Logistiken.

23:31

Det är lördag kväll och jag är trött. Väldigt trött. Ibland undrar jag varför? Hur kommer det sig att jag bara har lust att lägga mig i en hög och skrika rakt ut då och då?

Jag menar, mitt liv är ungefär som alla andras om man bortser från operationer och undersökningar med slangar i näsan och annat jobbigt titt som tätt. Ta den här veckan till exempel, en helt vanlig vecka.

Måndag, inga konstigheter. Ja jo, förutom att Abbe och jag spenderade förmiddagen på sjukhuset. Mormor och morfar mötte ju upp vid lunch och tog med honom hem så jag kunde åka till jobbet direkt därefter.

Men sen var det inget ovanligt. Tisdagen var det inget särskilt. Om man bortser från att storebror skulle till tandläkaren på eftermiddagen så att mamman fick ta några timmar ledigt. Och att jag åkte direkt från jobbet till styrelsemöte på skolan som inte var slut förrän vid halv elva på kvällen. Men annars. Helt vanlig dag.

Onsdagen var inget speciell. Storebror skulle ha gymnastik så det gällde bara att packa gympagrejer i ryggsäcken på morgonen. Och se till att storebror får med sig den. Förutom det – vanlig dag. Ja, om man inte räknar med att jag åkte direkt från jobbet till avslutning i fotbollen på kvällen, och vi skulle ha med oss hembakade kakor till den förstås. Dessutom skulle vi inte glömma att få med oss jackan hem från avslutningen, som storebror glömde på träningen i söndags.

Men torsdag var en vanlig dag. Dagis och skola. Förutom att att det var gosedjurkalas på förskolan förstås. Det fick man ju inte glömma; Abbe skulle ha med sig gosedjur. Men annars var det inget särskilt.

Och så blev det äntligen fredag, en helt vanlig dag utan något speciellt. Om man bortser ifrån att det var folksagans dag på skolan då. Det vill säga att storebror skulle ha med sig ficklampa, bok och kudde. Förutom mössa, vantar och allt annat man måste påminna honom om varje morgon. Sedan åkte han med en kompis hem och lekte efter fritids, och döm om min förvåning när han hade med sig alltihop hem igen. Inget glömt. Ja eh, utom matlådan då.

Idag har det bara varit en vanlig lördag. Jag är visserligen ensam med killarna i helgen eftersom mamman är med väninnor på Käringön, men annars inget konstigt. Vanlig lördag betyder simskola. Alltså vanlig lördag, om man bortser från att det var livräddning idag så båda killarna skulle ha med sig kläder att simma klädsim i och flytväst. Plus allt det vanliga med handdukar, schampo och grejer.

Och i morgon är det en vanlig söndag med tennis 10-11 och fotboll 12-13. Ja, det var avslutningsfest i onsdags, men träningen fortsätter ändå. Då ska jag i alla fall få med mig storebrors jacka från fotbollsträningen. Killen som skulle ha med sig den till avslutningsfesten i onsdags var sjuk. Glömde säga det. Men annars är det en vanlig söndag. Om det inte vore för att storebrors bästis fyller år och har kalas förstås. Det betyder att vi måste komma ihåg att slå in paket innan tennisen i morgon så vi hinner. Och att storebror missar fotbollsträningen så jackjäveln inte kommer hem ändå.

Och ändå känner jag mig trött.

18 kommentarer

  1. ...och ändå kommer du sakna varenda liten grej när de blir äldre och du inte längre behövs lika mycket...
    - men då har du tid att sitta ner och njuta av helgen i alla fall ;-)

    SvaraRadera
  2. haha, underbart. Så är det att ha barn. Mitt liv varje vecka!

    SvaraRadera
  3. Ja, det är märkligt hur du kan vara trötta efter en så vanlig vecka?!

    SvaraRadera
  4. Ja, ena veckan undrar man varför man är så trött, och nästa veckan skulle jag vilja vara trött av just de anledningar som du beskriver. Men då är jag trött av tomhet..

    SvaraRadera
  5. Ta ett djupt andetag... så... å fokusera på det som är så underbart med det hela nu!
    Du är så fin

    SvaraRadera
  6. Med två barn är det kanske inte så konstigt att man känner så ibland? Jag har inga barn men är imponerad över alla som har och som pallar. Själv hade jag legat i en hög nästan konstant av utmattning.

