De brukar ha ett projekt på killarnas skola varje år under Kulturrådets fina initiativ "Skapande skola." Jag har skrivit om det förr. Det har varit dans- och musikshow, konstprojekt med tillhörande vernissage och i fjol ett litteraturprojekt som mynnade ut i att de gav ut en diktbok med releasefest och allt. I år var det åter dags för sång, musik, dans och lite teater.

Hela skolan har tränat. Det har dansats och sjungits och de barn som spelar några instrument har övat på dem. Under flera veckor har jag hört Abbe och brorsan gå runt och sjunga en massa olika sånger.

För storebror och hans klasskompis blev årets projekt en liten extra utmaning. De fick i uppdrag att skriva manus till hela föreställningen. Med en lista över vilka sånger som skulle vara med i showen fick de fria händer att sno ihop en historia som knöt samman allt till en föreställning med en röd tråd. Det blev en fin historia om en klass som reste runt jorden, såg nya spännande platser och träffade nya intressanta människor. Okej nu är jag väl lite partisk här men jag blev väldigt imponerad hur fint de fick ihop det.

Kvällen till ära skulle de också vara ciceroner och lotsa oss igenom föreställningens alla sånger med sitt egenskrivna manus. Kul. Spännande.

En knapp vecka innan hela kalaset skulle vara blev storebror sjuk. Ordentligt sjuk. Han låg med hög feber, ont i halsen och hosta hela veckan när de sista repetitionerna pågick. Hans klasskompis fick träna själv och dagen innan föreställningen var hon också dålig. Det såg lite halvbra ut ärligt talat. Pedagogerna satte in ett par reserver som fick träna in manuset utifall att.

På morgonen på den stora dagen var storebror feberfri. Han gick till skolan och var med på genrepet och hans manuskompis var också på benen. Efter repetitionerna kom febern tillbaka lite och han gick hem och vilade inför kvällen. Med Alvedon, lite extra vilja och en stor portion glädje gick föreställningen hur bra som helst. De var superduktiga, både konferencierparet och alla andra barn som sjöng, spelade och dansade.

Vadå? Om jag hade tårar i ögonen? Ähh!