10 januari 2011

Svar tjugo.


Fråga:
Jag undrar om du har några tankar på hur länge du kommer att fortsätta att blogga så öppenhjärtligt om killarna. Och om Abbe och storebror haft något negativt ut av bloggen, några kommentarer från folk, någon som känt igen dem eller så.

Svar: Den här frågan har jag ställt mig själv många gånger. Jag har varit på väg att sluta flera gånger, men så har jag fortsatt "bara ett litet tag till" för att det är så roligt.

Jag har tänkt att när killarna och deras kompisar kan läsa själva kanske de inte vill att jag skriver om saker de tänker, säger och gör. Jag har berättat det för storebror, som ju faktiskt kan läsa nu även om det går lite långsamt än så länge, men för honom får jag inte lov att sluta. Han gillar bloggen säger han, vad han nu baserar det på.

Grabbarna har fått kommentarer om bloggen, någon enstaka har känt igen oss – oftast på sjukhuset– och vågat sig fram och berättat det, men det har uteslutande varit snälla och positiva möten som tur är.

Men visst har bloggen ett slut och det närmar sig sakta men säkert. Frågan är bara när.

10 kommentarer:

  1. Det märks stor skillnad på bloggen nutid och dåtid. Jag förstår att tillslut så går man vidare och lämna bloggen bakom sig. Men det vore trevligt med några blogginlägg till ;)

    SvaraRadera
  2. En fullt förståelig inställning. Visst är det roligt och själavärmande att läsa här, men det är självklart att du ska tänka på killarna i första hand. Nu tycker jag att inläggen är väldigt positiva (emellanåt nästan lite smöriga), så jag har svårt att se hur bloggen ska kunna ge negativa effekter. Dock vet man ju aldrig hur "folk" är funtade.

    Hur som helst. Fortsätt gärna dela er vardag! Det betyder jättemycket för många av oss att få insyn i hur man kan balansera ett aktivt yrkesliv med familj och hjärtfel och fritid, och vi är många som är på TeamAbbes sida. :)

    SvaraRadera
  3. Då blir det en bok va' ?
    - för oss som kommer att dras med svår "Abbe-abstinens"...

    SvaraRadera
  4. Håller med Helana, en bok tack! Med många fina bilder i! Annars blir Abbe-abstinesen för stor ;)

    .. jag tänkte på en sak, hur blev det med Abbes njure, blev det en operation- för det var det väl prat om för för länge sedan?

    Hoppas ni mår bra och har haft en skön ledighet!

    SvaraRadera
  5. Men tänk så sjuk skönt att ha allt dokumenterat, han kommer ju inte komma ihåg vad som hände och en vacker dag kan du visa nästan allt. Kanske i form av en bok som folk säger, eller om du låter bloggen ligga kvar.

    Och Abbe startar säkert en egen blogg när åldern är inne. :)

    SvaraRadera
  6. I bland önskar man ju att vissa saker inte ska ta slut.

    SvaraRadera
  7. Jag läste ditt inlägg Om mod häromdagen. (Som ganska nytillkommen läsare så var jag inte med när det begav sig.) Jag tycker att hela din blogg är oerhört modig! Att skriva så öppenhjärtigt om både svåra saker och vardagen. Det finns så otroligt många bloggar om perfekta männsikor med prefekta barn i perfekt inredda och städade hem. Heja Abbe känns mycket mer äkta, som livet är. Vissa dagar är fanatastiska och vissa riktig usla och däremellan finns både skratt och gråt. Så är ju livet även för oss som inte har barn med hjärtfel, sjukdomar eller speciella behov. Det är väldigt befriande att läsa och jag skrattar och gråter med er på ett sätt som jag inte gör med så många andra bloggar. Men dina bilder är perfekta!

    SvaraRadera
  8. Varför "Storebror" gillar bloggen är inte svårt att förstå...Den målar upp två fina pojkar med stort hjärta...Klart att "Storebror" känner av stämningen!
    Häng i så länge du orkar - det är allt du/vi kan...
    Niklas Liliequist

    SvaraRadera
  9. Hedvig: håller med varenda ord du skrev!

    SvaraRadera
  10. Ser inte fram emot slutet, men jag förstår det. Men kanske att du hittar på något annat att skriva om än abbe, storebror o er familj? :) bloggvärlden skulle missa en stor bloggare annars, du är grym på att skriva

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.