När jag var yngre fattade jag inte alls grejen med charterresor. Jag ville bestämma själv, boka flyg, gå runt och leta efter något schysst ställe att bo, kanske byta ort, byta ö, hyra bil eller motorcykel och dra iväg. Ja ni fattar, jag var inte intresserad av något färdigpackat, med välkomstmiddag, käcka reseledare, utflykter till fjärilsdalar och vattenfall och folk som applåderar när piloten landat planet. Jag ville vara självständig göra det jag själv bestämde. Visserligen åkte alla vi individualister till exakt samma ställen, och bodde på precis samma guest houses eftersom samtliga backpackers läste Lonely Planets böcker, men ändå.

Så kom barnen. Plötsligt kändes det förutbestämda som en skänk från ovan. Hotell med svensktalande personal, transfer från flygplatsen till hotellet, restaurang som serverar köttbullar eller fiskpinnar till barnen och ett poolområde fullt med andra svensktalande små lintottar i färgglada armpuffar. Och med ens var det lite lättare att stå ut med den lokala drinken på välkomstkvällen och applåderna på landningsbanan.

Vi gillar att resa i vår familj. Både min fru och jag har flängt runt i världen innan vi träffades och lite grann tillsammans bara vi två innan killarna kom till världen. Som tur är gillar de förresten också att resa, grabbarna. I år tänkte vi testa att göra lite mer som förr i tiden. Inte köpa färdigpackad charter utan fixa själva alltså.

Abbemamman som jobbar med affärsresor fick tidigt veta att City Airlines skulle börja flyga direktkärror till Barcelona och bokade flygbiljetter för typ ett halvår sedan. Några nätter på ett hotell i storstan kändes tillräckligt med en fem- och en sjuåring och sedan vidare till någon beach-resort längs Costa Brava. Däremellan en hyrbil. Sagt och gjort. Det blev ort som heter Platja D'Aro och vi hittade boende genom Sembo. Hur smidigt som helst. Nästan som charter, fast ändå inte.

Mer detaljer och bilder kommer snart. Jag lovar.

Andra bloggar om charter, resa, barcelona, costa brava, sembo