Ett dussin år.

20:38

Det är tolv år sedan idag. Du kom till oss med kejsarsnitt så jag fick förmånen att hålla dig i min famn dina första timmar och jag vill aldrig att de ska ta slut.

Tolv år. Hur länge till stannar du i min famn? Hur många år, månader, veckor till får jag njuta av lyxen som dina kramar ger mig? Snart är jag bara pinsam och töntig, jag vet ju det. Det hör till. En dag ska du flyga själv, utan mina och mammas händer under dina vingar. Det gnager i mig lite att det kommer en tid då du inte behöver mig lika mycket längre. Men tills dess ska jag göra allt jag kan för att göra dig redo.

Jag ska göra allt som står i min makt för att ge dig självkänsla. Jag vill att du ska växa och utvecklas som människa och förstå att både medgång och motgång är en del av detta. Att du ska lita på att du kan. Att du duger. Jag vill att du ska veta att så länge du gör ditt bästa så räcker det hur långt som helst. Och jag kommer alltid att vara stolt över dig, Abbe. Alltid. Du kommer att möta människor som säger det motsatta, att du inte duger. Folk som får dig att tvivla. De finns lite överallt, men lyssna inte på dem. Hör på de andra. De som vill dig väl.

Jag ska göra det jag kan för ge dig styrka att stå emot, och mod att vara dig själv. Det är så lätt att dras med, att falla för grupptrycket, att vilja passa in. Du passar in, Abbe. Alla passar in. Du är den tuffaste person jag har träffat. Det du behövt stå ut med redan, under dina första tolv år, är mer än de flesta behöver brottas med under en hel livstid. Men det har gjort dig stark Abbe, inte tvärtom. Mig också. Vi har vuxit med uppgiften tillsammans.

Tolv år, det har gått så fort. Låt mig bara få hålla om dig ett litet tag till. Sen kan du få bli stor.

Grattis på tolvårsdagen Abbe! Jag älskar dig.

1 kommentarer

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.