04 februari 2010

Om en märkvärdig kväll.

Det blev en mycket udda kväll. Chockerande, fantastisk och underbar på alla sätt och vis och jag fick uppleva saker jag aldrig trodde jag skulle få vara med om.

Vi kom till Nalen runt sju efter att ha suttit och pratat en stund med Linda med familj, Ulrika och Mumari i baren på vårt hotell. Mycket trevliga människor. Jag var superhungrig och lite snurrig efter allt strul med tåg och restaurangvagnar på vägen upp, och letade mig direkt fram till maten. Min fru och jag ställde oss i ett hörn och försökte få i oss lite. Men jag kände mig skakig och behövde sitta ner. Vi hittade en barpall och jag fortsatte att peta i mig lite grann.

Det började snurra. Jag blev kallsvettig och orkade inte sitta upp. "Jag måste gå någonstans och lägga mig ner" sa jag, "jag mår inte bra".

– – –

Jag vaknar på golvet bakom några bord i en annan del av lokalen. Någon tar pulsen på mig och jag hör röster som pratar om epilepsi, diabetes och hjärtinfarkter. Jag är fruktansvärt trött och försöker säga att det är lugnt, jag har varken epilepsi eller diabetes, men jag är osäker på om det kommer några ord ur min mun.

Jag hör en röst säga "han har jämn puls" och efter ett tag orkar jag öppna ögonen och ser att det är Lindas fantastiska mamma som sitter vid min sida med fingrarna konstant lagda mot min handled. Hon visar sig vara sjuksköterska. Min fru är hos mig, det känns bra. En dörrvakt som tagit kommando och beordrar sina kollegor att hämta vatten och blöta handdukar. Jag vill vakna, men orkar inte.

Så småningom tar jag mig upp på benen och in i ett rum där de gjort i ordning en soffa som jag kan vila på. Där ligger jag och hämtar kraft medan min älskling berättar att jag segnade ihop mitt på golvet i mingellokalen när hon och en vakt skulle hjälpa mig till rummet vi nu befinner oss i. Jag får in en tallrik mat men mår illa och kan inte äta. Istället försöker vi med Coca Cola för blodsockrets skull.

Så småningom tystnar det utanför dörren, galan har börjat och folk har dragit sig in i stora lokalen. Min fru är skärrad och orolig. Jag förstår henne, det är inte kul att se sin kära tuppa av sådär. Vi funderar på att lämna stället i en taxi till hotellet, men jag vill gärna känna efter om jag orkar vara kvar och se hur det går vid prisutdelningen.

De fixar fram en stol och jag sitter i dörröppningen och lyssnar på hur de börjar dela ut priser. 365 saker vinner pris i kulturkategorin och jag jublar lite försiktigt för Navid och de andra. Linda och Abbemamman frågar vad som händer om jag vinner. Orkar jag gå fram då? Jag vet inte, vi får väl se om vi behöver oroa oss för det, svarar jag.

Prisutdelningen rullar på. Jag sitter på min stol och dricker Coca Cola och så småningom är det dags för min kategori. De läser upp de nominerade och sedan lång tystnad, jag antar att hon sprättar kuvert, men jag ser inget från min stol. Så hör jag: "vinnaren är ... HEJA ABBE!"

Ett jubel bryter ut inne på Nalen som borrar sig ända in i hjärteroten på mig. Det var annorlunda än de jubel som hade varit i de andra kategorierna. Hjärtligare på något vis, och starkare kändes det som. Tårarna bubblar upp i mina ögon, jag torkar bort dem och tar mig upp mot scenen. Jag tar med mig Abbemamman som stöd fram till scenen och hon rycker tag i Ulrika. "Vi måste vara två om han svimmar igen", säger hon.

Plötsligt står jag på scenen och får en lång kram av Jenny Östergren. Jag blir intervjuad och jag överlever. Svimmar inte. Jag minns inte vad jag svarade men jag tror det gick bra och när jag kommer ner från scenen möts jag av en skur av kamerablixtar och härliga segerkramar av Abbemamman, Ulrika och Mymlan.

