Okej. Nog för att Abbe haft en tuff start i livet, och visst finns det många kända och mindre kända hinder kvar att parera på hans livsresa. Och visst är det Abbe och hans krumbukter med hjärtoperationer och syndromsymptom som bloggen ska handla om. Men tanken var ändå inte att den skulle bli gnällig. Inte som den varit ett par dagar nu. Du får helt enkelt ursäkta mig, men det känns så in i helvete orättvist bara.

Vi är nu tryggt hemkomna, men bara för att avrunda eländesrapporteringen från Trysil så kommer här en sista liten knorr.



Kolla tajmingen. När alla kört fram sina bilar för att packa dem, kommer sopbilen.

I morse när vi gick upp för att börja packa sken solen. För första gången sedan vi kom upp till Trysil för en vecka sedan gnistrade snön mot den blåa himmelen. För första gången såg man toppen av Trysilfjell. Man kunde se klart ända ner i dalen, förbi dalen, över riksgränsen och en bra bit förbi Sälenfjällen på den svenska sidan. Äntligen visade fjället sin rätta sida, sådär vidunderligt vackert och storslaget. Då var det dags att packa bilen och åka hem.

Jag bet ihop och försökte tänka "jaja, det är bra väder för bilkörning i alla fall". Stugan tömd, bilen färdigpackad och alla på sina platser i bilen. Bara att ge sig av hemåt, bort från detta magsjukehelvetet. Jag satte nyckeln i tändningslåset och vred om, gasade lite lätt för att känna att motorn var med, och skulle precis trampa ner kopplingen. Då ropar mamman "NEEEJ" från baksätet, samtidigt som jag hör ett vid det här laget alltför välbekant ljud.

Abbe tömde sitt maginnehåll över hela sig och bilbarnstolen. Börjar det om igen nu?

Andra bloggar om: magsjuka, otur, trysil, sälen

Tack för alla hejarrop och tips. Storebror börjar likna sig själv. Några små ord och till och med ett eller annat leende har kommit över hans läppar. Men han orkar inte åka några skidor. Min fru kräks. Mormor mår illa. Och jag har feberfrossa och ont i kroppen.

Som vi längtat efter den här veckan allihopa. Vilket fiasko. Nu vill vi bara hem.

Storebror får inte behålla någonting. Han är inne på tredje dygnet nu och kräks upp allt han får i sig. Vi försöker så gott det går att åtminstone ge honom vätska, men det kommer upp det med. Jag blir så ledsen och lite rädd när jag ser honom. För några dagar sedan var han den stoltaste lilla lyckliga skidåkaren. Nu ligger han här bara – blek, svag och med läpparna fnasiga och torra – som ett litet tunt snöre, och vågar knappt dricka något. Han vet ju vad som händer, och är självklart rädd för det.

Jag är orolig för honom. Rädd att han blir uttorkad om vi inte lyckas bryta det här mönstret snart.

Min syster – tillika Abbes gudmor – är barnläkare. Det har jag ju nämnt tidigare. Jag ringde henne och fick ett "recept" på socker-/saltlösning som hon och de andra barnläkarna brukar ordinera när deras patienter inte får i sig något. Hon sa att till slut blir man ju så svag och energilös så att man blir illamående bara av det. Och då spyr man ju ju allt man häller i sig. Det gäller att bryta den onda cirkeln. Få i sig näring i form av socker, men också salt som hjälper kroppen att ta upp sockret. Och så vätska så klart.

Om du någon gång behöver, blanda så här:
1 liter vatten
6 tsk socker
1/2 tsk salt

Det är inte supergott, men inte odrickbart heller. Som sportdryck utan smak ungefär. För att motivera min kräkrädda lilla femåring, har mormor utlovat en hundring per äggkopp av lösningen han dricker. Coca Cola ger bara en krona per klunk.

Annars då? Jo, killarnas yngsta kusin L (tre år) kräktes igår, innan han gick och l sig. Sikten är en gnutta bättre. Det är inte soligt och klart, men det är första dagen man ser längre än till skidspetsarna. Men skit samma. Jag ligger illamående under täcket i underställ och fleece och huttrar.

Min fru gör samma sak.

Andra bloggar om: kräksjuka, feber, illamående, uttorkad

Klorin. Det går åt massor av Klorin. Stugan luktar som simmaskolan ungefär. Det är det bästa vi kan göra som läget är nu. Det var det där med tio personer och en toalett.

I går natt vaknade Abbes brorsa och gnydde för att pyjamasen var blöt. Märkligt, eftersom det var ett par år sedan som han kissade ner sig senast, men storebror och jag gick upp för att fixa nya pyjamasbyxor. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det var inte kiss. Resten kan du räkna ut själv, och så släpper vi det där.

