29 april 2011

Impad pappa.

En fin tradition på killarnas skola är Valborgsloppet. Hela gänget traskar iväg till ett torp ett par kilometer från skolan där de springer runt en liten bana i skogen. Allihopa, från de små fyraåringarna på förskolan och upp till stora sjätteklassare. En dag som den här blir kan det ju inte bli annat än lyckat i det kanonfina vårvädret.

Banan i skogen när de väl kommit fram till torpet är drygt 1,5 kilometer lång. Någon säger 1,6 någon annan 1,7 men låt oss säga en och en halv kilometer för enkelhetens skull. De minsta ska springa eller gå ett varv åtminstone, men om någon orkar eller vill kan de ta flera. Abbe tog sitt varv och nöjde sig med det och jag måste säga att det är fantastiskt så det räcker. Först ett par kilometer dit, sedan ett varv runt och till slut hela vägen hem till skolan igen. Det blir ju ändå dryga fem kilometer sammanlagt. Om jag tänker tillbaka då han knappt orkade gå från vårt hus till garaget utan att vila, så är det magiskt.

Men den som imponerade mest på mig idag var ändå Abbes storebror. Han sprang/gick hela sju varv runt banan. Åtminstone enligt hans egen utsago. Han säger att det finns massor av lärare som kan intyga det och att jag får se själv när han får sitt diplom på måndag. Jag måste säga att han är ganska övertygande, så jag tror honom. Det är bara det att sju varv betyder att han sprungit drygt en mil! Det är ju knappt jag orkar det. Och lägger man till dit- och hempromenaden blir det nästan en och en halv mil.

Det är inte bannemig dåligt för en liten spinkig åttaåring.

9 kommentarer:

  1. Ja, mycket mycket imponerande!

    SvaraRadera
  2. Han får nog ta med sig farsan och visa var skåpet ska stå!
    Trevlig Valborgsnatt!
    Niklas

    SvaraRadera
  3. en annan mamma1 maj 2011 13:32

    Och det var säkert vitsippor överallt!

    SvaraRadera
  4. Jag såg kommentar idag. Det är inte så ofta jag kollar bloggen nu längre. Jag håller med dig om känslan du skrev att man "känner" varann. Nu råkade jag ha en lite annorlunda bakgrund än vad min förra blogg avslöjade. Jag önskar dig och din familj all lycka!

    SvaraRadera
  5. Vad duktiga pojkarna är! :)

    SvaraRadera
  6. Hej.
    Läste den här ordspråket som du skrivit.
    Så ska jag försöka tänka mitt i all jobbigt jag kan känna till och från.
    Tack.

    Vad som än händer så ordnar det sig på något sätt. Och ordnar det sig inte, så löser det sig ändå.

    Hälsningar från Eva.

    SvaraRadera
  7. Du får se till att träna lite så du och storebror kan ta en löprunda tillsammans!
    Spring för livet!

    SvaraRadera
  8. Heja storebror. Jag är impad. Det finns verkligen spring i benen på barn i den åldern.
    Minns när jag själv gick på fritids (åk 3) och fick fnatt, mätte upp hur långt det var runt fritidshemet och bestämde mig för att se hur långt jag han gå innan jag blev hämtad. Tror jag kom upp i en mil (det var en tidig dag från skolan)... Lillsyrran (åk 1) bestämde sig för att slå mig, och sprang motsvarande sträcka på friluftsdagen veckan därefter. Idag tror jag ingen av oss springer en mil rakt av.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.