13 december 2008

Antiklimax (känsliga läsare varnas).

Jag känner inte många popstjärnor, så är det bara. Men jag känner en kille som precis står på tröskeln till en karriär inom musiken. Han heter Jesper och han jobbar titt som tätt som freelansande copywriter på vår byrå. Jesper släppte nyligen en hyllad platta, och i kväll spelar han på skivbolagets releaseparty på Sticky Fingers i Göteborg.

Dagen till ära hade mormor och "morfar" lovat att vara barnvakter så att min fru och jag skulle kunna gå ut och käka bara för oss själva och sedan gå och lyssna på Jesper. Mysigt och trevligt på alla vis.

Storebror hade varit på sitt livs första "Lusse-disco" hos ett par tjejer på förskolan som fyllde år. Känn på den du. Kan liksom se ett gäng fem- sexåringar framför mig stå och dansa under en discokula. Gulligt så det räcker. "Morfar" skjutsade oss in till Göteborg och vi plockade upp Abbes brorsa från kalaset på väg till stan.

"Jag har ont i magen" sa storebror i bilen och ville ha vatten. Okej. Framme i Göteborg hoppade vi av vid en bensinstation och storebror hängde med mig in för att köpa en flaska vatten. Vid kyldiskarna, som finns längst in i butiken, såg han alldeles blekgrön ut i ansiktet och jag frågade hur det var med honom. "Inte bra" krystade han fram mellan sammanbitna tänder och höll sig för munnen. "Mår du illa?", frågade jag och storebror bara nickade. "Kom så går vi ut lite då" sa jag, som började ana oråd.

Det var för sent. Småspringande ut genom lokalen tömde storebror maginnehållet över butiksgolvet i en fem meter lång kaskad. Jag vände mig i farten mot Shellkillen och fick ur mig ett generat "Åh, jag ber om ursäkt". Han svarade med att slå ifrån sig med handen i en rörelse som inte kan betyda något annat än "Äsch, tänk inte på det, det gör inget."

Väl utanför butiken fortsatte lunchmakaronerna och födelsedagstårtan att lämna hans lilla kropp och landade i en prydlig pöl precis framför entrén till stationsbutiken. Efter att ha lokaliserat toaletten tog mamman över och jag sprang in i butiken igen, kryssade förbi storebrors lämningar, och köpte den där vattenflaskan. Jag lämnade fram en tjuga och bad om ursäkt igen. Killen stämplade in och svarade "det är ingen fara". Jag såg att det stod 21 kr i displayen och började leta efter en krona. "Det är okej", sa macksnubben, och jag rusade ut med vattenflaskan till min tappre lille vän.

Jag försökte lite handfallet försöka spola bort det som låg mitt framför entrén med hjälp av en vattenkanna avsedd för spolarvätska samtidigt som killen på insidan hämtat hink och svabb för att sanera sin butik. Han öppnade dörren och sa "bry dig inte om det där, jag fixar det", hjälpte mig med några plastpåsar och ett par meter torkpapper ifall olyckan skulle vara framme i bilen.

Det var bara att vända hem igen. Och glömma egentid och releaseparty.

Om det är någon som känner killen som jobbade på Shellmacken vid centralen i Göteborg vid sextiden i kväll vill jag att du hälsar från mig. Dagens ros till honom för att han visade att han förstod att ingen ville att det skulle bli sådär. Och att vatten till en nykräkt femåring är viktigare än att kassan balanserar på en krona när. Och att jag gjorde bättre nytta med min son än att städa hans butik. Storstilat om du frågar mig! Jag kan tänka mig rätt många andra reaktioner, än den han visade upp.

Och Jesper. Sorry. Barnvakt var fixad och vi var bara en kilometer från giget. Men nähe. En annan gång.

Andra bloggar om , , ,

8 kommentarer:

  1. Fy fasen vilken kväll! Hoppas han ätit nåt taskigt och att det inte är Den onämnbara vinterkräksjukan.
    Han får krya på sig!
    Schysst kille på shell, tummen upp till honom.

    Hoppas ni får komma ut på egentid med barnvakt snart igen.

    SvaraRadera
  2. aw, alla fina gester i vardagen gör livet.

    SvaraRadera
  3. Johan och Andreas (som äger stationen) kommer få ditt inlägg så de kan ge lite beröm till snubben!

    SvaraRadera
  4. Ojojoj... min man och jag skrattar igenkännande.
    Låt oss säga så här, storebror i vår familj, har precis fyllt 6 år och bjöd till lusse-disco igår kväll han också, med disco-kula och allt. Kalaset fortlöpte i full fart med 13 st 6-åringar, danstävlingar, korv och marängswiss och allt som ingår. En kvart innan det var dags för hemgång, skattjakt med godispåsar just avklarad, liksom stannade festen upp några sekunder, jag hörde i ena örat någon som ropade.. "Mamma - Alma gråter ... ALMA KRÄKS". (Vi kallar henna så) I samma ögonblick som jag vänder mig om ser jag liksom i ögonvrån hur fröken Alma kaskad-sprejjar allt inom tre meters omkrets, inklusive kompisen Isak och hans godispåse. Allt fryser i ett par sekunder, sedan utbryter tumult medan alla flyr ut till sina föräldrar i kapprummet (vi hade hyrt en bygdegård). Upprorsstämmningen förvärras om möjligt av att vår storebror, som är lite känslig för kräks, sätter igång att kräkas han med, i rena förskräckelsen. Han hinner med två lagom stora pölar i sin flykt till kapprummet.
    Skönast av alltihop var nog lille Williams kommentar, på sitt eget icke helt rena tal: "de de de de de blev py-kalas!"
    Ett förlösande skratt utbryter bland de församlade föräldrarna.

    Det är härligt med barn.

    SvaraRadera
  5. Abbes pappa och " storebrors pappa" vilken kväll.
    Och att du ändå - mitt i allt har tid att tänka på kassabiträdet.
    En ros till DIG!!!!!
    En stor röd ros!

    SvaraRadera
  6. Heja Abbe...
    Heja Dig!!

    SvaraRadera
  7. Wow. Kan säga att vi fick precis raka motsatsen till "mottagande" när vår 5 åring gör samma sak i mittgången på flyget häromsistens.

    Som om vi gjorde det med flit?!?

    Då blev jag inte glad.

    SvaraRadera
  8. "Antiklimax (känsliga kommentatorer varnas!)"
    All cred i världen till killen på Shell! Hoppas verkligen att det här når fram till honom! Hoppas även att storebror mår bättre nu!
    Aldrig kul att må så dåligt, särskilt inte att göra det på offentlig plats... Kommer fortfarande ihåg hur jag som magsjuk sjuåring började kräkas inne på Åhléns. Pappsen fick panik och försökte fånga upp resultatet för att rädda heltäckningsmattan... Det var 18 år sen, men det sitter kvar...
    Krya på sig till storebrorsan!!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.