23 oktober 2010

Idag för tre år sedan.

Tjugotredje oktober. Inte dagen du föddes, men väl den då fick ett nytt liv. Det var den tjugotredje oktober 2007 som din knasiga, trasiga, tilltäppta lungartär byttes ut mot en som fungerade. En lungartär som någon vacker själ beslutat att lämna efter sig då livet tagit slut. Ett kärl som gav dig liv, ork och smultronröda läppar, då någon annan lämnat jordelivet. En lungartär, en conduit, ett homograft – en livlina med klaffar och många namn. Som ett kärt barn. Till ett kärt barn.

Idag för tre år sedan förädlades ditt provisoriskt hoplappade hjärta, som dina första två år hållit dig på benen men inte mycket mer. Ett hjärta som som gav dig den där gråbleka hudtonen, de blå läpparna och en ork som knappt räckte för att ta dig från huset till parkeringen för egen maskin. Ett hjärta som med hjälp av Gore-Tex och kreativa kirurger lappats, lagats och tjuvkopplats så att du fick finnas kvar hos mig, i väntan på den tjugotredje oktober 2007.

Jag är för evigt tacksam. Älskar dig.

18 kommentarer:

  1. vill bara säga att jag tänker anmäla mig till donationsregistret här o nu idag pga det du skriver!
    /K

    SvaraRadera
  2. det känns jättebra, har vart rädd för det innan på nåt sätt men tack du fick mig verkligen att ändra mig <3 /K

    SvaraRadera
  3. Usch,vilken tur ni har haft. Jag blir rörd.
    Man ska tacka livet för evigt.

    SvaraRadera
  4. åh så fint. Det är så fantastiskt.

    SvaraRadera
  5. Den texten borde donationsregistret få använda. Som någon märklig form av "reklam". Mycket effektiv! Rätt in i hjärtat. Så att säga.

    SvaraRadera
  6. Hade jag inte redan varit anmäld hade jag säkerligen anmält mig som donator efter att ha läst den här texten, den gick rakt in i själen.

    SvaraRadera
  7. Åh vad fint du skriver, som vanligt! Grattis. Eller något. eller jo. Grattis till att ni har fått de finaste pojkarna i världen. Och de mår bra.

    SvaraRadera
  8. Underbart!!

    Jag har en fråga som du gärna får svara på, hoppas inte jag trampar i klaveret :-)
    Jag läste nyss lite om 22q11 om hur olika sjukdomen yttra sig hos olika individer. Abbe är ju en superhärlig person med en underbar personlighet som har haft många av de fysiska symtomen om jag förstått rätt så som dåligt hjärta, mjuk gom och därmed svårighet med talet, svårigheter med maten (iaf i början har jag för mig?) . Men förövrigt verkar han som en helt vanlig grabb, unik som alla barn men full av spring och liv. Men hur har han det på förskolan? Har han koncentrationssvårigheter och inlärningsproblem? hur fungerar han tillsammans med jämnåriga kompisar? HAr han någon extra personal, behöver han det?

    SvaraRadera
  9. Fint!!
    Och rörande..

    SvaraRadera
  10. Ett ♥ för denna vackra text.
    Tack

    SvaraRadera
  11. Så vackert Abbepappan! Du skriver ord som går rätt in i själen!
    Hoppas nu fler donerar så fler kan räddas.

    Kram Emily

    SvaraRadera
  12. Och där fick jag gråta lite också.

    SvaraRadera
  13. Tårar, igen! Du är underbar! Tack för att vi får ta del av er vardag.

    SvaraRadera
  14. Har varit i donationsregistret sedan 15 år. Det känns helrätt. Grattis, Abbe och lycka till. Trycker på "gilla"-knappen.

    SvaraRadera
  15. så vackert. Tack för att vi får vara med i ditt liv.

    SvaraRadera
  16. Jag har läst din blogg under ett antal år och har länge funderat över en sak. Varför står storebror alltid tiden i skuggan av Abbe?

    SvaraRadera
  17. @anonym
    Ett: Bloggen startade med att den skulle handla om Abbe och allt som hade med hans hjärtfel och kromosomavvikelse att göra.
    Två: Jag håller inte med dig. Det finns väldigt många inlägg som handlar om storebror. Jag tycker att jag ofta berättar om alla hans fina funderingar.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.