16 augusti 2011

För framtidens segrar.

Jo jag vet att det låter väldigt konstigt för en del av er. Helt vrickat till och med. Cykla nio mil i skogen så fort man kan. Jag förstår att somliga undrar. Men för mig är detta en väldigt rolig helg med fina vänner. Nyfunna kompisar där den gemensamma nämnaren i mångt och mycket är just cyklingen och vägen till vänskapen gått via sociala medier, som den här bloggen och Twitter.

Det här med att cykla i skogen överhuvudtaget förresten, det är den bästa tänkbara terapin. När jag susar fram genom skogen har jag allt fokus på stigen och styret. Det i kombination med naturen, luften och tystnaden gör MTB till KBT, kan man säga. För mig alltså.

Cykelvasan är som en kröning av cykelsäsongen. En kul helg med tusentals likasinnade. Men för mig är det noga att det är på skoj alltihop. Klart att jag gärna vill cykla fort, slå min gamla tid och gärna någon av mina vänners, men det är inte det viktigaste. Faktum är att jag inte vill bli för strukturerad i träningen inför loppet. Jag vet att med rätt träningsprogram skulle jag kunna bli bättre, cykla fortare och orka mer. Jag är rädd att det som är så nyttigt för min själ går förlorat om jag tvingar min kropp att köra långt på onsdag, intervaller på fredag och landsväg på söndag. Rädd att det blir en prestation jag måste leva upp till. Jag vill ha kvar den där känslan.






4 kommentarer:

  1. Med de två avslutande meningarna ringade du in livet. Som det bör vara.
    Niklas

    SvaraRadera
  2. Sarah alias sa_na_si17 augusti 2011 08:16

    Ett underbart slut på sommaren. Tack för alla skratten. *nynnar på en liten sång*

    SvaraRadera
  3. Gud vad jag känner igen mig i den där oviljan att följa ett träningsprogram. Det kan så lätt döda alltihop.
    Jämför jag hur ofta jag får lyckorus när jag cyklar nu med hur ofta det hände när jag var yngre och tränade/tävlade väldigt strukturerat så talar allt för att jag aldrig någonsin borde ha fasta träningstider igen.
    Nu cyklar jag för att jag vill, inte för att jag ska/måste/borde och även om det kanske leder till att jag aldrig kommer bli så bra som jag "kan" bli gör det istället att jag mår så bra som jag kan må. Och det är det viktiga.

    Tyvärr antar jag att ett visst mått av ska/måste/borde krävs för att man ska överleva nio mil på cykeln. Får ta och prova det någon gång.

    :)

    SvaraRadera
  4. Hej Abbes pappa!

    Jag snubblade över en sida på internet och tänkte genast på Abbe. Ni känner ju inte mig, men jag har ju känt er i flera år, och då kan man inte låta blir och tipsa om denhär sidan. Som förälder är det väl kanske inte svingött att få en länk om godis, det kan jag förstå, men jag måste ändå tipsa. & Här är den, den omtalade länken.

    http://usagodis.se/search.html?SEARCH=1&Search_Text=skittles&SEARCH.x=0&SEARCH.y=0

    Må gott!
    /Emma

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.