Högt och lågt.

Ljudet är inställt på lagom volym för att höra dialogen. Det pratas, viskas och skriks om vartannat och hela tiden är nivåerna acceptabla.

Så händer något, vad som helst. En bil sladdar in, någon hoppar fram från ett bakhåll, musiken startar när en tecknad insekt blir jagad av en annan eller en animerad superhjälte blir krossad av ett plåtmonster. Jag hoppar en halvmeter, barnen tar sig för öronen och min fru ropar "men herregud vad högt ni har!"

Så vänder vi på steken. Sänker volymen så att specialeffekterna blir maffiga men inte plågsamma. Ljudet är såpass högt att det känns i kroppen när den sabeltandade tigern, mammuten och sengångaren jagas av fienden, men inte så att det gör ont i öronen. Coolt! Det är jättespännande ända tills actionscenen är slut och de börjar prata normalt igen. Vi hör ingenting. Ljudet är så svagt så att det räcker att Abbe andas för att hans storebror ska bli irriterad och gorma "Tyyyyst Abbe, jag hör inte"

Jag fattar inte. Varför ska det vara så svårt att få nivåerna att funka ihop? Varför måste ljudeffekterna vara så in i helvete mycket starkare än dialogen i alla filmer. Det är illa nog hemma på TV:n, men på bio funkar det inte alls. Abbe blir rädd när ljudeffekterna dundrar på tio gånger starkare än allt det andra ljudet. De senaste filmerna vi sett på bio med honom har slutat med att vi fått gå ut efter halva filmen.

Dumt.

Andra bloggar om ljud, nivåer, ljudeffekter, bio, dvd, film