Tänk.

20:40

Tänk om jag hade vetat för sju år sedan, vid den här tiden, vad jag vet nu. Att det skulle bli en liten pojke framåt natten, att han skulle komma med kejsarsnitt precis som sin bror så att jag skulle få de där första timmarna alldeles själv med honom, medan mamman togs om hand efter operationen.

Jag satt i natten och snusade på det lilla knyttet efter att vi mätt och noterat 3900 gram och 50,5 cm. Tänk om jag vetat vad han bar på för hemligheter. Om jag vetat att jag ett och ett halvt dygn senare skulle springa genom korridorerna på sjukhuset i Borås med honom i min famn, min fru i rullstol och sjukhuspersonal halvjoggande bredvid. Att han strax efter det skulle lämna mig och sin mamma i små bitar kvar i Borås medan han försvann i en ambulans till Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus i Göteborg.

Tänk om jag i bilen mot Göteborg vetat att han försvann ifrån oss lika fort som han kom för att han hade ett allvarligt fel på sitt hjärta. Ett fel som behövde opereras akut för att han skulle överleva. Men tänk om jag vetat att han faktiskt skulle överleva.

Och om jag hade haft en aning om att han två och ett halvt år senare för tredje gången skulle ha låtit en hjärt- och lungmaskin hålla honom levande, medan ett team av kirurger lagade och lappade det lilla hjärtat i timmar. Tänk.

Om jag där på sjukhuset efter första operationen hade känt till vad fyrtio små gener på det tjugoandra kromosomparet kan ställa till med. Mer än ett trasigt hjärta. Tänk om jag då, när jag famlade i orosmörkret, vetat vad som väntade runt hörnet. Eller vad som kanske väntade runt hörnet.

Och när läkaren berättat. Sagt något om tjugotvå, om catch eller q och något med elva, jag minns knappt. Det bara snurrade. Och när jag läst på och fallit handlöst. Tänk om jag då vetat det jag vet idag.

Tänk om jag då hade sett den glada, kärleksfulla lilla kille jag nu lärt känna. Den starka, tuffa och roliga hjälte jag nu är så stolt över. Tänk om jag då, i kaoset, vetat vilken fighter han är. Jag skulle kunnat se honom susa fram på cykeln de första vårdagarna, kasta sig i havet från en liten sommarklippa och jag skulle kunnat åka bredvid honom i full fart ned för blåa backar en vinterdag. Om jag bara hade vetat det jag vet idag.

Tänk om jag då hade förstått att det kommer att bli bra. Att det bara blir en lite krokigare väg. Om jag hade vetat att han skulle kunna läsa innan han börjat första klass. Små meningar. Men ändå. Tänk om jag kunnat förutse att han just nu skulle vanka av och an här hemma och vänta på att hans kompisar ska komma till hans födelsedagsdisco om en liten stund. Min sjuåring.

Och tänk. Tänk om jag hade vetat innan jag blev pappa hur det verkligen känns att älska någon. Så där så att det gör ont i hela hjärtat.

35 kommentarer

  1. Men att han är sju år, kan det vara sant och riktigt? Det var ju bara nåt år sen han satt i en korg på storebrors lussefirande och höll ställningarna, för så länge har jag följt Heja Abbe. 7 år. Hmmm..

    //CK

    SvaraRadera
  2. Ja tänk vad det gör med en det där "lilla enkla" att bli pappa. Att få se dom små ögonen och känna kärleken mixad med ett ansvar man inte har en susning om vad det innebär, än mindre förstå den resa man står inför.

    Vi har några gemensamma punkter här Du och jag. Min resa med min Lillpuck har varit krokig som en fjällbjörk och ofta lika kall som permafrosten någonstans långt långt borta. Beskeden som runnit ur läkarna likt frusen sirap i lika frusna moment har ofta varit som små hugg & slag och dräpt oss för stunden.

    Ändå är vi idag där vi är. Mycket tack vare den där kärleken i ögonen vi älskar så mycket. Jag förstår att Du, eller Ni, har enstorebror som "motpol" medan vi har en lillebror. Så stora dessa är och vilket stöd det ändå är att vara tvungen att vara stor och stark, för båda 2.

    Frågan är om vi haft tid att sörja, att vara ledsna och få gråta ut den sorg vi fått vår beskärda del av. Nu verkar Du liksom jag ha klarat av det mesta och mer därtill och det med bravur. Du skriver av Dig, Du skriver bra, medryckande och vad jag har läst. Jag skriver själv, men det blir mest "puckat" om Du köper kopplingen. Hur som helst är det viktigt för mig att få skriva, Du ritar nog en kråka på det skulle jag tro.

    7 år... Jag har nyss, i februari firat 14 år. 14 på mänga sätt underbara år som lärt mig och oss här hemma massor om massor och framförallt om mig själv. Perspektiv är väl ordet och för min egen del även en mognad jag inte tror jag skulle haft annars.

