och pappa =)

    SvaraRadera
  3. Genialt! Det skulle vi ha behövt när barnen var mindre.

    Så roligt att det inte bara är GGG-fantaster som sitter och programmerar.


    (PS: GGG = det som driver den tekniska utvecklingen framåt. Står för Girls, Games and Gambling)

    SvaraRadera
  4. Tycker Prinsmammans kommentar säger allt. Heja alla er. Ni är bäst och tuffast och modigast.

    SvaraRadera
  5. Den är perfekt att ha! Jag har ganska mycket tecken med mig sen innan men ibland när man behöver friska upp minnet så är denna appen perfekt. Borde vara standard för alla som arbetar med barn överhuvudtaget. Den kommer vara till stor hjälp för mina kollegor som inte har tecken sen tidigare!

    SvaraRadera
  6. Så himla bra! Jag lägger genast ut tipset på skoldatatek.se, en väldigt bra sida om IT i specialpedagogikens tjänst. (Klicka gärna på företagslänkarna om ni skuttar dit, sidan är reklamfinansierad än så länge, få se om Skolverket eller Specialpedagogiska skolmyndigheten tar sitt ansvar.

    SvaraRadera
  7. Dn appen har jag också, perfekt på jobbet om man glömmer tecken eftersom man oftast har telefonen till hands, men inte en teckenboken.

    SvaraRadera
  8. ännu en anledning för mig att byta mobil! Hoppas allt är bra med er!

    SvaraRadera
  9. Får tipsa tomten om att komma med en iPhone i säcken...

    SvaraRadera
  10. Jag tecknar med barn som har ett kommunikativt tal men nedsatt förståelse för kroppsspråk och talat språk (autism).

    Visst är det svårareatt "hålla igång" när det inte är livsnödvändigt och framför allt när man inte befinner sig i en tecknande miljö hela tiden. Men efter ett tag kommer man över någon spärr och går och småtecknar hela tiden även i helt andra situationer (typ i affären).

    Saken är ju den att man kommunicerar helt annorlunda när man stödtecknar. Man talar långsammare, man väljer tydligare uttryck, man undviker långa harranger av meningar på varandra och tar mer en sak i taget. Man måste tänka till helt enkelt. Upplever personligen att det gär otroligt mycket för kommunikationen även när fungerande tal finns.

    En pluseffektet är att man får bättre förståelse i offentlig miljö (om barnets funktionshinder i övrigtinte syns). Tecknandet tydliggör för omgivningen att visa hänsyn.

    En oväntad pluseffekt är att man själv får outständg bra och tydlig hjälp i affären när man i sinensamhet råkar stödteckan med kassabiträdet. *S*

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.