02 februari 2010

En planet ur sin bana.

Dagen började lite tumultartat. I sovrummet rakt ovanför vår säng har vi en saturnuslampa, en gammal originalvariant. Jag kanske ska säga hade förresten.

Abbe har en grej för sig när han tar av sig kläderna. Det kanske helt normalt bland fyraåringar, vad vet jag. Han ska alltid kasta iväg dem. I en vid båge genom luften seglar blöta vantar när han kommer in efter snölekar, där flyger strumporna när de åker av på kvällen eller pyjamasbyxorna när han gått upp på morgonen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt att han inte ska göra det. Paltorna flyger omkring i luften ändå.

Och vid det här laget kan ni kanske börja ana vart den här historien barkar.

I morse låg killarna i våra sängar och tittade på Bolibompa. Som de alltid gör. Jag bad dem att ta av pyjamasarna och klä på sig, som jag alltid gör. Och Abbe slängde iväg pyjamasbyxorna i en vid båge. Som han alltid gör.

Det var bara det att den här gången träffade de rakt på vår saturnuslampa som, av någon underlig anledning, lossnade och föll rakt ner i sängen. KRRRAASSCH!! Krossat glas överallt. Mellan sängkläder och pyjamasar och ut på golvet. Det blev knäpp tyst i någon sekund sedan såg jag Abbes underläpp börja darra. Och så gallskriket.

Det blev en balansgång mellan att trösta och visa att jag förstod att han inte gjorde det med vilje, att det var en olyckshändelse, å ena sida. Och att säga att sådär kan det gå och jag har sagt tusen gånger att du inte ska kasta omkring kläderna, å andra sidan. Samtidigt som jag blev väldigt ledsen för att jag verkligen gillade den där lampan så var jag otroligt glad att ingen av killarna var under den när den föll.

Det var ju bara en lampa trots allt, hur antik den än var.

Andra bloggar om , , , ,

15 kommentarer:

  1. Jaa, det känner man igen! Ilskan över allt tjat och en älskad sak som går i kras (händer OFTA hos mig) samtidigt som man är glad att det käraste man har inte skadat sig. Antagligen kommer han att lugna sig lite nu, lilla yrvädret, men det är ju så dax...när det inte finns nån lampa mera!! Tänk denna ständiga balansgång vi föräldrar får leva med...vi är ganska duktiga egentligen.... =)
    Ni får väl ha utkik på blocket eller nåt efter en ny...men jag vet, det är inte samma sak!!

    SvaraRadera
  2. Det är den där som har en ring runt, va?
    Kolla Tradera också men var noga med äktheten.

    SvaraRadera
  3. Åh, tuff. Lampan alltså. Jag har "vanliga" pendellampor i hallen, men de är nytillverkade.

    Det GÅR säkert att hitta en ny, men det lär ju ta en stund.

    SvaraRadera
  4. Aaarrrghhhh! När du konstaterat att ingen av dina söner skadat sig tycker jag du har all rätt att gräma dig. Ordentligt. ;)

    SvaraRadera
  5. 1250 kr för en kopia som ser bra ut åtminstone på bild: www.gamlalampor.com/saturnuslampa-70tal-p-112.html

    SvaraRadera
  6. Båthuspernilla3 februari 2010 08:49

    Finns en affär på Östermalm i här i stan (Stockholm alltså)som säljer massor av gamla lampor, bland annat saturnuslampor. Ligger på Nybrogatan (tror jag det är), ungefär bakom Dramaten.

    SvaraRadera
  7. Ja lampan va nog värd en del men tänk på din underbare godning, att han inte skada sig ordentligt me glaset. MVH Hanna Filips mamma..

    SvaraRadera
  8. Ja, vad är det med 4-åringar och kasta sina kläder?? Min huligan gör precis likadant. Ett under att inget gått sönder (än!)
    Håller tummarna för att du vinner ikväll!

    SvaraRadera
  9. Det har hänt saker i vårt hem också. Mest med barnens alla dyra prylar. Otur, klantighet ja vad det nu kan vara. Man måste ju försöka få dem att förstå vikten av att vissa saker är väldigt dyra eller väldigt kära, kan ju vara arvegods.

    Vi har ju i denna tid saker omkring som betyder mycket. Konstigt nog ger vissa saker trygghet speciellt om man har ett fint minne ihop. Jag har en känsla av att barnen nu för tiden får väldigt mycket mer saker än vad vi fick och därför inte riktigt förstår värdet av att vara rädd om saker. Vi föräldrar har ju så klart själva det ansvaret.

    Nu tror jag att i ditt fall det ändå handlar om riktig tur i oturen. Kan lampan ha suttit lite löst? Låter ju märkligt att en pyamas ha kunnat dra ner den. Bra att det ändå gick som det gick att alla är oskadda, utom lampan då ;)

    SvaraRadera
  10. Äsh, gräma sig är inte klädsamt. Skratta högt och glatt för att det blev ett stort minne istället, en underbar lampa som gick i tusen bitar och ni klarade er utan att skära er, varenda liten människa. Gjort är gjort! Unna dig att leta länge efter en ny lampa, det finns fina lampor i bla Holland eller Danmark, det är kul att leta lampor. Lycka till!

    SvaraRadera
  11. jajaja det var bara en lampa och tänk så pretto sådana lampor ändå är. tänk nytt tänk ikea eller myrorna. tänk på att "alla" vill ha en sådan lampa och satsa på någon mer svenneaktigt och bli en trendsättare i istället. jag förstår att du blev sur just för du har sagt till så många gånger men det hade varit ännu värre med krossat glas och skadade småpojkar.

    SvaraRadera
  12. Oj. Lilla gubben! Men vilken evinnerlig tur att inget viktigt kom till skada.
    Det där med barn och saker... Alltså, när man enbart existerar genom rörelse går det ju någon inredningsdetalj om dagen.

    SvaraRadera
  13. Åsa i Uppsala3 februari 2010 13:06

    Neeeejj! Lampan är min absoluta favorit, har alltid suktat efter en sån. Förstår att det känns marigt, men tur att ingen gjorde illa sig.
    Kolla Wigerdals värld efter en ny...

    SvaraRadera
  14. Ja vilken tur att inte ngn av killarna kom ivägen för lampans framfart..
    Abbe kanske lärde sig ngt av detta.. Av negativa saker kommer det ju ofta positivt :-)

    Kram Mia

    SvaraRadera
  15. Åhnej, trist på lampan, men en himla tur att barnen inte fick den på sig!

    Lycka lycka till ikväll!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.