Jag antar att ingen har missat tumultet kring Aftonbladet och Israel. Ni vet, Donald Boström skriver ett reportage om att palestinier anklagar Israels armé för att stjäla organ från sina offer, Israel flippar ur och anklagar Sverige för att vara antisemitiska, svenska ambassadören i Israel säger att Sverige inte står bakom och vips har vi ett dilemma med en diplomat som säger en sak och en regering som försvarar den Svenska yttrande- och pressfriheten. Vad som är sant eller falskt i reportaget vet vi inte. Men Donald har ju rätt att berätta sin historia. Hej och hå.
Jag tänkte egentligen inte kommentera varken artikeln eller efterspelet, det är det så många andra som har gjort. Värsta fredagsmyset för alla politiska bloggare. Men reportaget påminde mig än en gång om hur viktigt det är att ta ställning i frågan om organdonation. (Jag vet att jag tagit upp det många gånger tidigare och om ni tröttnar på mig får ni helt enkelt scrolla vidare till nästa inlägg.)
Jag vill passa på att poängtera att jag inte försöker övertyga någon som inte vill donera sina organ att göra det. Det kan finnas diverse olika skäl till att man inte vill donera och det är varje människas rätt att säga nej om känner så. Men – och det är därför jag tjatar – det är viktigt att åtminstone fundera på hur man ställer sig till det. Och det är viktigt att anmäla sig till donationsregistret om man vill överlåta sina organ till någon som behöver dem, när man själv inte lever längre. Annars kanske man missar chanser att rädda liv. Tänk vilket slöseri.
Jag fick ett mejl från Johanna för ett litet tag sedan. Hon skriver en blogg som heter Citronfjärilen och har – precis som Abbes jämnåriga kusin – en sjukdom som heter cystisk fibros. Johanna kör en egen liten kampanj för organdonation på sin lokala biograf i samband med att filmen "Allt för min syster" går upp. En fin idé tycker jag, som hon uppmanar fler att hänga på. Läs mer på hennes blogg.
Andra bloggar om organstöld, organdonation, israel, donald boström, pressfrihet, allt för min syster
Jag tänkte egentligen inte kommentera varken artikeln eller efterspelet, det är det så många andra som har gjort. Värsta fredagsmyset för alla politiska bloggare. Men reportaget påminde mig än en gång om hur viktigt det är att ta ställning i frågan om organdonation. (Jag vet att jag tagit upp det många gånger tidigare och om ni tröttnar på mig får ni helt enkelt scrolla vidare till nästa inlägg.)
Jag vill passa på att poängtera att jag inte försöker övertyga någon som inte vill donera sina organ att göra det. Det kan finnas diverse olika skäl till att man inte vill donera och det är varje människas rätt att säga nej om känner så. Men – och det är därför jag tjatar – det är viktigt att åtminstone fundera på hur man ställer sig till det. Och det är viktigt att anmäla sig till donationsregistret om man vill överlåta sina organ till någon som behöver dem, när man själv inte lever längre. Annars kanske man missar chanser att rädda liv. Tänk vilket slöseri.
Jag fick ett mejl från Johanna för ett litet tag sedan. Hon skriver en blogg som heter Citronfjärilen och har – precis som Abbes jämnåriga kusin – en sjukdom som heter cystisk fibros. Johanna kör en egen liten kampanj för organdonation på sin lokala biograf i samband med att filmen "Allt för min syster" går upp. En fin idé tycker jag, som hon uppmanar fler att hänga på. Läs mer på hennes blogg.
Andra bloggar om organstöld, organdonation, israel, donald boström, pressfrihet, allt för min syster


