16 december 2011

Brottning, flygplan och döden.

Jag brottas med Abbe. Rullar runt i vår säng, kittlas och busar. Han beordrar mig att hålla upp armarna rakt mot taket, placerar sin lilla bröstkorg i mina händer och klättrar upp på mina böjda knän. Sedan ligger han raklång i luften med armarna rakt ut och leker flygplan. Han svänger hit och dit, gör en dykning ner mot mig för att vända upp mot skyn ingen. Med jämna mellanrum låter jag honom störta rakt ner i famnen på mig. Han blundar och kiknar av ett skratt som blandas med mitt och borrar sig rakt in i mitt hjärta. Jag håller om honom länge och hårt varje gång, och vi gör det om och om igen.

Jag säger till Abbe att jag älskar honom väldigt mycket och att jag är så glad att jag har honom. Abbe svarar att han inte vill dö. Nä, det är klart du inte vill dö, säger jag och skrattar till lite. Det får du inte göra, det går jag inte med på, säger jag och Abbe svarar att han inte vill dö när han är liten. Jag kramar honom lite extra och undrar vad som rör sig i huvudet på den här lille killen. Vad tänker han om det han varit med om egentligen? Hur mycket förstår han?

Han klättrar upp igen och spänner ut sina vingar, och jag säger att han åtminstone får leva tills han blir 98 år eller något sådant. Jag säger att då är han nog ganska trött på alltihop ändå. Han verkar hålla med mig och jag – som håller händerna strategiskt under hans bröstkorg – petar in ett pekfinger i vardera armhåla på honom. Flygplanet kollapsar momentant och Abbe faller skrattande ner i min famn igen. Precis som jag vill ha det. Och han med, tror jag bestämt.

10 kommentarer:

  1. Det var den bästa leken jag visste när jag var liten!

    Josefin

    SvaraRadera
  2. Så fint skrivet.

    Den här leken som du och abbe gjorde var en av många favorit lekar som jag och min far gjorde till sammans, så många minen man får när du skriver så fint.
    Mvh Neo.

    SvaraRadera
  3. Skriv böcker, jag kommer att läsa dem. Du är en fantastisk skrivare - och pappa! Blir rörd vid varje inlägg jag läser!

    SvaraRadera
  4. Åhh jag blir helt tårögd! Lilla kära Abbe <3

    SvaraRadera
  5. Nej, naturligtvis ska barn uttrycka att de inte vill dö! Men det hjälper inte alltid...
    Massmis med
    Niklas

    SvaraRadera
  6. Kääääärlek <3<3

    SvaraRadera
  7. Härligt mysigt söta goa Abbe.

    An nelie i kalmar

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.