Det blev kräkas och ligga hemma och huttra för storebror, istället för att gå till skidskolan. Stackarn. Framåt kvällen när han kräkts färdigt tog magkrampen över och för att lindra låg han dubbelvikt som en fällkniv i soffan. Så småningom somnade han, i den positionen. Nu mår han lite bättre men han är väldigt matt. Så någon skidskola blir det inte idag heller.

Jag kan inte låta bli att undra, vem som fått ta över stafettpinnen.

Andra bloggar om: magsjuka, klorin, kräkas, diare, pyjamas

Nu har det vräkt ner snö sedan vi kom. Jag gillar lössnö. Nej förresten, jag älskar lössnö. Men som det är nu går den inte att utnyttja. Inte bara för att jag mest befinner mig i barnbacken men någon av killarna, utan också på grund av sikten. Man ser inte ett skit. Det är helt vitt och sikten är bara några meter. Dimma och snö.

Så. Nu räcker det med snö. Lite sol blir bra, tack.

Andra bloggar om: whiteout, snö, lössnö, puder, dimma, sol, väder

Pjäxor längst ner, och hjälm längst upp. Och så lite Abbe i mitten.

Det blir lite snålt med bloggandet just nu. Jag hoppas inte att ni lämnar mig för det, jag har liksom nästan blivit beroende av era kommentarer. Märkligt.

Men som sagt, inläggen blir något färre den här veckan. Innan jag åkte kollade jag med Telia om det var några sådana där kusliga roaming-avgifter man hört talas om, när man surfar med det trådlösa modemet från Norge. Jajamensan, åttiofem spänn per megabyte. Men hur mycket är det då? En timme? En minut?Jag kollade igår, och det räckte att jag öppnade bloggen så susade 1,5 meg förbi. Hoppsan, hundratrettio spänn. Så det går helt enkelt inte.

Det finns trådlöst nätverk i receptionen på välkomstcentret där man surfar en timme för tjogo norska. Betydligt mer överkomligt, men eftersom de inte har öppet så sent på kvällarna blir det lite knöligt.

I alla fall. Så här ser det ut idag. Abbe har slutat kräkas och är på benen igen. Han är lite matt så han orkade inte så mycket idag, men provade i alla fall skidorna på rullbandet en stund

Än så länge har ingen annan insjuknat, men å andra sidan är väl inkubationstiden ett par dagar kanske. Vi får se. De vuxna dricker i alla fall Gammeldansk för säkerhets skull.

Bara av medicinskt förebyggande skäl alltså.

Och nu. Gnäll.

Idag har vi tvättat kläder i en spann. Abbes kläder och mina skidkläder. Först med diskmedel eftersom det var vad vi hade hemma, men eftersom lukten inte gick bort köpte vi tvättmedel och gjorde om det igen.

Lukten jag pratar om är såklart den fräna stanken av magsyra. Av kräks. Spy.

Som ett jävla brev på posten blev självklart Abbe magsjuk. Ursäkta om jag låter tjurig men ibland känns det som att det vilar en förbannelse över mig och min lilla familj. Det är helt enkelt inte okej att ha det lite skönt någon gång, utan en massa skit. Det är inte meningen att vi ska få slappna av och ha det gott.

Det började igår kväll med att Abbe matvägrade. Det var stört omöjligt att få i honom någonting, inte ens vällingen som annars alltid går ner när det andra krånglar. Vi undrade varför men avfärdade det med att han är lite förkyld, och hoppades att det skulle gå bättre idag. Idag var han trött och ville inte prova skidorna vi hyrt annat än hemma i hallen. Mamman stannade hemma med honom och mormor.

När jag och storebror kom hem för att äta lunch fick jag veta att Abbe hade kräkts. Det är inte sant, tänkte jag, men blev naturligtvis tvungen att inse att så var fallet. Abbe var ändå vid ganska gott mod så vi hoppades på något vis att det var något han fått i sig som gjort honom sjuk. Trots incidenten på dagis som ringde i bakhuvudet.

Men så hände något som gjorde att Abbe började gråta. Någon liten vurpa som blev för mycket för honom. Jag lyften upp min lille gris och gick runt med honom i famnen för att trösta, men han grät otröstligt. Jag trodde det var för att han ramlat men så plötsligt kom det igen. Han spydde över hela mig. Och som han grät, stackars liten. Allt var kletigt och tårarna sprutade.

Efter lite sanering och Abbe in i duschen somnade han gott. Sedan dess har det inte kommit något mer och jag håller tummarna för att det är över nu. Men eftersom vi bor fyra barn och sex vuxna i en lägenhet med en toalett, bävar jag för ifall epidemin bryter ut så som maginfluensor brukar göra.

Bäst att passa på att åka så länge man kan. Kan jag förvänta mig en födelsedag med en hink mellan knäna tro?