Jag intervjuas av olika media, folk kommer fram och gratulerar, skålar och hurrar. Och jag är hela tiden darrig. TV4 vill att jag ska komma till morgonsoffan dagen efter, men jag vågar inte tacka ja. Jag vet inte vad som är fel med mig. Vi bestämmer oss för att gå hem.

En sagolik kväll på alla sätt. Jag är glad att jag orkade stanna över prisutdelningen, men samtidigt väldigt ledsen för att det blev så dumt. Det var ju min kväll och jag ville njuta av den fullt ut. Jag ville prata med alla jag lärt känna genom bloggen och twitter. Jag ville skåla i Champagne och fira hela natten. Så blev det inte.

Jag vill säga till alla som hade tänkt prata med mig, att jag ville prata med er också. Tro inget annat. Jag ville det så gärna. Men det gick inte.

Och så vill jag säga tack till Linda och hennes mamma som tog hand om mig och Abbemamman, det kändes tryggt. Och till Lindas pappa som följde med mig ut i kylan för att få lite frisk luft. Och till D för att han kan det här med att svimma. Jag är glad att ni var där.

Men hey. Jag vann!

Andra bloggar om , , , ,

70 kommentarer:

  1. Congrats! Hoppas du redan mår bättre och inte fått något virus på hörselnerven eller dylikt.

    SvaraRadera
  2. Det var synd att det blev som det blev, jag hoppas att det var stressen och allt som var under dagen, så att du inte blitt sjuk!
    Men DU VANN! :D
    Och det var så kul att träffa er!

    Stora kramar till hela familjen!

    SvaraRadera
  3. "Och till D för att han kan det här med att svimma"

    ROTFLMAO!!


    Skämt å sido.
    Jag hoppas du mår bättre och att det inte var något allvarligt och illa.

    *omtanketänker*

    SvaraRadera
  4. Slik dramatikk da! Håper du föler deg bedre nå.Du var sulten og kansje nervos,da kan det ske en besvimning, flott att du vann!! Kram fra Hedda

    SvaraRadera
  5. Vet du vad... det är vi som ska tacka dig :)

    Ta hand om dig och din familj i helgen nu och bara ägna er åt varandra. Det är du väl värd! Och stort grattis igen!

    kram från en Twitter-följare och bransch-kollega

    SvaraRadera
  6. Oj jisses. Nästan så jag vill be om ursäkt för att jag kom fram och störde. Om det gör någon skillnad snurrade allting för mig också, fast för att jag inte har något immunförsvar.

    SvaraRadera
  7. Grattis, grattis, grattis! Välförtjänt, må jag då säga!

    SvaraRadera
  8. Ja, det var dramatik, kan jag lova! Vi stod precis vid det bord de la ner dig bakom och trodde först det var någon överförfriskad som vakterna kom släpandes på... Men snart fattade vi att det var något annat... Efter en stund hade du satt dig upp och vi såg att du var okej.

    När de sedan läser upp att du vunnit och du kliver upp på scenen utbrister min dotter: "Meeeh, det var ju han som svimmade nyss..." Ja, så kan det gå! Förresten så grattade jag dig också när du klev av scenen! ;-)

    Lämnar med glädje över "Vardags-kronan" till dig! Det VAR högre och hjärtligare jubel när ditt namn ropades upp, jämfört med de andra!!

    Har en officiell gratulation till dig också:

    http://tonarsmorsa.se/2010/02/04/bloggalan-i-text-och-bilder/

    Stort GRATTIS!!

    SvaraRadera
  9. SÅ glad att jag fick träffa er! Så väldigt glad för att du vann! Så glad att du kunde stå på scenen och ta emot priset :) Grattis igen!

    SvaraRadera
  10. Oj, dramatik blev det ordentligt, tycker du inte du fick tillräcklig uppmärksamhet med priset??? ;o) Skämt åsido, hoppas det var matbristen och spänningen så det inte var något allvarligare. Synd att du inte kunde få njuta ordentligt men nu är priset ditt och det var mer välförtjänt än något annat!! Ta det nu lugnt och krama grabbarna så mycket! Och kramar till dig och resten av familjen.

