Jag sitter i en bil på väg mot Dalarna. Lite pirrig och ganska laddad. På takräcket står min mountainbike och på dragkroken hänger två till. De får vila nu, på resan upp, men i morgon ska de få visa vad de går för.

Klockan 09.45 lämnar vi den legendariska Vasaloppsstarten i Berga by och kämpar oss upp, cykeln och jag, för den där långa branta backen direkt efter start. Sedan väntar Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg och Eldris innan vi rullar in i Mora med benen fulla av mjölksyra och hojen täckt av lera. Nio mil.

Det är dags för Cykelvasan och Sarah, Johannes och jag åker tillsammans i år igen precis som förra året. Det är så superkul. Men i år blir vi fler när vi kommer upp. Då tänkte jag inte på alla de andra åtta tusen cyklisterna, utan en massa vänner som lärt känna varandra via Twitter när vi pratat cykling som strålar samman före och efter loppet. Plus några andra fina som inte cyklar men som står vid den klassiska portalen i Mora och tar emot oss när vi kommer i mål.

Jag har startnummer 3501 om ni har vägarna förbi.