29 november 2009

Om ett galet dygn.

Nu ska jag berätta om hur en helt vanlig fredag hastigt och lustigt blir helt ovanlig.

Det började som en vanlig dag med att jag körde killarna till dagis och fritids. Nåja nästan som vanligt, både mamman och jag var lämnade idag eftersom vi skulle ha utvecklingssamtal om Abbe. Det gick jättebra, Abbes fröken berättade saker som gjorde mig både stolt och glad. Jag kramade killarna, sa att jag kommer och hämtar dem om några timmar, och åkte till jobbet.

Jag var lite sen till jobbet efter mötet på dagis, kollade igenom mejlen och skulle precis sätta igång ett projekt vi är mitt uppe i, när allt plötsligt tog en ny riktning.

Först lite bakgrund. Jag jobbar på en reklambyrå, om det nu var någon som inte visste det, och med jämna mellanrum skickar vi in våra kampanjer till olika tävlingar. Det är kul och det får oss att göra bättre jobb, men det är också en värdemätare på vår egen förmåga att leverera. En slags ISO-certifiering kan man säga. Vi säger att vi är kreativa, och med hjälp av tävlingarna kan vi få svar på om andra tycker det också.

I alla fall. Nu hade vi skickat några kampanjer till något som heter Eurobest, som betraktas som EM i reklam i vår bransch. Vi var fyrfaldigt nominerade, vilket är fantastiskt kul bara det. Men för ett par dagar sedan kom ett mejl om att vi bör komma till ceremonin för att vi kommer att få ta emot ett pris på scenen. Skitroligt! Men eftersom prisutdelningen var i Amsterdam och vi har mycket att stå i tänkte vi ändå avstå från att åka dit och försökte få tag i någon vi känner som kunde ta emot vårt pris den här gången. Någon som ändå var där.

Jag hade som sagt precis kommit till jobbet, svept en kopp te, kollat mejlen och skulle sätta mig i möte när plötsligt Johan ropar "MEN VAD I HELVETE STÅR DET HÄR??!!" från sitt rum. Han hade fått ännu ett mejl från Eurobest där de var ledsna att vi inte kunde komma för att vi inte bara skulle få två guld utan dessutom Grand Prix.

Jag läste mejlet igen och igen. Många gånger. Trodde liksom inte på det. Jag inser att för dig som inte är insatt i min branch så säger det dig ingenting. Men ett Grand Prix är det finaste pris man kan få i sådana här sammanhang. Att bli nominerad är skitsvårt, så bara det är stort. Sedan kommer brons, silver och guld i olika kategorier. Och på toppen av alltihop Grand Prix. Det bästa av alla guld som delas ut i den klassen. Det finaste fina.

"Vi måste åka ner och hämta det" sa mina kollegor. "Självklart, och jag vill så himla gärna hänga med men det här vär typ den sämsta dag en ever att få till det" sa jag. Så jävla typiskt.

Ett: jag hämtar på dagis på fredagar. Två: min fru skulle hem och laga middag med några tjejer hos en kompis så jag skulle vara ensam med killarna på fredag kväll. Tre: för att de skulle få vara ifred skulle kompisens man och femåriga dotter komma hem till mig och grabbarna och sova över. Fyra: storebror skulle på disco på fritids. Fem: på lördag morgon skulle min fru kidnappa sin mamma som fyllde år och ha en dag på spa. Killarna och jag skulle laga förrätt och dessert till kalaset på kvällen.

"Kom igen nu, det löser du. Det skulle vara skitkul om du hänger på" sa Johan. Vi kollade vad det fanns för flyg ner och hittade en flight som gick 12.25. För att hinna ner till galan var vi tvungna att ta det planet. Klockan var elva! "Okej, jag vet inte om jag löser detta, men om vi ska hinna så måste vi åka nu. Jag får ringa runt i bilen för att se om det går att få ihop. Går det inte får jag åka tillbaks och jobba helt enkelt"

Johans fru åkte till Särö och hämtade hans pass och en ren skjorta och vi satte oss i bilen på väg mot Landvetter via mig. Jag ringde mina föräldrar medan vi rullade ut på motorvägen, jodå de kunde ställa upp på kort varsel. Bra. Jag fick tag i min polare efter en stund, som plötsligt inte hade någon stans att ta vägen med sin dotter på kvällen, men han försäkrade mig om att det skulle ordna sig. Pheuw. Väl hemma hos mig sprang jag in snabbt och slet åt mig mitt pass, lite kläder och en kamera, innan vi gasade iväg igen. Min fru, som jobbar på affärsresebyrå, bokade biljetter åt oss medan vi satt i bilen på väg till flygplatsen.

