Varma mackor.

21:31

Vi provade en gammal klassiker en kväll – varma mackor. Storebror var som vanligt skeptisk, men vågade pröva och godkände.

– Vi åt ofta varma mackor när mamma och jag var små, sa jag.
– Fanns det inte pizza på er tid? undrade storebror.
– Eh jo, det fanns nog. Men det var kanske inte så vanligt då.
– Jaha. Då förstår jag varför ni åt varma mackor.

12 kommentarer

  1. Varma mackor var verkligen festligt! Och man gjorde dem i ugnen, INTE i sånt där mackjärn. Ut med plåten, på med en nypa oregano och så mumma mumma mumma...

    SvaraRadera
  2. Vi gjorde våra i våffeljärn. Det är fortfarande favoriten!

    SvaraRadera
  3. Hej! ja nu får du ett sånt där mejl:)

    Jag har läst ända från början, det tog tid (6 veckor) då jag var nyfiken att kolla på mycket som du länkat till :)
    Du skriver fantastikt, jag har blivit så berörd jag har både skrattat och gråtit. Vilka underbara barn.........
    tack för att du delar med dig.
    Kram till hela familjen
    Kattis

    SvaraRadera
  4. Varma gott är ju gott, var längesen jag åt det!

    SvaraRadera
  5. Hade precis samma upplevelse för två fredagar sedan. Varma mackor var ju en höjdare när man var liten och trodde det skulle va så för mina barn också. Liknande resultat som hemma hos er. Berättade också för barnen att detta var en favorit när jag var liten och de bara tittade på mig med skepsis...vad har hänt???

    SvaraRadera
  6. Haha! Samma här...storebror skeptisk men provade då han insåg att det var ungefär samma saker på som på pizza. Men inte var det någon höjdare heller. Lillebror vägrade smaka som vanligt. Stackars barn, dom vet ju inte ens vad en telefonkiosk är :D

    SvaraRadera
  7. *skrattar*
    Helt underbart! Exakt. Om inte pizza fanns, får väl detta duga!
    kram till er!!

    SvaraRadera
  8. Så fyndigt. Min son drog samma slutsats!

    SvaraRadera
  9. Men alltså, har folk slutat äta varma mackor? Jag gör det i alla fall ett par gånger i månade, när man inte orkar laga riktig mat men ändå vill ha något snaskigt.

    SvaraRadera
  10. Hej Abbepappan!

    Jag har läst genom hela bloggen nu, på ett par dagar.. Tentan imorgon får gå som den går - det här var för svårt att sluta med! Du skriver fantastiskt bra, och många är tårarna som letat sig fram - både av glädje och av sorg... Vilken fantastisk liten Abbe! Och vilken fantastisk Storebror! För att inte tala om vilken fantastisk Abbepappa - just genom att inte vara perfekt är du det! Mänsklig, varm och otrolig att följa - samtidigt som du också får dina utbrott, slänger tandborstar i väggen och gråter i din ensamhet. Du uttrycker en otroligt stark kärlek till dina barn, men också till din fru. Att läsa inläggen om henne, och om adventskalendern/frieriet du gjorde värmde och fick mig att komma fram till vad jag önskar mig i julklapp - en alldeles egen XXpappa. Inte en som är som du - du är du och det funkar inte med kopior! - men en som jag kan ha samma relation med som du har med Abbemamman, och med dina barn..

    Jag fortsätter följa dig, med glädje!

    SvaraRadera
  11. Fast det var nog så att pizza inte fanns i Sverige när du var liten, jag minns när pizza kom dit jag bodde. Generellt tror jag pizza dök upp på slutet av 70-talet och vanligt blev det inte förrän 80-talet. Jag avskydde pizza men gillade varma mackor. Det var mest kryddan jag ogillade.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.