17 oktober 2010

Abbepappans terapi.

När jag behöver röra på mig, när jag behöver rensa hjärnan, när jag behöver göra något som utesluter alla andra tankar och låter mig fokusera på, och njuta av, bara en sak. Då cyklar jag mountainbike i skogen. Ju stökigare och ju mer tekniskt knölig stig, desto större avkoppling. En slags meditation med gratis motion på köpet.

Det är svårt att förklara vad som är så givande med det. Har man inte provat kan det nästan verka lite korkat. Men idag när jag cyklade ett par mil bland höstlöv och istäckta vattenpölar, med solen som letade sig ner mellan träden och bländade mig då och då, var det nästan för bra för att vara sant. Jag cyklade, vurpade, skvätte lera, skrattade och önskade var och varannan meter att jag hade haft min kamera med mig så jag kunde visat er hur fint det var.

Titta på det här klippet från Abbes absoluta favoritfilm – "Bilar", så kanske du förstår. Tänk smal stig istället för bilväg, cykel istället för bil, skogen istället för amerikanska canyons. Men annars.

Den känslan.

10 kommentarer:

  1. Låter skönt att ha hittat sitt sätt att koppla av och som du säger, frisk luft, upplevelser och motion alldeles gratis =) Kan det vara bättre?? Får nog hitta på nåt jag med, blev inspirerad!!

    SvaraRadera
  2. Känner igen känslan men för mig är det när benen går av sig själv och jag knappt medvetet väljer ny stigar i skogen. När bara jag och skogen är där och då. Dofterna, solen mellan träden, ensamheten. Helst skall jag vara lite småvilse oxå. Tvingas lita på att jag kan hitta ut igen.

    SvaraRadera
  3. Abbespappans terapi är även herr Johannes terapi!

    Ses imorn.

    SvaraRadera
  4. Jag vet hur du känner. Min terapi är veckans ridlektion. Jag red på samma ridskola som barn och tonåring, hade ett "litet" uppehåll på tjugo år och började igen när barnen var fyra och sex år gamla.

    Att sätta sig i bilen utan att spänna fast barn i bilstolar och lyssna på vad JAG ville på bilradion kändes fantastiskt!

    Att göra iordning hästen och sedan få densamma att vilja samarbeta med mig, det var och är den enda stund i veckan när inte ens tanken på barnen finns. Den batteriladdningen gör mig definitivt till en bättre mamma.

    SvaraRadera
  5. Jag var också i skogen i helgen och sprang på stigar fyllda med guldiga blad. Med så mycket löv och kvistar så måste man tänka på varje steg, man lever i nuet och glömmer alla grubblerier. Oktober är nästan vackrast av alla månader...

    SvaraRadera
  6. Den här bloggen är nåt av det finaste jag läst.

    SvaraRadera
  7. Å, jag ville också kommentera - och så har Marie redan skrivit det jag hade tänkt skriva! P r e c i s. T o m bilfärden till och från stallet, då jag i tystnad får lyssna på det jag vill! Tack. :O)

    SvaraRadera
  8. Heja Abbe!

    Jag är en av de som tittat i smyg. Jag kommer att fortsätta med det.

    Vilken förändring i talet, men samma goa kille.
    Tack för denna underbara bloggen,

    Mvh
    /Lena

    SvaraRadera
  9. Jag går/promenerar överallt, praktiserar lite mindfulness under tiden. Just n u har jag problem med nerver i fötterna men jag saknar det där med att gå och inte tänka på nåt annat och under tiden så rensas hjärnan på allt onödigt skräp.

    SvaraRadera
  10. Hej! Känner igen det där med att ju knöligare och svårare terräng liksom... men jag åker offroad med min älskade Jeep. Riktigt svårt ska det vara, ner i diken och upp på berghällar. Då ler jag av spänning. Skithäftigt!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.