    SvaraRadera
  11. Herreminje, du vann. Du vann. Heja Abbe vann. Innan vinnaren ropades upp satt jag med hjärtat i halsgropen och vågade inte andas och log nervöst. Sedan grät jag glädjetårar.
    Du skriver en fantastisk blogg, så öppet och ärligt och under huden, du var så värd priset. Så himla värd det. Jag hoppas att Din och din familjs helg blir något mindre tumultartad nu. :)

    SvaraRadera
  12. ABBEPAPPAN GRATTIS!
    Du fick mig återigen att gråta av dina vackra ord. Du är värd det där priset mer än du någonsin kan ana, det är inte bara ett pris för att du skriver helt fantastiskt utan också för din kamp och din vilja genom alla år.
    Grattis Abbepappan, Abbemamman, Abbes storebror och Abbe förstås!!!


    / Karin Ferneborg Eriksson

    SvaraRadera
  13. Oj här sitter jag och blir lite förälskad i er familj och ditt sätt att skriva. Har preics hittat hit efter ett tips ifrån silverfisken och ja, jag kan inte annat än hålla med. Sveriges bästa blogg. Något jag vågar skiva trots att jag bara hunnit läsa cirka 15 inlägg. Imorgon ska jag börja ifrån början. Nu ska jag sova men jag kommer tillbaka =)

    SvaraRadera
  14. Jisses vad dramatiskt! Hoppas att du mår bättre nu och att tågresan hem var bättre än den till Sthlm. Än en gång ett stort Grattis. Det är du väl värd!

    SvaraRadera
  15. Jag har en tendens till att svimma sådär också, men men oftast beror det bara på mycket i huvet och för lite mat och dryck! Hoppas att du har repat dig nu iallafall, och stort grattis!

    SvaraRadera
  16. Men oj..av det märktes det ingenting när du stod där, det kunde man inte tro. Jag var nervös å dina vägnar när dom läste upp dom nominerade i din kategori och vågade knappt titta men när hon skrev HEJA ABBE! Då skrek jag också. Av glädje såklart. Hoppas att det bara var stressen och att det inte är något annat. Krya på dig och grattis igen!

    SvaraRadera
  17. Hejsan!

    Grattis till priset Abbepappan :)
    Jag är en ny läsare och har helt fångats av din blogg. Jag har nu under kvällen (sedan 23.00) läst cirka 25 inlägg och nu tvinngar jag mig själv att gå och lägga mig, får helt enkelt fortsätta att läsa imorgon.

    Jag vill bara säga att Abbes historia, din historia och er familjs historia berör mig något otroligt. Jag önskar er verkligen all lycka i framtiden! Ni måste vara två helt otroligt starka föräldrar med minst sagt lika starka barn! Jag har fällt många tårar medans jag läst inläggen. Jag hoppas att Abbe växer sig stor och stark och få njuta av livet på ett sätt som vi som inte genomgår sådana svåra situationer inte kan. Han är ju som en liten ängel, och vilken underbar storebror han har! Ni finns i mina tankar och i mina böner.

    Godnatt sov sött HejaAbbeFamiljen :)

    SvaraRadera
  18. Helt naturligt att bli svimmfärdig när man ätit dåligt,är nervös och omgiven av en massa människor.
    Men det märktes inget av när du klev upp på scenen, du klarade till och med att skämta lite om Linda. Om att hon nog inte ville stå där på scenen så du gjorde henne nog en tjänst (ungefär).
    Du är en värdig vinnare och har helt klart förtänat detta pris.
    Grattis igen och jag tittar snart in här igen.

    SvaraRadera
  19. Stort grattis! Den finaste bloggen jag läst förtjänar ett fint pris!

    SvaraRadera
  20. Jag vill bara säga att både abbe och storebror är jätte lika dig. Abbe har fått sitt fina leende från dig.
    Jag satt och tittade på prisutdelning ändå från usa och jublade när du vann.
    Du är en värdig vinnare.

