High score.

22:15





(Plåtat med mobilen)

Det är mycket sjukhus. Det är hela tiden mycket sjukhus, det vet ni som läst den här bloggen en stund. Men det är inte alltid operationer eller slangar i näsan, som väl är.

I måndags var Abbe och jag på Drottning Silvias Barnsjukhus i ett par timmar igen. Men det var roliga timmar. Abbe fick rita streck i labyrinter, fylla i stjärnor med färgpenna, klippa en rund cirkel, lägga pengar i en burk, trä pärlor och sortera kort. Och mycket annat. Sjukgymnasten som höll i övningarna klockade honom med stoppur och Abbe tyckte att han fick high score hela tiden.

Han sprang stafetter, balanserade på linjer, hoppade på ett ben, gick passgång och höll balansen med stängda ögon. Och en hel massa andra saker. Allt var som en tävling, precis som det ska vara för en femåring, stoppklocka och pulsmätare. Och på slutet mättes Abbes muskler både i armar och ben. Alltid high score såklart.

Hela grejen gick ut på att kolla hur hjärtebarn klarar sig gentemot en kontrollgrupp med barn som inte har fel på hjärtat, för att se om det finns områden där hjärtisarna kan behöva stöd. Det är en studie som de håller på med just nu om jag förstod saken rätt och den ska förhoppningsvis leda fram till övningar eller program för att hjälpa hjärtebarn på de punkter det kan behövas. Om det nu visar sig finnas sådana områden. Jag applåderar den här typen av nytänkande. Det var ju under ett annat forskningsprojekt som Abbes hjärtfel upptäcktes t ex.

Dessutom var den här trevliga dagen väldigt välkommen efter förra veckans plågsamma undersökning för att Abbe skulle få tillbaka förtroendet för den sjukvård han kommer att få tampas med så många gånger till i sitt liv.

"Pratar du svenska?" frågade Abbe när sjukgymnasten förklarade hur han skulle göra. Hon var från Skåne.

16 kommentarer

  1. Söta söta Abbe! Vilken underbar kommentar

    SvaraRadera
  2. Nämen, sade han så?
    Jag som bara trodde det var halvvuxna människor som låtsades att de hade svårt med skånskan, men de små liven lär sig också tydligen. =)

    SvaraRadera
  3. Tack för de bilderna av glädje mitt upp i allt! På tal om det du skrev till mig om att njuta när man kan och uthärda när man måste. Det ser faktiskt ut som om Abbe njöt i fulla drag...

    SvaraRadera
  4. Vilken söt kommentar! Påminner om mitt syskonbarn då vi var i Kroatien och de bara visade barnprogram dubbade till tyska. Han stod länge och tittade på tv:n innan han slutligen sa: "Jaha, det var väl det jag tyckte, de pratar skånska!"

    SvaraRadera
  5. Abbe sköter sig exemplariskt som alltid. Måste vara härligt att vara sjukgymnast med sådana patienter/deltagare.

    Förstår inte vad som är problemet med skånska?!? :D
    Visst har det varit en annan episod med någon skåning i förskingringen som Abbe träffat på? Logoped eller?

    En av mina (skånska) kusiner hälsade på andra kusiner i Stockholm och var ute och lekte. Mamman till den lilla skånskan kom för att hämta henne och då säger ett av stockholmsbarnen: Du kan nog inte prata med henne för hon kommer från utlandet. Hon sa att det var "rrrrälit vä'rrrr!" Ungefär förfärligt/hemskt väder, för er som inte är så "himma" i vår vackra dialekt, hälsar skånska Eva

    SvaraRadera
  6. Haha. Min brorsdotter har liknande respons till skånskan. Filmade det här korta klippet på henne för drygt ett år sen: http://www.youtube.com/watch?v=3fX0U9W5wOE

    Roligt. :)

    SvaraRadera
  7. Jag bara vet att det kommer blir något stort av den där lilla grabben. Det känns liksom så, i hela magen.

    SvaraRadera
  8. Forskningsprojekt är bra! Heja Abbe! Jag var med i en studie när jag opererade korsbanden för 14 år sedan, och jag går fortfarande på uppföljningar.

    Vår yngsta dotter sa så här när hon var fyra år: "Farbror Jerker pratar engelska!" Han är från Skåne...

    SvaraRadera
  9. Haha underbara Abbe!

    Var ute i en skola och pratade med elever en gång, en kille undrade om jag kunde ta det på engelska, han tyckte synd om mig som inte kunde prata så bra svenska. Jag är från Småland...

    SvaraRadera
  10. Jag minns inte vad som utlöste allt men plötsligt small det. En av mina vänner blev slagen av en vakt med en batong så jag flög in. En kraftig spark i vaktens mage fällde honom. Några sekunder senare satt jag i baksätet på en polisbil igen.. ...fuck nu var jag myndig!

    SvaraRadera
  11. nu passar det bra: HEJA ABBE!:D
    och så sjukt söt han är abbe. men det är väl ingen nyhet?

    SvaraRadera
  12. Dina texter om din familj lägger sig som ett varmt och skönt duntäcke runt mitt hjärta. En slags kärleksfull humor som jag avgudar. Tack för det.

    SvaraRadera
  13. Tack för intressant läsning! Vilken hjälte ni har i Abbe!
    Hälsning Jenny (som också har en Abbe!)

    SvaraRadera
  14. Hehe, när jag var 5 år träffade min då 23-24åriga syster sin blivande man, en skåning från östkusten. Jag hade gillat hennes ex väldigt mycket så hon ville att jag skulle gilla denna kille med så hon tog med mig på fika med honom på fåfängan. Han satt och snackade med mig och jag sa inte mycket tillbaka. När jag kom hem sa jag till mamma "Mamma, Marie har blivit ihop med en utlänning! Jag förstår inte ett ord av vad han säger!". Jag kommer ihåg att jag tyckte att han var bra korkad som försökte prata med mig på sitt eget språk.
    Idag bor jag i Skåne och är sambo med en skåning.

    SvaraRadera
  15. Hahaha "Pratar du svenska?" - det tyckte jag var roligt!

    SvaraRadera
  16. NU har jag äntligen kommit ikapp! Underbar läsning! Får erkänna att det hoppats över lite inlägg här och var men blev 5 år på ca 2 veckor ( man måste ju jobba och sova lite också ;) )
    kram
    Maria (en skåning! )

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.