Jag släppte av Johan som sprang in och checkade in medan jag sladdade in i parkeringshuset. Det var bara minuter kvar till incheckningsdisken stängde. Ulrika svängde in och droppade av Johans väska, vi sprang upp till säkerhetskontroll, passerade den och gick rakt in och satte oss på planet. När vi mellanlandade i Köpenhamn och klev av planet där tittade vi på varandra och gapskrattade. Vad hände?

Nåväl. Vi kom till Amsterdam, hyllades och fick vårt pris, festade, minglade, pratade, twittrade och vinglade hem till hotellet fram emot tvåtiden på natten. Gick upp klockan sex och flög hem vid åtta på morgonen. Sedan var det bara att försöka kugga i det som jag hade planerat innan Gran Prix-äventyret dök upp. Som att göra creme brulee till killarnas mormor till exempel.

Under det där dygnet tog jag mig igenom i stort sett hela mitt känslospektrum. Stolthet, glädje, chock, eufori, beslutsångest, panik, stress, fokus, dåligt samvete, ånger, längtan, glädje, stolthet och lycka igen.

Tjugofyra timmar jag aldrig kommer att glömma.

Andra bloggar om , , , ,

51 kommentarer:

  1. Extremt stort. Stort grattis...

    SvaraRadera
  2. Haha, fantastiskt! Skönt att det löste sej, det verkar vara ett av de där ögonblicken man inte vill missa. Eller dygnen.
    Stort grattis!

    SvaraRadera
  3. GRAND PRIX inte bara för ett jobb WELL DONE utan också för att ni tog till vara på chansen som livet bjöd er på!

    SvaraRadera
  4. Dra mig baklänges!!! Yeah, fasen vad kul med så otroligt fina priser! Började bli lite orolig när bloggen aldrig uppdaterades, har nog aldrig varit ett sånt långt oannonserat uppehåll förut!

    Grattis igen!

    SvaraRadera
  5. Yay för abbespappa! :) Grattis!

    SvaraRadera
  6. Malin Vänersborg29 november 2009 23:11

    Heja och grattis! Detta lever du nog länge på!

    SvaraRadera
  7. Grattis! Och de där tokdygnen lever man på. Länge....

    SvaraRadera
  8. Herre gud! Galet. Och ett stort grattis!

    SvaraRadera
  9. Haha, kul att läsa och stort grattis till GOSS!

    SvaraRadera
  10. Fan va kul! Stort grattis!!!

    SvaraRadera
  11. Måste gratta här också. STORT GRATTIS!

    SvaraRadera
  12. Riktigt roligt och det är de dagarna man aldrig glömmer, samtidigt so man upptäcker vilka som ställer upp för en och vilka man själv värdesätter.
    Riktigt roligt för er och bra att det löste sig för alla.
    Hoppas Storebror hade på discot, det brukade jag iallafall ha :)

    ETT JÄTTE GRATTIS iallafall. både till att vara en riktigt bra "reklamare" men också pappa som får så fina betyg om Abbe :)

    SvaraRadera
  13. GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS!
    Förstod att något hade hänt eftersom du inte har hört av dig på några dagar, hade nästan lite ont i magen. Men att det skulle dyka upp en sådan här vild historia kunde väl ingen ana.
    Än en gång - varmt grattis, Abbepappan!

    SvaraRadera
  14. Haha, snacka om intensivt!
    Men vad roligt! Grattis till priserna!!!
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  15. Vilken grej och vilket dygn! Grattis till den finfina utmärkelsen och så skönt att det löste sig rent planeringsmässigt oxå.

    SvaraRadera
  16. Grattis! Visst är det en härlig känsla att få till det näst intill omöjliga. Men, jag vet, samvetet är svårt att bortse från...
    Grattis, än en gång!

    SvaraRadera
  17. Åh va roligt! Massor av grattis! :)

    SvaraRadera
  18. GRATTIS! Vilken galen dag!

    SvaraRadera
  19. Wow, GRATTIS! :-)

    SvaraRadera
  20. WOW! Grattis! Vad häftigt att du åkte! Helt rätt!
    /Emma

    SvaraRadera
  21. Herrejösses! Grymt grattis och fasen va bra att ni bara gasade och inte stannade för att låta "morgondagen" komma ikapp... Helt underbart! ...och rätt på alla sätt... Man måste orkar leva nu och för stunden i bland innan man landar i vardagen igen. Jag beundrar er!!!

