En planet ur sin bana.

Dagen började lite tumultartat. I sovrummet rakt ovanför vår säng har vi en saturnuslampa, en gammal originalvariant. Jag kanske ska säga hade förresten.

Abbe har en grej för sig när han tar av sig kläderna. Det kanske helt normalt bland fyraåringar, vad vet jag. Han ska alltid kasta iväg dem. I en vid båge genom luften seglar blöta vantar när han kommer in efter snölekar, där flyger strumporna när de åker av på kvällen eller pyjamasbyxorna när han gått upp på morgonen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt att han inte ska göra det. Paltorna flyger omkring i luften ändå.

Och vid det här laget kan ni kanske börja ana vart den här historien barkar.

I morse låg killarna i våra sängar och tittade på Bolibompa. Som de alltid gör. Jag bad dem att ta av pyjamasarna och klä på sig, som jag alltid gör. Och Abbe slängde iväg pyjamasbyxorna i en vid båge. Som han alltid gör.

Det var bara det att den här gången träffade de rakt på vår saturnuslampa som, av någon underlig anledning, lossnade och föll rakt ner i sängen. KRRRAASSCH!! Krossat glas överallt. Mellan sängkläder och pyjamasar och ut på golvet. Det blev knäpp tyst i någon sekund sedan såg jag Abbes underläpp börja darra. Och så gallskriket.

Det blev en balansgång mellan att trösta och visa att jag förstod att han inte gjorde det med vilje, att det var en olyckshändelse, å ena sida. Och att säga att sådär kan det gå och jag har sagt tusen gånger att du inte ska kasta omkring kläderna, å andra sidan. Samtidigt som jag blev väldigt ledsen för att jag verkligen gillade den där lampan så var jag otroligt glad att ingen av killarna var under den när den föll.

Det var ju bara en lampa trots allt, hur antik den än var.

Andra bloggar om saturnuslampa, barn, krossat glas, olycka, kläder