27 januari 2009

Efter solsken kommer regn.

Jag satt i nästan en timme med Abbe i knät och höll isbitar inlindade i en kökshandduk mot hans panna. Ändå kommer han förmodligen att se ut som att han varit med om en trafikolycka om några dagar. En blålila bula stor som en förvuxen golfboll hölls i schack, bara tack vare Abbes tappra tålmodighet med ispåsen.

Dagen började så fint med att Abbe och mamman kom in och sjöng för födelsedagsbarnet som låg bredvid mig och sov. En bricka med presenter, vällingflaskan, en liten svensk flaggstång i trä, ett litet trätåg med en sexa lastad på en av vagnarna och sex ballerinakex med ett tårtljus i vardera. Det hurrades och ljus blåstes ut och storebror slängde sig ivrigt över presenterna glatt påhejad av Abbe. Nya skridskor från mormor & co, ett Super Mario Bros spel till Nintendo DS:en och ett case att ha spelkonsolen och själva spelen i. Med en tuff Pokemon-figur på utsidan. Storebror var lyrisk och började omedelbart förklara vad de olika figurerna i spelet var bra respektive dåliga på. De senaste dagarnas feber har gett med sig lite, men han är fortfarande rejält snuvig så våra ständiga barnvakter kom och avlöste för att vara hemma med killarna idag.

En smaskig smörgåstårta från Feskekôrka beställdes och hämtades efter jobbet och jag åkte hem för att fira min stora kille ihop med mormor, "morfar", farmor (som tyvärr blivit sjuk och inte kunde komma) och farfar. Storebror kom stolt springande med ett jättestort paket Lego som innehöll delarna till två coola rymdskepp med tillhörande Luke Skywalker, R2D2 och ytterligare någon legogubbe ur Star Wars. Storebrors ögon glittrade ikapp med lasersvärden på förpackningen. "Kolla vad jag fick av farmor och farfar!"

Killarna var glada och uppspelta och allt kändes kul och trivsamt. Jag hade precis satt mig vid bordet, ätit några tuggor och druckit några munnar vin när Abbe skulle gå ner i bottenvåningen. Han hade en liten plastskål med Pim Pim i handen som mormor fjäskat med när nu brorsan fyllde år.

Jag hör först ljudet av plastskålen som studsar ner för trappstegen blandat med smattret av en handfull små godisbåtar som dansar ner. Sedan kommer dunsarna. Först fyra, fem snabba i rad, en liten konstpaus och så den där sista kompakta, dova, jävla smällen när trägolvet träffas av Abbes huvud.

Alla förstår direkt vad som hänt. Jag flyger ner för trappan och ser Abbe ligga med ansiktet mot golvet. Han har knappt hunnit börja gråta. När jag får upp honom i famnen skriker han med panik i rösten. Tårarna sprutar och i pannan har redan en enorm bula börjat växa, trots att det bara är sekunder sedan smällen.

Min syster får som vanligt agera jourläkare åt oss och hon tipsar om vilka tecken vi ska titta efter för att veta om vi behöver åka in till sjukhuset eller ej och så småningom lugnar sig Abbe något. Vi håller honom vaken lite extra länge för att hålla koll på honom, men när läget verkar var under kontroll somnar han sött i sängen. För en liten stund sedan var jag inne och bytte en blöja på honom så att han vaknade till för att vara på den säkra sidan. Det verkar var okej.

Den förbannade jävla trappan. Brant som få. Vi har planerat en utbyggnad av huset ganska länge nu, bland annat för att kunna bygga bort den branta rackaren till trappa.

I morgon är det jag som ringer arkitekten igen.

Andra bloggar om , , , , , , ,

24 kommentarer:

  1. Men så det skar i mitt hjärta nu. Hoppas att han inte har så ont. Brukar kunna bulta rejält. :(

    /Megasen

    SvaraRadera
  2. Åh hu! Just barn som ramlar i trappan är min skräck. Vilken tur att det gick så bra. Lille killen...
    Grattis till sexåringen förresten!

    SvaraRadera
  3. Usch!!! Tur allt gick bra ändå, fast ja en sådan trappa låter inget vidare....