    SvaraRadera
  21. GRATTIS!
    Jag röstade på dig! :) Jag är glad för er skull! APPLÅD!

    SvaraRadera
  22. Verkligen en night to remember, på många sätt och vis. Grattis igen, det var du verkligen värd!

    SvaraRadera
  23. Grattis till vinsten, den är du värd..

    Men usch vilken upplevelse, otroligt att du kunde gå upp och hämta priset..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  24. Men oj vilken dramatik!
    Det är aldrig bra att gå på gala på med tom mage.
    (vad vet jag..jag har ju aldrig varit på gala =)

    SvaraRadera
  25. Grattis!

    En mer värdig vinnare kan jag inte tänka mig!
    Hoppas du mår bättre och att du njuter av att veta att du är bäst.

    Kram från öarna.

    SvaraRadera
  26. Hej Gunnar,
    Läste om dig på Resumé.se, vill ge en stor kram och säga grattis! Tack också, för nu började min fredag med ett varmt hjärta.
    Kram från Eva-Marie

    SvaraRadera
  27. Älskade, älskade Abbe-familj! Var rädda om er, särskilt du Abbe-pappa: Kroppen sa ifrån - lyssna på den!
    För vi vill så innerligt gärna få följa med på Abbes resa länge än.
    Varmt, varmt GRATTIS än en gång! Du är så värd priset!

    SvaraRadera
  28. Grattis! Jätteroligt. Synd bara att du inte kunde njuta fullt ut av din stund. Men du verkar ju ha varit bra omhändertagen iallafall. Det är det viktigaste.

    SvaraRadera
  29. Hujedamej!!! Hoppas du mår bra nu!
    Kram Nina!
    Å GRATTIS igen :)

    SvaraRadera
  30. Som som ofta när jag läser din blogg så rinner tårarna längst kinderna när jag läser här..

    Jag måste få säga att du är en stor inspirations källa, att se dig/er ta er an livet med sån glädje och sån positiv anda trots sjukdomar och svårigheter är underbart.

    SvaraRadera
  31. Oj oj oj, vilket äventyr!
    Men vilken tur ändå att du orkade gå upp och ta emot ditt pris som du är så väl värd!
    Hoppas att du mår bra nu!

    SvaraRadera
  32. Det är helt otroligt orättvist att du inte fick vara med om din egen kväll! Jag som konstant träffar dig i alla möjliga situationer vet att du är så långt från svim- och dramatypen som man kan vara. Men det var fantastiskt att du klarade att stå på scenen.

    SvaraRadera
  33. Vad är en gala utan lite dramatik? ;) Men det lät läskigt...

    Grattis än en gång!

    SvaraRadera
  34. Ja, du vann! Du är bäst! :) Grattis!

    SvaraRadera
  35. Genom att svimma och bli svag så slapp du ju i alla fall att bli nervös så där otäckt nervös. Vila nu och njut av segern som du var värd.

    SvaraRadera
  36. Hoppas att de gör en uppföljande intervju på nästa gala. Så att du får den varma applåden i repris, och chansen att uppleva hela kvällens hyllningar.

    SvaraRadera
  37. OJ, tänk vad som pågår bakom kulisserna minsann. Starkt av dig att gå upp på scenen. Och jag kan inte tänka mig en blogg som är mer värd segern än just den här. Ta åt er av det, hela familjen!

    /Johanna

    SvaraRadera
  38. Vilken dramatik!!! Men, ta det vackert. Jag tror att din kropp försöker att säga dig något. Lyssna på den, innan den helt lägger av. Det är lååång väg tillbaka om man väl kommer dit. Inte roligt alls. Ursäkta pekpinnen, men jag kan inte låta bli. Du har tidigare beskrivit värk i kroppen, sena nätter och trötthet. Det gör mig orolig, för jag har själv gått igenom samma sak och det är först nu, efter ett år, som jag känner att livsandarna kommit tillbaka och kan njuta av livet igen och känna glädje i att träffa andra människor och att jobba.