    SvaraRadera
  7. Fast, det är en väldigt vacker trötthet, eller hur?

    Jag är imponerad över all den värme och kärlek som du sprider i den här bloggen, det har jag sagt förr (och tänker upprepa när vi slutligen tar våra melankoliska glas vin).

    Och, eftersom vi rör oss i samma kretsar i Göteborgs lilla reklamankdamm, vet jag att den varma och positiva bilden av dig som jag har är oerhört spridd.

    En sak till, ser jag dig på twitter efter 23.00 någon gång kommer jag att skicka dig i säng :)

    SvaraRadera
  8. Hahaha,.. Roligt=)

    SvaraRadera
  9. Åh, min beste man, hvorfor spörr du om att du blir trett?? jeg blir matt bare av og lese hva du skrivit!!! Så greit att få ihop logistiken,de ville ikke jeg klare av. Du er ju bara såå greit og fixe alt, men da må du tänke litt på dig själv og. Beste far , du får vare trett ,og ta en powernapp da du kan, Hvile nå opp deg, og ha en fin söndag. Klem fra Hedda.

    SvaraRadera
  10. Och mitt i allt kan man bli arg och irriterad på sina barn som är trötta, griniga och bara ska klänga och inte lämna en ifred!! Undrar varför?
    Det är nästan att man känner att det var "bättre förr" innan det fanns dagis och barnen skulle ha 1000 aktiviteter, när mammorna var hemma, när man klarade sig bra på mannens lön.
    Fast så ser de flestas livspussel ut, bortsett från sjukbesök då kanske, glöm inte att bara vara, köp nån färdigmat, sätt barnen framför en film och slumra en stund eller läs en god bok.
    Ha en fin söndag =)

    SvaraRadera
  11. Man ligger på gränsen hela tiden så alla dina extragrejer som styrelsemöte, sjukhusbesök, dagis/skolaktiviteter puttar en så lätt över gränsen. Jag tror att vi är många som vill lägga oss i en hög och skrika rakt ut lite titt dom tätt.

    SvaraRadera
  12. oj vilken lugn vecka. sjukt märkligt att du är trött.

    SvaraRadera
  13. Visst känner jag igen det här. Vi har tre barn, varav två med funktionshinder, och det innebär att någon måste vara hemma varenda sekund som de är hemma. Sammanlagt har barnen 8 fritidsaktiviteter, inklusive den nödvändiga simskolan, vi arbetar heltid på ansvarsfulla jobb, och så är det utvecklingssamtal, habiliteringen, skördefest, aktion julklappen som är "frivillig" (ha, ha, ha). Nu börjar verkligen den ena högsäsongen (den andra börjar i maj). Hur gör folk som inte har mor/farföräldrar, möjlighet att arbeta hemma mitt i nätterna för att hinna ikapp och obegränsad flextid? Visst kan vi stryka något, men det blir i så fall på bekostnad av vårt friska barn, som redan får sitta emellan alldeles tillräckligt.

    Ibland tycker jag att hemmafrun är en lysande ide. Problemet är att jag inte vill vara en, jag skulle däremot vilja ha en i perioder.

    Man får försöka hitta vila i vardagen där det går, och så ta all hjälp man kan få. Och så lyssna på varandra, så man inte går och känner sig ensam om att göra allt. Lycka till båda två! Och God Jul!

    SvaraRadera
  14. Ja attans så märkligt att du är trött. Det blir mycket lugnare när killarna är tonåringar...
    ;-)
    Själv hade jag inte orkat så mycket som ni. Och visst sjutton är det ok att visa att man är trött också.

    SvaraRadera
  15. From my own personal experience: it's normal life + normal kid + special kid + PTSD. Don't run. Listen. Don't expect anyone else to understand. Learn. Don't expect your life to be other people's normal, only your normal. Accept. Lisa

    SvaraRadera
  16. ca 3 cm lång och 0.5 cm bred. Jag siktade på magen men missade. Efter det kom vänner till oss båda och bråket tog slut. Lite senare kom en vän fram till mig och skrek "Vad fan har du gjort" Jag sa " Vad menar du" Vännen "-Du har för fan knivhuggit honom i magen" Jag missade inte!!!!! Nu var det kört! Jag var kapabel att knivhugga en annan människa!

    SvaraRadera
  17. Ä skit i jackjävlen - han växer snart ur den :)

    Tack för att vi får läsa om dina vanliga dagar!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.