    SvaraRadera
  22. Fantastiskt! Grattis - och så roligt att det kunde "gå op i en højere enhed" - vad säger man på svenska egentligen??

    SvaraRadera
  23. Wow! Wow! Wow *gör vågen gång på gång* Jättestort grattis! Och fantastiskt bra att ni åkte, allt löste ju sig. Något för alla att tänka på när vi hamnar i tankekedjor som; det går inte, inte kan jag...

    SvaraRadera
  24. Wow! Va häftigt.
    Det låter precis som en film.

    SvaraRadera
  25. Wow, där ser man vad som kan pågå när det är tyst i bloggen. Grattis!

    SvaraRadera
  26. GRATTIS! Kul att ni åkte dit till slut så att ni fick njuta av det ordentligt! =)

    SvaraRadera
  27. Jättekul! Grattis! Ett otroligt kreativt och innovativt utskick! Bra att det löst sig med planeringen hemma också.

    //Turid (som alltid läser, men sällan kommenterar)

    SvaraRadera
  28. Grattis! Så otroligt roligt, och ännu bättre såklart att göra något så kul av det hela. Det är man värd, och du i synnerhet känns det som!

    SvaraRadera
  29. Jag hann också tänka hemska tankar om vad som hänt när bloggen inte blev uppdaterad. Tur att det var något positivt! Jättegrattis till dig och gänget.

    Labolina

    SvaraRadera
  30. GRATTIS! och vilken häftig känsla när ni bestämde er, att alla kuggar klickade i, allt eftersom minuterna rasslade iväg mot incheckningen och resan...
    Prisen-hyllningarna-festen- det är ni värda! En byrå med hjärna OCH hjärta!
    Hurra!

    SvaraRadera
  31. Kommer osökt att tänka på 24. Det var fascinerande hur mycket som kunde hända under bara ett dygn. Tydligen så också i verkligheten :-) Stort grattis!

    SvaraRadera
  32. Skit kul för ER. Grattulerar !!!!

    SvaraRadera
  33. Va häftigt! Grattis1

    SvaraRadera
  34. woow! :D stort grattis och grymt att du kunde följa med! :D det var du värd :)

    SvaraRadera
  35. Du milde viken röra. Tur att ni kunde åka.
    Grattis.

    Annelie

    SvaraRadera
  36. Oj oj, en sån grej... Massa Grattis och Salut och antar att Ni hade en del att prata om på lördagen med! =)

    SvaraRadera
  37. Bra gjort.
    GRATTIS !

    SvaraRadera
  38. Galet, men framför allt galet roligt! Grattis! Bra jobbat. ;-)

    SvaraRadera
  39. Gud vad roligt! Är glad för din skull!

    SvaraRadera
  40. *haha* Vilken rolig, galen och oväntad vändning på fredagen! Såna där spontana infall som oftast bara händer i ungdomens glada dagar, men sällan kanske i familjefaderns. Grattis till Grand Prix-priset, bra jobbat!

    SvaraRadera
  41. livat men måste ha vart väldigt kul :) grattis!!

    SvaraRadera
  42. Det låter riktigt kul, såna där spontanare är ju rätt svårt att få till nuförtiden, med småbarn och allt annat, och för en sån orsak också! Grattis!

    SvaraRadera
  43. Vad underbart att allt bara löste sig sådär, jättegrattis!

    SvaraRadera
  44. Fantastiskt! Vilken dag! GRATTIS!

    SvaraRadera
  45. Skriv en bok! Det här blir ett spännande kapitel.
    Grattis till utmärkelsen.

    SvaraRadera
  46. Ha ha vilken underbar dag!!Det känns som om vi med sjuka barn alltid går och tänker att nu går det åt h-vete, men här bevisar du att det faktiskt kan vara precis tvärt om ..vilken energikick (trots lite sömn). Grattis!

    Vi har en pojke Gustav 8 år som hade ett mycket komplicerat hjärtfel som nu åtgärdats med en hjärttransplantation maj 09. Han har fått ett liv av någon och har en ängel någonstans. Förändringen är ofattbar nästan, från att ha gått max 10 meter så kutar han omkring och vill lära sig allt!

    Jag hejar på Abbe och förstår att han är en underbar liten grabb som precis som Gustav får en att förstå att livet är föränderligt!

    Ha det gott och sköt om er!

    Såg din blogg via Alice sida...

    /Anna

    SvaraRadera
  47. Bourne Identity...

    Grattis!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.