Uppdrag Pappa.

21:40

Pappa. Fint ord. Stort på något vis. Fyllt av så mycket förväntningar, så mycket ansvar. Men också laddat med kärlek.

Men hur gör man? Hur går det till att bli en bra pappa? Hur axlar man ansvaret att uppfostra små barn till att bli hela människor och goda samhällsmedborgare? Själv håller jag på och lär mig. Och ju mer jag funderar på det så inser jag att det är mina barn som är kursledare på pappaskolan.

Medan jag är i full färd med att försöka lotsa dem ut i livet som starka, omtänksamma individer med en bra självkänsla och ett starkt självförtroende, slår det mig att det är Abbe och hans bror som lärt mig allt jag kan om papparollen. Det är de som är mina lärare. Steg för steg. Minut för minut.

Dagligen testar de mig, utsätter mig för nya prövningar och höjer svårighetsgraden. Den ena kursen avlöser den andra och om jag inte lyckas i min roll straffas jag obönhörligen. Men varje gång jag klarar en tenta belönar de mig tusenfalt.

Det är Abbe och hans bror som gör mig till en bra pappa de dagar jag är det. Men också mindre bra, andra dagar. Det är de som hjälper mig till ett stort tålamod, genom att ständigt pröva det. De lär mig att sätta gränser, genom att bryta dem. De tränar mig i att förlåta, genom att göra det otillåtna.

De hjälper mig att alltid älska, genom att för jämnan bli älskad.

Andra bloggar om , ,

23 kommentarer

  1. Satan Gunnar, hur lyckas du alltid få till det?

    SvaraRadera
  2. Du skriver så att mina dammråttor stannar i vinddraget. Jag vill tillägga - om än taffligt (men det beror ju på att jag är så arg för att jag prioriterar som ett nuthead) att de också lär oss sedan, när det är dags, att släppa taget, kliva några steg bakåt i den tvekande känslan av att det kanske går för fort, klarar hon sig verkligen. Så blir jag övertygad när hon handfast och övertygande skjuter mig åt sidan, bort. För att få utrymme att stå på egna ben. Balansera i början av det som ska vara hennes alldeles eget liv.
    Så ja, de lär oss det vi behöver förstå. Och jag fattade inte det först. Trodde att jag skulle leda. Så fel jag hade.

    SvaraRadera
  3. Så sant som det var skrivet!
    /Carina

    SvaraRadera
  4. Ja, tänk om fler pappaelever gjorde som du och vågade lära av sina små lärare...

    SvaraRadera
  5. Du har sån skrivartalang så det är helt otroligt! Tänkte i mitten av texten att "haha denna gången får han mig iaf inte att gråta.." men.. så kom sista meningen och nu sitter jag här och bölar när jag läser din blogg. Än en gång. Tack!

    SvaraRadera
  6. Ja dom lär oss verkligen mycket.
    Eller kanske snarare påminner oss om det som vi en gång hade men liksom förlorade på vägen, ren oförstörd kärlek. Fint.

    SvaraRadera
  7. Vad fint du skriver! Tänkvärda ord varje dag! Gick precis in och kramade om mina egna sovande lärare, imorgan ska jag vara en bra elev!

    SvaraRadera
  8. Föräldrarskap är min första tanke som ploppar upp när jag läser detta inlägg. Ruskigt bra och tänkvärt:)

    SvaraRadera
  9. SLUTA VARA SÅ FÖRBASKAT DUKTIG! Eller nej förresten, fortsätt!

    SvaraRadera
  10. Ååå! Du är så UNDERBAR!

    SvaraRadera
  11. Härligt inlägg!! ♥

    Jag vill också meddela att du är "Dagens Bloggtips" hos mig idag:

    http://tonarsmorsa.se/2009/09/13/dagens-bloggtips-21/

    SvaraRadera
  12. Mmm. Jag säger som Mymlan.

    Hopplösa människa, hur GÖR du??

    SvaraRadera
  13. Nu har jag följt din blogg rätt länge så kanske dags att ge en kommentar också. Du skriver verkligen otroligt bra och även om jag bara är 16 (snart 17) så är jag totalt fast. :)

    SvaraRadera
  14. Tack allihop! Vad ni är goa.

    @Tonårsmorna/Fatou Vad roligt och vilken ära, det ska jag genast kolla.

    SvaraRadera
  15. Min mamma (som har fött väääääldigt många barn..) sade en gång att "man är inte redo att få sitt första barn förrän man redan har fått fyra stycken" Din text fick mig att tänka att det nog stämmer, synd bara att det är så svårt att kombinera de två. ;)

    SvaraRadera
  16. Så fint skrivet! :) ...nu sitter jag här och ler, tack!

    SvaraRadera
  17. Hei.Du må ju rödme,av alle fine komentarer! ikke sant? Bare håller med jeg..Hilse fra Hedda.

    SvaraRadera
  18. De två sista styckena kommer blir en klassiker för mig. Fantastiskt fint skrivet!

    SvaraRadera
  19. Trevlig blogg som jag blev rekomenderad att kolla in!
    Jag har en son som heter Albin och har arnlold chiari syndrom och ryggmärgsbråck sedan födseln, så "heja Abbe " talade till mitt hjärta!

    SvaraRadera
  20. Fy tusan så bra skrivet! (Som alltid i och för sig)...
    Underbart att läsa din blogg!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.