En mycket ledsam dag.

23:39

Det här inlägget är kanske lite off topic. Nåja, det handlar ju om mig och mitt liv, men inte så mycket om killarna.

1996 startade en resa som jag är mycket stolt över. Förmodligen det jag är mest stolt över i mitt liv näst efter att ha satt Abbe och hans bror till världen. Men låt oss börja lite tidigare.

Jag gick på 4-årig teknisk linje i gymnasiet. Var duktig på matte och andra tekniska ämnen men ledsnade i trean och spenderade mer tid på Avenyns flipperhall än i lektionssalarna på Polhems tekniska gymnasium. Jag hoppade av och undrade vad jag skulle bli när jag blev stor.

Eftersom jag alltid hade varit duktig på teckning i skolan satte jag mig med Gula Sidorna (ja det var före internets tid, så gammal är jag) och slog upp sidorna med reklambyråer. Det var en jävla massa sidor rent ut sagt och jag hade ingen som helst koll på någon byrå på den tiden. Jag började på "A" och ringde alla företag listade under byråer. "Hej har ni jobb till mig, jag gillar att teckna." När jag tänker på det idag är det helt skrattretande. Men jag plöjde igenom hela alfabetet och fick jobb på "W".

Byrån hette West Art och var i mässbranschen. Jag stod på ett lager och putsade lampskärmar och aluminiumprofiler som kom tillbaks från mässor, med T-sprit. Jag packade skärmarna omsorgsfullt i lådor fem och fem redo för nästa mässa. Okej, inte Madison Avenue precis, men det var en fot in i branschen. Jag gav mig fan på att visa dem att jag hörde hemma i ateljén och inte på lagret och så småningom stod jag i Houston Texas på en mässa och monterade logotyper och bilder i montrar stora som hus.

För att göra en lång historia kort så gick jag från mässbyrån, via inhouse på Lindex-Gulins till en stor reklambyrå som hette ScanPartner, numera förkortat till SCP. Jag pluggade på kvällstid på Berghs och kom så småningom in på en designutbildning i England. Nyutbildad tog jag steget från AD-assistent till Art Director och började arbeta med Micke och Johan som kommit till byrån medan jag var utomlands och studerade. Vi märkte snabbt att vi brann för samma saker men också att resten av byrån inte riktigt gjorde det.

I april 1996 sa vi upp oss och startade GOSS Reklambyrå. Vi var okända, hade inga kunder och inga tunga meriter, men en fast övertygelse om att ju mer kreativ reklam, desto mer effektiv reklam. Vi bestämde att vi skulle skapa en arbetsplats där den viktigaste drivkraften var att ha roligt. Har vi roligt blir det bra reklam, tänkte vi. Det måste gå.

Och det gick! (Obs, här vill jag varna för skryt.) Vi har haft fantastiskt roligt, och blev så småningom fyra delägare med Stig. Vi har gjort reklam vi är otroligt stolta över, vi har vunnit flera Guldägg, Canneslejon, Eurobest-statyetter och andra fina priser. Vi har blivit utsedda till Sveriges Bästa Byrå av våra kunder fyra gånger i tidningen Resumé och Dagens Industri och vi har haft äran att ge ett antal vansinnigt begåvade människor en arbetsplats att gå till.

Nu har det gått sexton år och sagan om GOSS har nått sitt slut. Det har hänt saker på kundsidan som i kombination med en vikande konjunktur tyvärr tecknar en mörk framtidsbild för oss. Vi blöder och orkar inte hålla ut länge till. Och eftersom vi tycker om att göra saker på vårt sätt vill vi avsluta så snyggt och prydligt det går. Inte chansa, inte riskera att sätta andra på pottkanten om det går att undvika.

Och lika stolt som jag har varit över att kunna ge all fina "gossar" jobb på vår reklambyrå, lika ledsen är jag idag över att de nu står utan arbete. Är det någonting i hela världen jag önskar mig just nu så är det att de allihopa får nya fina jobb fort.

Nu är jag helt färdig. Helt slut. Som efter en begravning ungefär. Vilket det på sätt och vis har varit. Idag har vi gråtit, kramats och skrattat hysteriskt om vartannat. Jag har svalt åtskilliga klumpar i halsen när jag läst allt fint som sagts på Twitter och på Facebook av konkurrenter och kollegor. I morgon ska vi göra lika bra reklam alltid till våra kunder. Det förtjänar de.

UPDATE: Resumé har skrivit en resumé över byråns tid. Fin läsning.

15 kommentarer

  1. Det är så himla sorgligt. Jag är långt ifrån reklambranschen, men det ni har gjort som jag har sett har imponerat stort, och att ni nu lägger ner känns verkligen tråkigt.

    Stort lycka till till er allihop!

