Första dagen.

20:38

Nu börjar den här bloggen bli lite snurrig. Det är bara några dagar sedan jag skrev om förra årets Grötö-helg och nu kommer ett inlägg om årets. Men hej hopp, det får ni stå ut med. Här följer en resumé över den gångna helgen i några inlägg. Vi börjar med fredagen.

Det blev ett kärt återseende vid färjeläget Framnäs på Bohus-Björkö. Kramar, skratt och kommentarer om hur stora barnen har blivit sedan sist. Abbe som fick en fem år äldre kompis i fjol, spanade lite efter honom och hittade sin vän nästan med en gång. Storebror sa hemma innan vi åkte att han hoppades att hans polare från förra året skulle komma. Jag sa att det skulle han. Storebror funderade ett tag och sa att han inte riktigt kom ihåg hur kompisen såg ut, men att han mindes hans namn och att han var schyst. När de möttes vid färjan tittade de på varandra, gjorde en liten tveksam high five och en trevande kram. Det var allt som behövdes för att bryta isen och sen var det som att de lekt varje dag sen i fjol.

Efter att var och en funnit sig tillrätta i sina stugor var det dags för middag. Tacos, till alla barnens glädje och sedan en liten presentationsrunda. Varje familj berättade kort om vilka de är, var de kommer ifrån och vem i familjen som bär på syndromet. Just den biten tyckte jag kändes lite konstig förra året, att liksom lyfta fram diagnosen, det blev sånt besynnerligt fokus. Men samtidigt är det ju på grund av dem vi är där, så varför inte. I år kändes det mindre märkligt så antingen har jag vant mig eller också är det helt enkelt inget konstigt med det. Där var några nya ansikten som jag hoppades hinna prata mer med under helgen.

Poängpromenaden efter presentationsrundan är en liten tradition. Åtminstone de två år vi har deltagit. Omgivningarna på och runt Västerhav, som DHR:s anläggning på Grötö heter, är verkligen fina så promenaden är en bra start på helgen. Vuxenfrågor och barnfrågor och till sist en utslagsfråga. Vi vann. Det lustiga är att det gjorde vi i fjol också. Nu är det inte så att vi är någon slags genier. Nej nej inte på något vis. Jag tror att ganska många hade lika många rätt, men på något märklig sätt lyckades vi pricka utslagsfrågan närmast både förra året och detta. Då gissade vi på ett par hundra pärlor i en burk och var fyra pärlor från rätt antal. I år var det vikten på en sten man skulle ange. Efter att ha jämfört lite med en halvliter öl som någon stackare inte fick dricka ifred utan att alla skulle lyfta den landade vår gissning på att stenen vägde 374 gram. Den vägde femton gram till. Lite läskigt det där, undrar om man ska ta upp kampen med Uri Geller?

Fortsättning följer.


Mot Grötö!

Fråga sju: Vad är Sub Rosa? 1) En smörgås. X) En slags ubåt. 2) En sekretesskod.

Finaste såpbubbelflickan Freja.

5 kommentarer

  1. Det låter som om ni har det riktigt bra!

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Underbart med kära återseenden, trevlig gemenskap, lek och bus och pricksäker gissning! Vill gärna se bilder också :)
    kram

    SvaraRadera
  3. Bara du inte böjer stenen...!
    Gemenskapen finns ju där...omöjlig att förstöra. Förstår din initiala reflektion kring att det kändes som att lyfta fram sjukdomen, men att den ju på ett tydligt sätt kommit att bli en väsentlig del av era familjer....Vi har ju samma scenario på våra träffar: Barncancer...
    Massmis med
    Niklas

    SvaraRadera
  4. I just de omgivningarna skickade vi ut våra släktingar och vänner den 5/6 förra året. Vi gifte oss ute på klipporna på Grötö efter att ha lurat ut folket till vår 25-30-års fest och skickat dem på poängpromenad som ledde dem till vår vigsel. =)
    Underbar ö! Min man som har släkt på ön, eller numera är det bara delvis då var det helt.
    Västerhav var så behjälpliga även när vi var där, både med att hålla sovplatser och vi hade bra kontakt.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.