17 november 2009

Bara om min älskade väntar.

Jag fick sjunga i kväll. Äntligen lyckades jag övertyga min lilla diktator. Jag lockade med Redemption song för den kan inte mamma, och då mjuknade han lite.

Jag sjöng några vanliga barnsånger och sedan Bara om min älskade väntar efter att Abbe somnat. Storebror låg tyst en stund efter att sången var slut. "Jag tycker den är ganska sorglig" sa han sedan. Jag sa att det är den och att jag tyckte det var fint att han hörde det. "Kan jag bli den jag var igår ... det låter liksom som att man hade en toppendag igår och idag var det inget vidare alls" fortsatte han. "Och det är ganska synd om honom att han inte kan något ... hör inte mitt eko mot gatan och så ... men ... kan inte säga sorglösa ord? ... det förstår jag inte ens". Storebror funderade högt och jag sa att det kallas poesi och att det inte gör något att man inte förstår en sådan text när man är sex år, men att jag är imponerade över hur mycket han snappat upp av känslan i texten. "Det sorgligaste av allt är ändå det här: om jag hör hennes hjärta sakta slå, bara om hon låg här tätt intill mig, kan jag bli den jag var igår" sa storebror och la sig själv till rätta på kudden. Jag sa att han är den finaste lilla kille som finns och att jag är så glad att han är min. Han log och la sin lilla hand på min kind.

Det är inte varje dag man analyserar rockpoesi ihop med sin sexåring.



Andra bloggar om , , , , , ,

22 kommentarer:

  1. Vilket ögonblick! Jag blir tårögd!

    Jag längtarså tills barnet i min mage kommer ut och visar vem h*n är. Det kan inte bli bättre att leva än att få följaett barns utveckling och tankar. Tack för ett fint inlägg!

    SvaraRadera
  2. Så trevligt att lilla diktatorn äntligen tog emot! Och vilken underbar textfilosof han är, storebror.

    SvaraRadera
  3. tårar rinner ner för mina kinder. så vackert. Storebror verkligen värmer ens hjärta om och om igen. tack för att du delar med dig. mycket kärlek till er.

    SvaraRadera
  4. Tårar...fint. Barn va...vilka underbara varelser.

    SvaraRadera
  5. Och vilken underbara pappa du är.

    SvaraRadera
  6. Tycker det är så fint att du sjunger för dem. Minns att jag älskade det när jag var liten. :)

    SvaraRadera
  7. Ni är så goa!
    Kram Nina!

    SvaraRadera
  8. den låter är så fin. jag är 22 år och min mamma har fött upp mig med nationalteatern. :)

    gud vilken härlig kille du har.. du är lyckligt lottad, han verkar vara så smart. :) gosaste gosen i världen.

    SvaraRadera
  9. Woaw, et hellig lite øyeblikk! Et øyeblikk man vil ønske å ha med seg resten av livet i en skattkiste.

    SvaraRadera
  10. Så började dagen med tårar, men inga ledsna sådana utan tårar av rörelse. Vilken klok liten kille.
    Hälsa fina storebror och lilla goa' diktatorn Abbe.

    SvaraRadera
  11. Ni är så fina båda två! Dagens andra "tårar stiger i ögonen"-moment.
    (Det första var när en man spelade gitarr i tunnelbaneuppgången och sjöng "Jag ger dig min morgon" med otroligt vacker röst. Sången hördes hela vägen upp på våta och mörka Sveavägen. Inte ens minnet av Torsk på Tallin kunde förstöra det.)

    SvaraRadera
  12. Han är så rar att jag får en liten tår i ögat.

    SvaraRadera
  13. Hej. Tänka sig så det kan gå. Jag Googlade på Dageby och "Bara om min älskade väntar". Fick spridda träffar och ramlade på så sätt in på din blogg. Vilken fantastisk sida! Kommer att följa Abbe och er med spänning i fortsättningen.
    Du är en bra berättare. Minnen från när mina killar var i samma ålder ramlar över mig. Nu är de tonåringar och det blir bara mer facinerande att vara med dem. Intensivt och tvära svängar i både känslor och handlingar. Och lite sorg när man börjar förstå att den tiden när man hade dem så nära snart är förbi.

    SvaraRadera
  14. Han är en klok liten kille (:

    I somras när min mormor gifte om sig med sin återfunna ungdomskärlek så spelade min lillebror in några sånger (och sjöng på bröllopet) till mormor, bland annat Men bara om min älskade väntar. Varje gång min mamma lyssnar på den så säger hon att hon inte kan förstå hur han kan ha så starka känslor och visa det med sin röst när han är 15 år. Men är det inte lite så att man kan känna de där känslorna hur liten/stor man än är, även om man kanske tolkar det olika? Man upplever olika saker som sorgliga och vackra och nrär man hör en sådan låt så för man över känslorna till sina egna (:

    SvaraRadera
  15. Du verkar vara en så underbar pappa! Och barnen två underbara barn!

    SvaraRadera
  16. Vilken fantastisk repertoar du ligger inne med kära Abbepappa. Vilken gåva till dina barn. Jag är full av beundran och rördhet.

    SvaraRadera
  17. Men. herre. gud. Vilka ungar du har.

    SvaraRadera
  18. Har du hört versionen som Perssons Pack har gjort? Jag växte upp med den låten och minns att jag själv försökte analysera den när jag var i storebrors ålder. Likaså Brooklandsvägen, där små lyktor gå ut och gå in.

    SvaraRadera
  19. Bra låt! Den och Barn av vår tid är två favoriter på ett lysande album. Stort att storebrorsan diggar han också.

    //Noels & Sommes pappa

    SvaraRadera
  20. Nu sitter jag här med tårar i ögonen...

    SvaraRadera
  21. Oj här sitter jag med tårar i ögonen och ändå bara ler jag. Hade helt missat detta inlägg förut, jag brukar följa din blogg varje dag, men så kan det bli ibland, man har fullt upp och missar något som man egentligen inte alls velat missa, som detta. Men det var tur att jag hittade hit. Igår så spelade min 14-åring just denna låt fast med Thåström (som gjort en ny inspelning av denna härliga låt) och jag fick stå brevid i hennes rum och bara mysa, det är kärlek.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.