15 mars 2008

Hemma igen från skitresan (obs ordvits).

Okej. Nog för att Abbe haft en tuff start i livet, och visst finns det många kända och mindre kända hinder kvar att parera på hans livsresa. Och visst är det Abbe och hans krumbukter med hjärtoperationer och syndromsymptom som bloggen ska handla om. Men tanken var ändå inte att den skulle bli gnällig. Inte som den varit ett par dagar nu. Du får helt enkelt ursäkta mig, men det känns så in i helvete orättvist bara.

Vi är nu tryggt hemkomna, men bara för att avrunda eländesrapporteringen från Trysil så kommer här en sista liten knorr.



Kolla tajmingen. När alla kört fram sina bilar för att packa dem, kommer sopbilen.

I morse när vi gick upp för att börja packa sken solen. För första gången sedan vi kom upp till Trysil för en vecka sedan gnistrade snön mot den blåa himmelen. För första gången såg man toppen av Trysilfjell. Man kunde se klart ända ner i dalen, förbi dalen, över riksgränsen och en bra bit förbi Sälenfjällen på den svenska sidan. Äntligen visade fjället sin rätta sida, sådär vidunderligt vackert och storslaget. Då var det dags att packa bilen och åka hem.

Jag bet ihop och försökte tänka "jaja, det är bra väder för bilkörning i alla fall". Stugan tömd, bilen färdigpackad och alla på sina platser i bilen. Bara att ge sig av hemåt, bort från detta magsjukehelvetet. Jag satte nyckeln i tändningslåset och vred om, gasade lite lätt för att känna att motorn var med, och skulle precis trampa ner kopplingen. Då ropar mamman "NEEEJ" från baksätet, samtidigt som jag hör ett vid det här laget alltför välbekant ljud.

Abbe tömde sitt maginnehåll över hela sig och bilbarnstolen. Börjar det om igen nu?

Andra bloggar om: , , ,

8 kommentarer:

  1. Tycker synd om er.. Kanske en lite tröst.. jag vet hur det är, mer än väl. Vi får hålla tummarna nu att ni blir friska allihop!Kraaam

    SvaraRadera
  2. Fy bubblan det låter inget kul... Du ska gnälla efter en sån här vecka...annars tror jag inte du är mänsklig... Krya på er!

    SvaraRadera
  3. NEEEEEJ! Stackare. Kan ni ha mer otur. Jag hoppas att resten av bilresan gick bättre och att det bara var en slump att det kom ut lite ytterligare kräk. Och du har all rätt att gnälla efter denna veckan. Det skulle vem som helst gjort!

    SvaraRadera
  4. Skönt att ni är hemma igen. Jag har följt dagarna med vånda. Min största skräck just nu är magsjuka. Kryckor, rullstol och stelopererad, jag kommer inte kunna gå eller springa på toa. Att Abbe börjar igen tyder ju på att det kan vara Calisi, det får man hur många gånger som helst. Det är också värre än vanlig kräksjuka eftersom man får så ont i magen. På jobbet säger vi att man vet skillnaden för om man har Calisi så tror man att man ska dö dag ett och dag två önskar man att man vore död. En vanlig magsjuka går mer förbi...

    Det blir bättre nu när ni inte blir så många på en toa. Apoteket har handprit, det är nog inte dumt heller.

    SvaraRadera
  5. Fy fan säger jag bara. Och ibland får man faktiskt vara gnällig, och ibland är det förbannat orättvist. Så det så.

    SvaraRadera
  6. Ni förtjänade en underbar semester. Ibland räcker tydligen inte det. Hoppas ni får ta revansch snart. Oavsett, välkomna hem :)

    SvaraRadera
  7. Usch vilken semester ni verkar haft. Bilderna är ju helt fantastiska dock!

    SvaraRadera
  8. Jag har läst ikapp mig efter en tids frånvaro (sorry). Men dra mig baklänges - vad är det ni har varit med om?! Era stackare. Och jag som höll min tumme blå att ni skulle klara er innan ni for. Jag tycker verkligen synd om er. Men det ger väl inte tillbaka er efterlängtade semester. Kanske sprider lite värme i alla fall. Kram

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.