Killarna och jag åkte snowracer i eftermiddags. Abbe gjorde något busigt – jag minns inte ens vad det var, det är inte viktigt – och jag sa till honom.
– Men Abbe! Vad är det för dumheter?
– Ne e inga numhe-ey.
– Jaså?!
– Näe. Ne e snällhe-ey.
Andra bloggar om barn, språk, dumheter
07 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:=D
SvaraRaderaNämen så klart! Det var inga dumheter,bara snällheter,sååå gulligt. Ett stort varmt hjärta har han er son! Lycka till med allt.
SvaraRaderaHihi! :D Underbart!
SvaraRaderaNu vill jag också berätta att jag precis läst igenom heeeela bloggen, från första inlägget. Och gärna applådera lite för dig här hemma i min ensamhet, man vilket bra språk! Fastnade direkt efter första stycket, och här tänker jag stanna!
SvaraRaderaDet hade han säkert alldeles rätt i :)
SvaraRaderaKram Nina!
Just så! Det är bra med dem som hjälper till att vidga ens vyer.
SvaraRaderaSå naturligt för ett barn att tänka så... Så enkelt, rätt och rakt på sak!!! Ha en underbar vecka!
SvaraRaderaHehe. Han verkar lära av sin bror. Akta, jag kan tänka mig att de till slut har svar på allt. Jobbigt med en femåring som vinner alla diskussioner :)
SvaraRaderaSjälvklart ? Fast han är för cool :-)
SvaraRaderaTycker det är underbart när du skriver vad Abbe säger, man riktigt hör honom. Skulle va mysigt med bilder, brukar du lägga ut bilder?
SvaraRaderawww.miasuniversum.blogspot.com
Haha. Underbart! Älskar sättet du skriver det han säger. Keep on going!
SvaraRadera