    Ta några dagar ledigt från allt annat än din familj, för att ladda om och hitta energi. Vi är många som kommer att känna abstinens, men vi kan ta det eftersom det handlar om din hälsa och Abbe-familjens välmående.

    Var rädd om dig!

    SvaraRadera
  39. En san kvall! Men fortfarande sa otroligt glad att du vann - jag har rostat varje dag och hoppats sa pa att det skulle racka hela vagen! :) :) Nu far du allt ta och forsoka ta det lite lugnt ett tag, sa gott det gar! GRATTIS igen!

    SvaraRadera
  40. Grattis!!
    Är själv mamma till ett hjärtebarn i samma kommun som er :) Har dock inte orkat läsa hela bloggen då jag tycker det väcker för mycket minnen från vår egen tid på sjukhuset men jag tycker det är starkt att kunna skriva som du gör och hoppas att allt skall gå bra för er pojk.

    SvaraRadera
  41. GRATTIS! Du är så himla värd det. Jag har passerat många bloggar genom åren, men det här är en av få jag har hållit fast vid.
    Och angående att du blev sjuk: du blev nog helt enkelt allergisk mot att inte vara anonym ;)
    Grattis än en gång! Så glad för din skull!

    SvaraRadera
  42. Du, stressa mindre kanske? Ta hand om dig själv lite grann? Det blev kanske ltie för mycket med allting, post-op trötthet av barnet, prisutdelning och nä nu räcker det (sa kroppen). Vilar du inte så ser jag till att du vilar, må så vara att tillfället var illa valt.
    Ta hand om dig själv nu!

    SvaraRadera
  43. en annan mamma5 februari 2010 11:29

    Jag vet hur det känns. Hur man så gärna vill fixa allt, jobba heltid, ta hand om sitt funktionshindrade barn och vara en extra bra förälder till syskonet som kompensation för allt åsidosättande som det ändå blir. Och hur man vill hjälpa alla andra i samma situation, kanske, medvetet eller omedvetet, för att rättfärdiga att man själv behöver be om hjälp så många gånger. Och eftersom alla säger att man är så fantastisk så måste man ju leva upp till det också! Och du har ju lyckats nåt så ininorden, både med bloggen och i yrkeslivet, så hälften kunde vara nog!
    Men Abbe behöver en pappa som orkar hela vägen. En pappa som håller i 15-20 år till. Och då måste man ta kroppens signaler på allvar. Det verkar som om du behöver omedelbart februarilov. Kanske skulle ni skicka barnen till mor- eller farföräldrarna över helgen och vara hemma och verkligen göra ingenting? Sova ikapp, ligga i badkaret, läsa tidningen i två timmar, spela monopol...och ta en rejäl funderare på hur ni skall få mer stöd. Städhjälp (toppen, det har vi!), stödfamilj eller avlösar-/ledsagarservice (dvs någon som tar ut Abbe till lekplatsen eller i skogen en gång i veckan), korttidsvistelse var fjärde helg? Det kan vara kö till vissa insatser, och man kan tacka nej om det känns för tidigt, men orientera er gärna om möjligheterna.
    Som du märker är vi flera hundra som läser varje dag. Och vi kan vänta en vecka på att du vilar upp dig. Du är viktig både för oss och för din familj, så håll dig på benen, är du snäll.
    Önskar dig all lycka och ett bra liv. Tack för att du finns.

    SvaraRadera
  44. Läskigt att du svimmade, hoppas det inte blir något vanligt förekommande =) Skrämmer säkert livet ur Abbemamman! Så kul att du vann! Du/ni förtjänade det verkligen!

    SvaraRadera
  45. Precis som en del andra har skrivit - om du inte har blivit sjuk, så är det förmodligen en ordentig stressreaktion. Lyssna på kroppen! Den talar om att det har vart för mycket för dig på ett eller annat sätt.

    Håller tummarna för att du inte blivi sjuk, och grattis till vinsten än en gång!

    //Anna

    SvaraRadera
  46. Hejsan .. Hoppas allt är väl med dig. tänkte bara kolla med dig om inte du kan länka till mig.

