Stora avdelningen.

23:32

Förskolehuset var lite extra fint idag. Renoveringen under sommarlovet har gjort underverk och där stod det röda huset nu och glänste med sina vita knutar. Bullerbyidyll extravaganza.

Abbe gick stolt in genom den vänstra dörren. Inte den högra som han gjort hundratals gånger förut, utan den vänstra. Dörren där storebror brukade gå in. Genom den högra går bara de små barnen. Inte Abbe. Han sträckte på sig och gick in på stora avdelningen.

Abbe hittade nöjd sitt namn klistrat på en av skohyllorna innanför dörren, tog av sig skorna och satte dem prydligt på hyllan vid sin namnremsa. Han rättade till dem lite så att de stod alldeles rakt och gick sedan in och tittade efter sin krok och sitt skåp. Tänk att ha sin plats här inne – på stora avdelningen – bland de stora barnen. Nu är det Abbes avdelning, och brorsan – han går inte ens kvar längre. Han går inte på förskolan alls. Storebror börjar nollan nu, sexårsverksamheten, eller förskoleklass om du så önskar. I ett helt annat hus.

Sandalerna som ska funka som innetofflor åkte på hur lätt som helst. Som vi försökt få Abbe att ta på sig dem under våren och sommaren. Svalare än gympaskor, men ändå stabila. Men han har totalvägrat. Det har inte överhuvudtaget kommit på tal att han skulle ta på sig dem. Förrän idag. Jag tappade liksom konceptet lite när det gick så lätt.

– Ya yilla i-e mom emma, sa Abbe.
– Nä du gillade inte dom hemma, sa jag. Men här går det bra? sa jag.
– Yaa.

Fröken skrattade lite och Abbe klev med självsäkra steg vidare in i sin nya vardag. Med sandaler på fötterna.

Andra bloggar om , ,

13 kommentarer

  1. Abbe är stor nu.

    /Owe

    SvaraRadera
  2. Åh vad jag önskar min lilla tjej hade varit lika positiv till flytten till "stora-barnen". Men jättekul att läsa om tuffa Abbe!

    SvaraRadera
  3. Ja men det är ju självklart va! Hemmatofflor och arbetstofflor - man måste skilja på det där ju.
    Mossig farsa som inte hajar en så enkel sak. :-)

    SvaraRadera
  4. Det har tagit några dagar, men nu har jag läst igenom hela bloggen (och jag som inte ens gillar bloggar :)). Det jag fastnade för var att du på ett öppet och ärligt sätt skriver om hur det är att vara tvåbarnspappa. Jag är också pappa till 2 små knoddar. Iofs har mina barn inga syndrom, men kärleken och oron för ens barn finns där 24/7 ändå. Kommer att fortsätta att läsa din blogg och heja på Abbe. //En vanlig 33-årig tvåbarnspappa

    SvaraRadera
  5. Vilken häftig känsla. Det ultimata beviset för att man är stor och inte längre ett "småbarn"./ Elliot

    SvaraRadera
  6. Jag blir rörd av dina inlägg! Tack!

    SvaraRadera
  7. Jag följer er blogg och har gjort det ett tag. jag är också mamma till en liten kille med kromosomavvikelse.
    När jag först började blogga hittade jag av en slump denna bloggen. Och jag ville bara tala om att det som kanske varit långa och jobbiga perioder för er har ändå skänkt mig tröst i våra långa och jobbiga perioder. För man vet att man inte är ensam.
    Tack för en superfin blogg. Och en superfin liten kille. ^^

    SvaraRadera
  8. Tänk om jag vore lika tuff som Abbe. När jag står inför något nytt är jag altid orolig flera dagar inan.

    Annelie

    SvaraRadera
  9. Liten har blivit stor. Stora Abbe!
    Peo började på stora avdelningen i måndags. Shit, betyder det att han också börjar bli stor? Det går fort nu!

    SvaraRadera
  10. Vilken underbar start på en ny termin!
    Heja Stora Abbe!

    Kram Jes

    SvaraRadera
  11. Underbart skrivet om en superkille!

    SvaraRadera
  12. Vad härligt Abbe!
    Hoppas att du får det toppen bra bland de stora barnen, det är du värd!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.