09 december 2008

Abbe har ordet.

Abbe har upptäckt att han kan få folk att lyssna på honom, och han utövar den nya erfarenheten allt som oftast. Om vi andra sitter och pratar om något – vad som helst – kan Abbe helt plötsligt bryta in och säga:

– Å ya äya en aa? [Får jag säga en sak?]
– Ja visst, gubben.
– Aaa ... [att ... ]

Och här blir det oftast en konstpaus. Hans lilla "att" blir ett utdraget kommatecken som blir hängande i tystnaden. Som att han inte hade räknat med att få ordet, men anhöll om det för säkerhets skull. Och som om han nu måste komma på något bra att säga när ändå alla alla lyssnar.

Jag kan inte låta bli att tycka det är väldigt gulligt.

Andra bloggar om , , , ,

14 kommentarer:

  1. Det ÄR väldigt gulligt! Men ingen blir väl förvånad? Abbe är ett charmtroll :o)

    SvaraRadera
  2. Det låter lite som om han vill testa också, om hans röst är värt något i sammanhanget. Om man ska tillåta sig allvar.

    SvaraRadera
  3. Han håller på att etablera sig i tillvaron, vår gode Abbe. Härligt med ungar som tar för sig och får plats.

    Markattan

    SvaraRadera
  4. Men "att" är också en sak att
    säga, så det så !

    SvaraRadera
  5. Nu har jag läst. Och läst och läst och läst.

    Tre veckor har det tagit, från och till.

    Men nu har jag läst allt.

    I vår ska jag söka examensjobb på GE Healthcare. Dethär vill jag jobba med. För Abbe, och alla andra små Abbar i världen.

    Tack för inspirationen. Jag följer utvecklingen med spänning, hopp och kärlek.

    SvaraRadera
  6. Underbart ju! Så tror ja många barn gör när uppmärksamheten flyttas allt mer från barnen...!

    SvaraRadera
  7. Tre killar här hemma har användt sig av liknande metod men det lät mer som så här

    -Mamma!......
    -Ja
    -Vet du.......
    _vad då?
    -Att.....

    Sedan var risken stor att dom körde fast och började om från början
    -Mamma.......

    SvaraRadera
  8. Känner igen det där! Attet kan bli såååå långt och man riktigt ser hur de tänker så att det knakar för att komma på något bra att säga.

    SvaraRadera
  9. Det känns igen vår treåring gör precis detsamma :)Är så kul(eller inte för de själva) att då de uppmärksammas kommer de inte på något att säga

    SvaraRadera
  10. Det handlar ju om att också barn så småningom lär sig reglerna för hur samtal regleras. Hur man språkar, som språkforskare kallar det idag. Och det handlar om uppmärksamhet, som var tisdagens tema.

    SvaraRadera
  11. jag blir så varm av din blogg. jag hoppas du uppskattar att man skriver till dig, ibland känner jag mig lite tjatig och jobbig eftersom kommentarerna ofta efterliknar varandra. jag tipsar människor om din blogg, är detta okej i din mening? jag läser mycket vårdämnen och hade nyligen ett kapitel om kommunikation genom stödtecken, jag hänvisade min lärare om att kolla in abbes teckenkola. var detta okej? det är såklart bara just min lärare denna information når.
    om detta inte var okej så ber jag tusenfaldigt om ursäkt till dig. många kramar.

    SvaraRadera
  12. vilken charmig kille till son du har! tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  13. En härlig känsla infinner sig hos mig när jag hör att Abbe vill säga en sak ...

    Tack för den fina bilden på den uppmärksamme Abbe.

    SvaraRadera
  14. Så säger min fyra-åring också. ALLTID!
    -Mamma?
    -Ja.
    -Att..
    Och sedan en konstpaus. Hihihi kul att de är lika.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.