    Länkkatalog

    SvaraRadera
  47. Oj oj vilken dramatisk kväll ni hade. Ta det som en varning, dags att lägga in en lägre växel. Hoppas du får möjlighet att vila ett tag.
    Ta hand om dig sjölv lika bra som du tar hand om din fina familj.

    SvaraRadera
  48. Vilken dramatik på alla sätt. Jag är himla glad att det var du som vann och hoppas att du är piggare själv nu.

    Ha det bäst.
    //J

    SvaraRadera
  49. Priset var du värd alla gånger om. Att du bara stunden innan hade mått som du gjorde hade man aldrig kunnat tro. Än en gång, grattis till priset.

    SvaraRadera
  50. Oj vilken pers...
    Men GRATTIS DU ÄR VÄRD DET!!!

    SvaraRadera
  51. Först och främst stort GRATTIS till priset!
    Sedan skickar jag med ett ta det lugnt och krya på dig!

    SvaraRadera
  52. jag har läst hela din blogg från början till "slut".
    Du skriver verkligen bra!
    inlägget som förklarade varför bloggen heter just "hejaabbe" gjorde så jag fick tårar i ögonen.
    Heja Abbe och Brorsan! (:
    grattis till vinsten också! :)

    SvaraRadera
  53. Ja jösses vilket drama....
    Är så glad för er skull!! Hela familjen! Ta nu hand om dej och er!!! Som ngn annan skrev.... Vi finns kvar.

    SvaraRadera
  54. GRATTIS ! e sjukt glad för dej , du förtjänar dt !!

    SvaraRadera
  55. Hej! Halkade in på din blogg och efter ett tag insåg jag att jag faktiskt känner Abbemamman... Var väl en 20 år sedan vi sågs... Hennes föräldrar är gudföräldrar till min storebror... Hoppas Abbemamman då vet vem jag är... GRATTIS till vinsten och vad kul att du fixade att gå upp och hämta priset på scen. Kommer följa din blogg framöver, då många av inläggen berörde mig djupt.

    KRAMAR...

    SvaraRadera
  56. Oj oj vilken dag! Du är grym, glöm aldrig det!! kram från en trogen läsare!!

    SvaraRadera
  57. Grattis! Ingen förtjänar det mer än du. Du är en fantastisk pappa med en fantastisk familj. Det borde finnas fler som du..

    SvaraRadera
  58. Eftersom du vet var jag var så hade Kräklan fått NOGGRANNA instruktioner om att sms:a mig varje minut under hela kvällen, MEN, givetjävlavis så glömde hon sin mobil i garderoben.

    Men eftersom jag känner den där bönan, så tog jag det säkra för det osäkra, och bad Tara-Christina om info. Vilket jag också fick.

    Sen kopplade jag upp datorn och skulle se det hela på webb-tv. Det ENDA jag hann se innan jag slocknade, var när de annonserade din vinst. Guds vilja.

    Grattis Gunnar. Because you´re worth it. Även om jag egentligen är gift med Kräklan..

    SvaraRadera
  59. Åter igen Grattis. Hoppas du mår bättre och att det inte var något allvarligt, att det bara va stressen som va under den dagen. <3

    SvaraRadera
  60. Men oj vilken kväll!
    Vill säga Grattis! Har inte hittat hit förut men är glad att jag gjort det nu. :)

    SvaraRadera
  61. Stort grattis till vinsten! Så himla rätt!

    SvaraRadera
  62. Stort Grattis Gunnar! Du är bäst Kramar Sanna

    SvaraRadera
  63. Grattis! Det är KLART att du vann!

    Som alla säger - synd att svimma, men det är sånt som händer och det kan hända vem som helst. Även om stress, kanske koncentration, nervositet, resande, luftombyte, brist på luft, vänta med att äta eller bara stå för länge inte biter på en annars så kan allt på samma gång göra det. Man kan inte alltid förebygga det. Tur att du inte kräktes på någon i alla fall, och det är nästan tuffare att hantera vinsten så än bara gå upp och ta den.

    Det är tur att du kan göra allt det du missade när du vinner nästa gång.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.