    SvaraRadera
  2. Vad tråkigt! Jobbar själv i branschen (frilanscopy) och måste säga att jag beundrar er, inte bara för reklamenheter ni åstadkommit (det finns det fler som gör;-) utan än mer för att ni inte kör byrån in i väggen, med desto större konsekvenser för kunder och medarbetare. Hoppas att ni kan dra igång igen på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
  3. Vilken fantastisk resa ni gjort! Tråkigt att den inte blev längre, för det är ni värda.
    Lycka till med vad det nu blir.

    SvaraRadera
  4. Ledsamt att läsa Gunnar! Det jag har sett av ditt/ert arbete har imponerat på mig.. Jag hoppas men tror också att det kommer komma något gott ur detta, fast det kanske inte känns så nu. Kramar från oss Frostisar (Louise Martin Mimmi och Bo)

    SvaraRadera
  5. Ni har gjort en imponerande resa och med ett rykte som ödmjuka och briljanta så kan jag lova att stans byråer kommer att slåss om både er och era anställda. Sörj och gråt ut men sen är det dags att lyfta blicken högt och titta framåt. Allt är möjligt! Det har ni själva bevisat.

    Stora varma kramar Carina

    SvaraRadera
  6. Ni gjort en underbar resa tillsammans,

    Slutet blir ledsamt.

    Jag hoppas det det så snart som det är möjligt öppnas nya möjligheter för alla som ingår i ert goa gäng.

    Marknaden förändras och är ej oändlig, trolgtvis är man tvungen att anpassa sig till den befintliga marknaden samtidigt som jag hoppas att ni kan fortsätta att bolla era tankar mellan er som säkert redan gjort.

    Jag hoppas att efter tid har gått, kan se tillbaka och se att det utvecklas nya positiva möjligheter för er alla , kanske att ni skingras samtidigt so finns ni kvar.

    Det gör ont.

    Tack för allt !

    Jag håller mina tummar för er alla.

    Jag har en kontrollfråga är ni som arbetsgivare anslutna till Ttygghetsrådet ?

    Ifall ni är det som kan de som är föremål för att bli arbetslösa få hjälp och stöd av Trygghetsrådet (TRR)

    http://www.trr.se/

    Jag förstår att ni har kämpat hårt.

    SvaraRadera
  7. Väldigt väldigt tråkigt. Att behöva ta ett sånt beslut för sitt livsverk.
    Jag vill ändå gratulera i efterskott till de framgångar ni haft. Imponerande utveckling. Och stort att vara så insiktsfull i något som man är så känslomässigt engagerad i.
    Lycka till i framtida projekt!
    Ulrika

    SvaraRadera
  8. Jättetråkigt att höra, men modigt och rakt gjort. Men livet kan bli toppen igen, även om man inte tror det. Om några år finns du någon annanstans, nöjd och glad, och trivs med jobbet och livet. Hoppas vi får följa med på den resan.

    Önskar lycka till med hela mitt hjärta

    SvaraRadera
  9. Aj. Jättetråkigt. Lycka till Gunnar.

    SvaraRadera
  10. Det var tråkigt att läsa, men jag önskar dig/er lycka till med framtida planer.

    SvaraRadera
  11. Vad trist att ännu en arbetsplats går i graven. Och synd om de anställda som måste slåss med andra om jobben på den tuffa arbetsmarknaden.
    Jag är en arbetslös originalare/layoutare i Gbg-området som har sökt jobb i 1 års tid men inte ens blivit kallad till intervju så det är verkligen inte lätt att få jobb inom denna bransch.
    Vad ska du själv hitta på härefter? Kan du leva på bloggen eller har du något annat projekt på gång?

    SvaraRadera
  12. @Lia Mycket trist. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Leva på bloggen kan jag inte. Som du ser finns inte en enda annons så det kommer inte in en spänn.

    SvaraRadera
  13. Tråkigt. Men det som fångade mitt intresse var West Art. I så fall har vi varit på samma ställe... Om du med "lagret" menar Kviberg. Vi måste ha jobbat där vid samma tid ungefär... Fast jag var förstås inte på lagret utan satt och rökte på kontoret. Och försökte lära mig hur datorn fungerade. Ny och modern som den var.
    Hade du möjligtvis en liten chef som hette Hans? Försöker komma på vad de hette mer där... Och vem som i såfall var du.

    SvaraRadera
  14. @Anonym Jovisst, jag började där. Sedan flyttade vi upp till Angered och så småningom ut till Sisjön. Hans. Hette han inte Krondal? Charlie borde du minnas.

    SvaraRadera
  15. Ligger efter med läsningen. och nu blev jag så ledsen igen. Jag känner verkligen med er. skulle inte vilja ge upp min dröm heller. Kramar.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.