    SvaraRadera
  4. Stackarn det är inte kul att ramla och slå sig!
    Hoppas brorsan fick ett fortsatt trevligt kalas!

    Marika & William.

    SvaraRadera
  5. Vi hade en liknande bula när storasysters panna mötte klinkersgolvet i hallen ... inte kul alls... och vår ena killes fall i trappan (som inte ens är brant) resulterade i ett brutet ben för två år sedan... så det kunde varit värre ... men ring arkitekten bums !

    SvaraRadera
  6. Avskyr branta eländiga trappor. Stackars Abbe, hoppas att bulan har lagt sig något.

    Grattis till storebror! :)

    SvaraRadera
  7. Huvva! Hjärtat stannar i kroppen när jag läser.

    *brrr*

    Hemma hos Essingens pappa finns det en trappa och än så länge har Essingen ingen som helst självbevarelsedrift, han ålar omkring med förvånansvärd fart och jag nojjar och vaktar.
    Jo, pappan måste absolut skaffa en grind dit nu, det är bara några få steg ner till vardagsrummet, men... *brrrrr*
    Grindgrindgrind!

    SvaraRadera
  8. Ok, jag vill verkligen inte att du ska känna dig skyldig nu, men jag gick nyligen en kurs i första hjälpen för just barn. Då fick vi lära oss attt det dummaste man kan göra när ett barn (eller en vuxen för den delen) slår i huvudet, är att lägga just något kallt emot bulan.

    Att kyla bulan gör nämligen att den växer. Jag vet att det låter helt ologiskt, men såhär funkar det: Hjärnan måste hålla en jämn temperatur på 37 grader. När man så lägger is mot huvudet, måste hjärtat pumpa upp mer varmt blod till huvudet. Resultatet blir mer blod i huvudet, och alltså även mer blod i bulan, vilket gör att svullnanden blir större.

    Det man istället, enligt instruktören, ska göra, är samma sak som vid blödningar. Hålla ett jämnt tryck på bulan i en kvart, sedan släppa i fem minuter, sedan hålla ett jämnt tryck i ytterligare en kvart. Då minimeras svullnaden eftersom blödningen (som orsakar bulan) stoppas.

    Men stor kram till både pappan och Abbe! :)

    SvaraRadera
  9. Råkade ut för samma sak med Malcolm förra veckan. Du vet när jag var gräsänkling.
    Usch vilken usel förälder man känner sig som när de trillar och slår sig.
    /Klaus

    SvaraRadera
  10. åh, lille vän. under jullovet föll min lilla, bara tre-fyra trappsteg dock. men skräcken för trappan finns kvar, och efter att ha gått tre fyra steg i trappen nu får man fast man övertalar om hur ofarlig trappen är lyfta upp henne i famnen och kånka ner ändå.

    SvaraRadera
  11. Hej Abbepappan. Jag har läst hela bloggen nu, det tog många timmar utspridda över flera dagar. Usch vad jag har gråtit och skrattat. Mest åt filmerna med Abbe - tänk att man kan ha sånt talfel och ändå sån dialekt! Oslagbart! Men tänk så jobbigt att inte kunna göra sig förstådd... Hoppas det ordnar sig det där.
    Som åttaåring blev jag själv storasyster åt en svårt sjuk lillebror. Vi känner igen oss i storebror, vår "storebror" (som är yngre än mig men lillebrors storebror) och jag. Heja Storebror! och grattis.
    Lillebror som snart tar studenten, fast han inte skulle överleva "julen -95" hånskrattar åt vår planerade Italien-semester. Om det nu var till Italien vi tänkt åka. Kanske var det Frankrike? Grekland?
    Min bror funderade: "Om vi fått en vanlig lillebror, var hade våran lillebror varit då?"
    Heja Abbepappan!
    Heja Abbemamman!
    Heja Storebror!
    Heja Abbe!
    Bu för Abbebulan!

    /Storasyster

    SvaraRadera
  12. Ajajaj...trappor är inte att leka med. Och det där ljudet...ett av de mest hemska ljud en förälder kan tänka sig...Ljudet av en liten barnskalle mot ett hårt golv, eller ännu värre, asfalt.

