Efter solsken kommer regn.

Jag satt i nästan en timme med Abbe i knät och höll isbitar inlindade i en kökshandduk mot hans panna. Ändå kommer han förmodligen att se ut som att han varit med om en trafikolycka om några dagar. En blålila bula stor som en förvuxen golfboll hölls i schack, bara tack vare Abbes tappra tålmodighet med ispåsen.

Dagen började så fint med att Abbe och mamman kom in och sjöng för födelsedagsbarnet som låg bredvid mig och sov. En bricka med presenter, vällingflaskan, en liten svensk flaggstång i trä, ett litet trätåg med en sexa lastad på en av vagnarna och sex ballerinakex med ett tårtljus i vardera. Det hurrades och ljus blåstes ut och storebror slängde sig ivrigt över presenterna glatt påhejad av Abbe. Nya skridskor från mormor & co, ett Super Mario Bros spel till Nintendo DS:en och ett case att ha spelkonsolen och själva spelen i. Med en tuff Pokemon-figur på utsidan. Storebror var lyrisk och började omedelbart förklara vad de olika figurerna i spelet var bra respektive dåliga på. De senaste dagarnas feber har gett med sig lite, men han är fortfarande rejält snuvig så våra ständiga barnvakter kom och avlöste för att vara hemma med killarna idag.

En smaskig smörgåstårta från Feskekôrka beställdes och hämtades efter jobbet och jag åkte hem för att fira min stora kille ihop med mormor, "morfar", farmor (som tyvärr blivit sjuk och inte kunde komma) och farfar. Storebror kom stolt springande med ett jättestort paket Lego som innehöll delarna till två coola rymdskepp med tillhörande Luke Skywalker, R2D2 och ytterligare någon legogubbe ur Star Wars. Storebrors ögon glittrade ikapp med lasersvärden på förpackningen. "Kolla vad jag fick av farmor och farfar!"

Killarna var glada och uppspelta och allt kändes kul och trivsamt. Jag hade precis satt mig vid bordet, ätit några tuggor och druckit några munnar vin när Abbe skulle gå ner i bottenvåningen. Han hade en liten plastskål med Pim Pim i handen som mormor fjäskat med när nu brorsan fyllde år.

Jag hör först ljudet av plastskålen som studsar ner för trappstegen blandat med smattret av en handfull små godisbåtar som dansar ner. Sedan kommer dunsarna. Först fyra, fem snabba i rad, en liten konstpaus och så den där sista kompakta, dova, jävla smällen när trägolvet träffas av Abbes huvud.

Alla förstår direkt vad som hänt. Jag flyger ner för trappan och ser Abbe ligga med ansiktet mot golvet. Han har knappt hunnit börja gråta. När jag får upp honom i famnen skriker han med panik i rösten. Tårarna sprutar och i pannan har redan en enorm bula börjat växa, trots att det bara är sekunder sedan smällen.

Min syster får som vanligt agera jourläkare åt oss och hon tipsar om vilka tecken vi ska titta efter för att veta om vi behöver åka in till sjukhuset eller ej och så småningom lugnar sig Abbe något. Vi håller honom vaken lite extra länge för att hålla koll på honom, men när läget verkar var under kontroll somnar han sött i sängen. För en liten stund sedan var jag inne och bytte en blöja på honom så att han vaknade till för att vara på den säkra sidan. Det verkar var okej.

Den förbannade jävla trappan. Brant som få. Vi har planerat en utbyggnad av huset ganska länge nu, bland annat för att kunna bygga bort den branta rackaren till trappa.

I morgon är det jag som ringer arkitekten igen.

Andra bloggar om olycka, hjärnskakning, bula, barn, trappa, lego star wars, nintendo ds, super mario bros