Andra bloggar om: maginfluensa, vinterkräksjuka, familj, barn, kräks

Nu ska jag skriva två inlägg. Ett positivt, stolt och glädjande. Och ett pessimistiskt och gnälligt skitinlägg. Jag börjar med det glada.



Storebror har fattat grejen. Det har klickat och han har upptäckt att han kan åka utför. Han har fattat att han kan stanna när han själv vill, bromsa och hålla farten nere när det går för fort och svänga då det behövs. Det är fortfarande plogsvängar vi snackar om, men tryggheten och självförtroende gör underverk.

Han behöver inte lägga sig ner så fort han blir rädd. Han slipper hålla sig krampaktigt fast i mina stavar, och bli som en geléklump i hjälm, när det blir brant.

Nu kör han med råg i ryggen ut i branta partier jag ärligt talat inte trodde han skulle palla, utan att lägga sig ner och vänta på att bli ledsagad ner. Han bränner på, kör slalom mellan uppstoppade figurer i barnbacken och väljer gärna de där små stigarna mellan träden som andra barn skapat. Offpist light helt enkelt.

Ja, du hör. Jag är stolt som en hel tuppfarm, och väldigt glad. Visserligen har jag tillbringat dagen i barnbackarna, men jag har åkt tillsammans med min son hela dagen. Inte tragglandes med krokig rygg och en unge som dinglar i armarna på mig. Inte heller med grabben hängandes i en sele tre meter framför mig. Utan just tillsammans. Vi har åkt ihop och haft skitkul.

Och då är det bara första dagen. Skidskolan börjar i morgon.

Andra bloggar om: skidskola, barn, slalom, sele, Trysil, hjälm

Vårt språk utvecklas hela tiden. Varje år kommer nya ord in i Svenska Akademiens Ordlista, och varje år försvinner somliga, trötta, uttjänta gamla ord som ingen längre använder. Så långt allt väl. Språket förändras med tiden.

Men visst är det barnen – och för all del nysvenskarna – som har det mest avslappnade förhållandet till vårt språk. Det som faller sig logiskt att säga, säger man. Och det andra struntar man i. Jag fick ett strålande exempel på ett nyord av min femåring idag. Eller nyord förresten, så nytt var det kanske inte, det har funnits länge. Men det fick en ny användning.

Jag har varit i Trysil i säkert tio år i rad. Men så mycket snö som det är i år, har det aldrig varit tidigare. Allt ser annorlunda ut, vissa hus syns knappt under snön och jag har fått flytta liftkortet från bröstfickan till byxfickan i år, för att nå ner till den automatiska avläsaren.

Vi var på väg till skiduthyrningen för att fixa grejer till killarna när storebror får syn på husen, helt översnöade med drivor hängande från taken. Märkbart fascinerad utbrast han:
– Kolla det huset. Det är helt överdrivet. Allt är helt överdrivet här.

Andra bloggar om: barn, svenska, nya ord, snö, överdrivet SAOL

Puuuuhh. Äntligen satte jag mig ner. Efter en minst sagt hysterisk dag är nu hotellrummen till guldägget bokade (jag vet det kan verka förmätet, men får vi inga nomineringar får vi väl boka av), uppdateringar för byråns sajt är levererade till webb-byrån (tack L för all hjälp) och den nya kampanjen för den stora kunden är skissad.

Barnen är dagishämtade, fredagsmysta med o-oorn, al-a innaa och oa-oola, de är kissade, borstade och nattade. Väskor är packade, takboxen är på och bilen är stuvad.

Så nu. Klockan halv elva, började min fredag kväll. Med en god Chevre chaud, ett glas Ventisquero Queulat Gran Reserva med min fru och ett litet inlägg här på bloggen. Nu kan jag äntligen slappna av lite.

I morgon bitti sticker vi. Mot Norge och Trysil. Det ska bli så obeskrivligt skönt.

Jag lovar att försöka skriva från skidbacken med, även om det kanske blir lite färre inlägg än vanligt. Med lite tur får du se en Abbe med slalomskidor. Storebror ska i alla fall åka, han kör igång i skidskolan på söndag, för tredje året i rad. Ska bli kul att se om det lossnar, så vi kan ta en rejäl sväng, han och jag.

Trevlig helg.

Andra bloggar om: semester, skidor, slalom, trysil, norge

På lördag åker vi till Trysil. En efterlängtad semestervecka i de norska fjällen, efter en tämligen hektisk period. Snö, kanske lite sol, men framför allt vila.

I morse när jag lämnade killarna på förskolan kräktes en liten flicka.

Nu är det bara att hoppas.

Andra bloggar om: trysil, semester, fjällen, skidåkning, magsjuka, vinterkräksjukan, kräkas