11 oktober 2010

Oktober bjuder till.






Vädret i lördags gick inte att stå emot. Solen gjorde sitt bästa för att göra de redan vackra höstfärgerna än mer färgsprakande. Vi packade kaffe, saft, blåbärssoppa, mackor, bullar och jag vet inte allt, och gick en promenad runt en av sjöarna.

Det sprangs tävlingar, balanserades på stockar, hoppades på stenar och slängdes pinnar i ena änden av en vägtrumma för att se om den sveptes ut med vattnet på andra sidan. Vi lekte kurragömma, hoppade fram bakom träd och skrämdes och vi gick allra längst ut på den långa badbryggan. Och vi fikade i solen.

Men det finaste av allt – finare än alla höstsolar och färgsprak i världen – var att Abbe orkade gå nästan alla de 6.77 kilometerna helt själv. Det hade jag inte trott om du frågat mig för tre år sedan.

Andra bloggar om , , , ,

15 kommentarer:

  1. härliga bilder. GO abbe!

    SvaraRadera
  2. en annan mamma11 oktober 2010 21:35

    Fantatiskt. Både bilderna och Abbe

    SvaraRadera
  3. en annan mamma11 oktober 2010 21:35

    Fantastiskt, med s skall det vara förstås...

    SvaraRadera
  4. Hej du Abbepappa! Jag har följt din fina blogg ett tag nu och beundras av hela din familj, skrattar och gråter med er... Och inte minst dina bilder är underbara. Jag själv fotar en hel del och undrar över den översta bilden i det här inlägget... Vilken slutartid har du? Och har du något speciellt filter? :)

    SvaraRadera
  5. du är jätte duktig på att ta bilder!

    SvaraRadera
  6. @Frida Tack snälla. Bilden av bäcken överst är tagen med slutartid 1,3 på bländare f16. (ISO100) Jag använde inget filter, men var såklart tvungen att hålla kameran helt stilla mot en sten, eftersom jag inte hade något stativ med mig.

    SvaraRadera
  7. Fantastiska bilder - som vanligt! =)

    SvaraRadera
  8. Låter som en riktigt härlig höstdag =) Och alltid lika underbara bilder!

    SvaraRadera
  9. Åh vad jag känner igen det där! Stoltheten när ens barn överträffat sig själv. Det är underbart! Som när min 7-årige son gick runt hela Trollskogen på Öland på 4,5 km trots att han har en ovanlig muskelsjukdom. Vi vilade lite men han kämpade på. Tänk att barn alltid är sådana VINNARE!
    Det är så kul att läsa!

    SvaraRadera
  10. Snygga bilder. Fint när vattnet blis sådär suddigt. Nästan som en målning.

    SvaraRadera
  11. Livet tar sina egna vägar och ibland är de förödande...slutgiltiga. Om exakt fyra timmar är det ett år sedan Hanna rycktes ifrån oss och lämnade oss i evig sorg och saknad.
    Lev i nuet - skit i allt som ni ändå inte kan påverka.
    Niklas

    SvaraRadera
  12. Fantastiska bilder Abbepappan.

    Annelie

    SvaraRadera
  13. Gud vad vackert!
    När kan jag flytta in? :)

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.