    Fantastiskt kul och skoj och berikande och känslomässigt och en massa mer därtill att få ha hängt med på er resa så där lite på sidan om. Du har utan att veta om det gett mig mycket kraft och styrka i många stunder. Kraft och styrka jag önskar jag hade haft tidigare och som jag önskar att jag nu, när jag har den skulle kunna dela med mig av. Precis som jag hade velat ha en rutinerad Abbepappa vid min sida när det var som tyngst skulle jag vilja vara en rutinerad Mackepappa som någon annan skulle kunna luta sig mot.

    Din blogg om Din Abbe har på något konstigt vis varit den axeln för mig, även om jag tidsmässigt ligger före. Konstigt sånt där men ofta när jag läst har jag backat i tid och då löst många knutar, frågor och känslorna har vällt fram som monsunvindar över mig, behaglig värme sprider sig i kroppen då jag ofta finner små små nycklar i dina texter. Nycklar som låser upp små osynliga lås i min lilla del av världen.

    Så nu när Abbemannen blir större än Du ofta trott och anat är jag nästan där. Nästan, men så nära och delaktig det bara går. I hjärtat. Det räcker så.

    Ha det gott och Grattis Stora Abbe ...

    Lasse

    SvaraRadera
  3. Åh så underbart. Ännu en gång sitter jag här och det bränner bakom ögonlocken på mig för att du skriver så vackert!

    Stort mega grattis till Abbe hela 7 bast! <3

    SvaraRadera
  4. Grattis på födelsedagen Abbe!

    Stora kramar från Sara & Craig i NYC.

    SvaraRadera
  5. Stort Grattis till Abbe och Er som fått förmånen att lära känna denna underbara unge!

    SvaraRadera
  6. Det är verkligen tur att du inte skriver böcker, hade varit uttorkad vid detta laget då.

    Många många grattis till stora killen! En fantastisk stor liten sju åring som jag önskar allt gott i världen :)

    SvaraRadera
  7. Grattis till Abbe!
    Såg på twitter att du funderade på att lägga av! gör inte det snälla, du skriver så fint om er alla!

    SvaraRadera
  8. Stort grattis till stora Abbe-pojken på födelsedagen.
    "A Child fills a place in your HEART
    that you never knew was empty."

    Jag tror inte att citatet gör skillnad på mina, dina, friska eller sjuka barn.

    Ta hand om er.

    SvaraRadera
  9. Tårarna rinner av det du skriver och över den lycka det är att ha barn. Med allt vad det innebär av oro, ängslan men desto mer av glädje av kärlek. Tänk vilken gåva det är att få vara en del i dessa små människors liv, att få guida och lära dom genom livets snårigheter och tänk vad allt dom lär oss! Min son som nyss gick bort i cancer, lärde mig mer under det sista året än jag lärt honom under hans livstid. Barn är en underbar gåva. Tack för ett fint inlägg. Grattis till stora killen och kramar till er andra.

    SvaraRadera
  10. Fantastiskt vackert skrivet! Man blir tårögd. Hoppas Abbe har en rolig kväll med sina kompisar! Grattis på födelsedagen Abbe!

    SvaraRadera
  11. Grattis på födelsedagen Abbe. Och det är ibland tur att vi inte vet allt som väntar oss.

    SvaraRadera
  12. Men kära nån, att han är sju år redan. Vad snabbt tiden går! Grattis Abbe!

    SvaraRadera
  13. ...och tänk om vi vetat för sju år sedan hur otroligt mycket vi skulle tycka om att gå in på din blogg och se de fantastiska bilder och läsa de texter som du ger oss...vi här ute som ibland tvivlar på livets irrvägar..och mår så bra av det du gör... och så förstås Grattis Abbe!

    SvaraRadera
  14. Så himla fint skrivet...satt med tårar i ögonen i slutet :-)...

    Grattis på sjuårsdagen, finaste Abbe :-)!!

    SvaraRadera
  15. Vad underbart det är när livet är starkare, när glädjen är större. Många hälsningar till er och stora grattis-ballonger till Abbe...

    SvaraRadera
  16. Visst är det så. Om man bara hade vetat hur mycket glädje man kan få ut av sina barn så hade det känts mycket lättare, då när man drabbats av diagnosen och den stora falluckan öppnat sig under ens fötter. Och just därför är din blogg så viktig! För andra föräldrar, som ligger före, är ett fantastiskt stöd. För om andra föräldrar som känt samma oro, förtvivlan och chock, och som också varit heligt förbannade på ödet för att livet är så orättvist, har lyckats komma ut på andra sidan som hela människor med ett i alla fall stundtals lyckligt liv, så kanske det kan bli så för oss också? Välmenande vårdpersonal som säger att allt kommer att ordna sig hjälper inte ett dugg, vad annars kan de säga? Och vad vet de? Men andra, som varit i samma situation, och som kan visa att livet kan bli bra ändå, är mycket mer trovärdiga.