    SvaraRadera
  13. Å nej å nej vilket tråkigt slut på en så fin dag!!
    MEN tur att inget värre hände, även om detta lät ont nog.
    Tappra lilla Abbe ♥

    Usch, trappa ja! Vi har en i huset som är totalt fel doserad & jag fattar inte hur den kan vara godkänd...
    Den är vinklad helt sjuk & döds brant, så vi har grinden där ännu.... Hon får gå upp själv, men NER med oss *vi är fega*

    Min största fasa är ett fult fall, jag var med om det med min nu stora kille & det var fruktansvärt & gick ganska illa.

    Tänkte fråga om jag kan lägga in din blogg i min blogg roll? så jag lättare kan följa med på nya inlägg. Gillar Abbes blogg ;D

    //Sessan

    SvaraRadera
  14. Stackars liten Abbe! Hoppas bulan läker bort snart.

    SvaraRadera
  15. Autch...Hjärtat stannar ju nästan i kroppen när sådana olyckor händer.

    Skönt att det gick bra bara. Stackars liten!

    SvaraRadera
  16. Hu vad läskigt! Hoppas allt bulan försvinner fort, men kanske kan det trösta något att han har värsta häftiga grejen att visa dagispolarna

    SvaraRadera
  17. Stackars Stackars Stackars Abbe!

    Men jag har ett litet tips, till dig, och alla andra småbarnsföräldrar. Lägg en liten påse med mjöl i frysen. Den är toppen att ta fram när man slagit sig. Den blir inte ISANDE kall och den formar sig efter knät, pannan eller vald kroppsdel som behöver svalkas av. Toppen!!!

    Och den är återandvändningsbar, något som är toppen i en familj där det ramlas stup i kvarten. :-D

    SvaraRadera
  18. Hej!
    Vilken härlig blogg, vilka härliga barn och vad bra du skriver....det är så målande, så beskrivande. Jag skrattar, jag gråter och jag häpnar.
    Underbart, fortsätt i denna stil.
    Hoppas Abbe mår ok i sitt huvud idag.
    /Ninna

    SvaraRadera
  19. Stackars Abbe. Trappor är läskiga saker.

    SvaraRadera
  20. Men stackarn! Hoppas att han mår okej.
    Hoppas även att stroebror fick en fin födelsedag och att han mår bättre från sin förkylning.

    SvaraRadera
  21. Usch och fy, hoppas att den lilla krabaten mår bättre nu.
    Och ett STORT grattis till storebror!!

    SvaraRadera
  22. aj då stackars liten! kan trösta dig med att abbe inte är den enda som dråsat ut för trappen, man känner sig verkligen som en värdelös förälder även fast man eg inte kunnat göra annat än möjligen bosatt sig i en enplans villa

    SvaraRadera
  23. Hmm, jag ser att det är många som har trappolyckor bakom sig. Ja fy. Det är fort gjort.

    Å: Intressant. Det har jag aldrig hört förut. Man lär så länge man lever. Men jag är ändå lite skeptisk. Kylan får ju blodkärlen att dra ihop sig, så blödningen minskar. Kolla alla idrottsman, kylspray och fylpåsar så fort de skadat sig. Det där med att hjärnan vill ha 37° stämmer ju men det är å andra sidan helt andra blodkärl som försörjer den än de som sitter under huden i pannan. Sedan lindrar ju kylan smärtan lite också. Men det där med tryck är jag helt enig med dig om. Jag tror bestämt jag måste kolla upp mer om det här. Det var ganska intressant faktiskt. Men du. Tack för omtanken. :-)

    Storasyster: Jag bockar och bugar imponerad över att du läst rubbet. Tusen tack.

    Sessan: Det är klart att du ska. Det är bara kul.

    Ninna: Tack. Jag ska försöka.

    SvaraRadera
  24. Stackars liten! =(
    Men jag har hört att man inte ska försöka kyla eller på något annat sätt minska svullnad på huvudet för då kan det svälla inåt istället, och det skulle ju kunna sluta ännu olyckligare :/

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.