06 juli 2015

Omtumlande.

Idag har vi lyssnat. Och talat. Medan barnen varit med fritidsledarna på klubben och härjat har alla föräldrar fått berätta sin historia. Om hur man fick beskedet om att barnet har hjärtfel, om hur operationer, undersökningar och kontakten med sjukvården varit, om hur det fungerat i familjen, om oro, om framtid och om allt mellan himmel och jord som man ville dela med varandra.

Det var omtumlande. Som att återuppleva alltihop en gång till. Man blev påmind om saker man på något märkligt sätt lyckats förtränga och gräva ner. Minnen man stoppat undan längst in i den där stökigaste garderoben letade sig fram igen.

Men det var samtidigt en fin dag. Den gav tillhörighet och eftertanke. Man fick chansen att inse att man inte är ensam om detta, att de andra i rummet förstod. Det var fint att känna att de varit med om samma saker, eller åtminstone nästan samma saker. På samma gång gav samtalen perspektiv. Det finns så otroligt många berättelser. Så lika, men också så olika. 

Hur känns det att först få veta att allt är okej och senare få ett helt annat besked? Hur är det att inte veta att ditt barn har ett allvarligt hjärtfel och få beskedet när barnet är större? Eller som vi, att få veta det de första dygnen och tvingas till operation nästan det första som händer i barnets liv? Vad är skillnaden på att det första barnet är hjärtsjukt, jämfört med det andra? Eller det enda?

Jag fick höra många berättelser idag. Fina, osannolika, chockerande, roliga, ledsamma och bekanta. Men allihopa intressanta. Jag hade gärna delat dem med er, men jag behåller dem för mig själv, av respekt för mina nyfunna vänner. 

Det är nyttigt det här. Men jobbigt.

2 kommentarer:

  1. Vilken gåva ni har fått. Har aldrig kommenterat förut. Men så glad för allt du har skrivit och delat mig dig av. Tack. Och så härligt att möta andra som är i samma situation. En gåva. Tack igen, Abbes pappa!
    NicaAnkan

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig så mycket från Ågrenska. Jobbar ju där på deltid som journalist och skriver dokumentationer från familjevistelserna. Hör en gång i månaden föräldrapar ha just de här samtalen, berätta de här berättelserna, känna de känslorna. Det är någon sorts ynnest att få vara med på ett hörn och ta del av det, det är tydligt att det blir betydelsefullt för alla att få dela upplevelser med andra som faktiskt förstår. På riktigt.
    Allt det här tog jag med mig när jag väntade vårt barn som kom i mars. Att man kan aldrig helt veta hur allt ska bli, men att det blir bra ändå till slut, bara på olika sätt. (Och med alla starka berättelser i huvudet kom förstås också en alldeles särskild lättnad när han visade sig må fint.)

    Det låter som att ni haft en väldigt givande dag! Så fint att få samlas sådär! Och så fint att du skriver om allt, tror den här bloggen säkert fungerat på samma sätt som en sådan gruppträff för många människor.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.