    Vi behöver det hoppet. Och din underbara berättelse om Abbe och hans bror ger hopp. Hopp, och glädje. Och kanske lite känslan av att ha en vän med samma erfarenheter. För fast vi inte känner varandra så känns det så.

    Grattis Abbe för sju år som gett oss andra så mycket. Jag önkar dig sju lika fina år till. Och sju gånger sjuttio år till efter det.

    Ja må han leva, ja må han leva....

    SvaraRadera
  17. Så fint skrivet! Grattis till store Abbe!!!

    SvaraRadera
  18. Grattis på födelsedagen Abbe! Och grattis till en sån fin pappa!

    SvaraRadera
  19. Stort grattis till Abbe! (Har gett den ena av mina tvillingkillar namnet Abbe i andranamm! :)
    Hoppas han hade ett superkul disco!

    SvaraRadera
  20. ♫ .(ړײ) ♫.
    ♥ .«▓». ♥
    .....╝╚.....

    SvaraRadera
  21. Åh! Får lyckligt hjärtknip och tårar i ögonen av det du skriver!! Underbart när livet är starkast och glädjen allra störst!

    STORT GRATTIS till Abbe på 7-års dagen!
    Hoppas discot blir grymt! =)

    Tack och lov för forskning, fantastiska, starka föräldrar och en kämpe till grabb! Heja Abbe med familj!!

    SvaraRadera
  22. Stort grattis Abbe o en varm kram till Abbes pappa som sätter ord på känslor som är allt för bekanta i ett Halländskt hem med fantastisk kämpe med 22q11. Små steg fram...

    SvaraRadera
  23. Har hittat tillbaka till din fina blogg och din fina Abbe. Fortsätt skriva!

    Hoppas 7-åringen hade en fantastisk födelsedag!

    SvaraRadera
  24. Christina Renlund18 mars 2012 kl. 16:45

    Grattis till dig som fick Abbe. Och Grattis till Abbe som har både födelsedag och en så fin familj!
    Christina R

    SvaraRadera
  25. Å. Så himla fint. Grattis Abbe!

    SvaraRadera
  26. Åh gud... *tårar* Ofattbart fint, och trösterikt skrivet! Tack. :-)

    SvaraRadera
  27. Har lite svårt att förstå att det redan gått sju år...
    Grattis Abbe! Till de sju åren och till en fantastisk pappa (och storebror och mamma förstås)

    SvaraRadera
  28. Åh så fint och OJ vad jag sitter och bölar just nu..
    Grattis till er som fick den där lilla pojken för sju år sedan, och GRATTIS till Abbe på födelsedagen!!

    SvaraRadera
  29. Vilket alldeles, alldeles fantastiskt inlägg. Blir varm och tårögd och allt möjligt.

    <3

    SvaraRadera
  30. Åh, så fint. Blir alldeles tårögd <3

    SvaraRadera
  31. Tack för de fina orden som gjorde min dag. Längtar hem från jobbet till min fina lilla dotter. - Peter

    SvaraRadera
  32. Men sluuuuta! Jag kan ju inte sitta på jobbet och böla när kunderna ringer! Snyyyyft!!

    SvaraRadera
  33. Fantastiskt fint skrivet.

    Började läsa din blogg ett tag innan jag blev gravid och på något sett förberedde den mig på att allt inte alltid står rätt till med bebisar. Så när vi fick ett chockbesked dagen före julafton 2010 så var jag ändå trygg i att det kan gå bra, har det gjort det för andra så kan det göra det för oss. Tack!

    För ett år sen, igår, opererades en stor del av tjocktarmen bort på min lille kille men han kommer få leva med en del problem och en massa läkarbesök ett bra tag till

    SvaraRadera
  34. Visst är det underligt vad våra föreställningar och förutfattade meningar gör med oss.

    Man har en viss föreställning om hur livet skall vara. Sedan verkar det inte bli så och man tror att hela världen går i kras.

    Fast ändå blir livet någonting. Och visst blir livet gladare och man blir en lyckligare människa och familj, när man inser att det är de små sakerna som gör det.

    Att en pojk som man inte trodde skulle kunna cykla faktiskt kan. Att någon man inte trodde skulle kunna simma, faktiskt kan.

    Tänk - det finns de som planerar hela livet i förväg. Hur kan man göra det? Livet är ju idag.

    Härligt att ni tar vara på det. Krama Abbe från oss, om än lite sent för just födelsedagen. Fast idag känns lika bra det med, denna dagen är lika bra som alla andra. Vi lever ju. Om än med lite ont i våra hjärtan.... ;)

    //Henrik

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.