15 december 2011

Teatervinden.

Jag måste erkänna en sak. Det är något med mig och Astrid Lindgrens berättelser. Något som gör att jag nästan alltid börjar gråta. Jag får tårar i ögonen när jag ser filmen där alla barnen samlar ihop till en trumpet åt Pippi till jul och jag tycker det är svårt att läsa Emil i Lönnerberga för barnen eftersom rösten stockar sig av alla klumpar i halsen. Och Bröderna Lejonhjärta ska vi inte tala om.

Det är något. Det finns en värme i berättelserna som är rörande på något vis. Jag minns inte att jag kände så som barn, kanske har historierna fått flera lager nu när jag blivit vuxen.

Idag har vi varit på teater hela Abbefamiljen. Det var en familjföreställning som heter "Teatervinden" som hade premiär på Lisebergsteatern och som är en kavalkad av Astrid Lindgrens karaktärer. Där var Pippi Långstrump, Emil i Lönneberga, Madicken, Karlsson på taket, Rasmus på Luffen och Bröderna Lejonhjärta. Små sketcher blandat med all den härliga musiken vi alla kan utantill.

Jag tyckte det var skitbra, rent ut sagt. Och alla de små barnskådespelarnas fina insatser gjorde inte att det blev lättare för mig att hålla tårarna tillbaka. Det är imponerande att se dem leverera repliker, koreografi och sång. Mycket att hålla i huvudet sent på kvällen för en fem-sexåring, eller hur gamla de allra minsta nu var.

Jag var lite rädd att Abbe skulle tröttna efter ett tag. Han gör det ibland när vi går på bio till exempel och man blir tvungen att smyga ut ur salongen efter halva föreställningen. Men tvärtom var han helt uppslukad. Han ömsom satt med stora ögon och stirrade, ömsom stod upp i stolsraden som för att komma närmare scenen. Storebror sjöng med och klappade takten och efter föreställningen var de båda överens om att "det var en jättebra teater". Att vi dessutom tog en liten sväng in på Liseberg efteråt och tittade på de miljontals lamporna i träden gjorde inte saken sämre.

Jag måste förresten erkänna en sak till. Man fick inte filma eller fotografera, sa regissören och huvudrollsinnehavaren innan föreställningen. Jag tog ändå ett par bilder. Förlåt. Jag ville så gärna visa er något här på bloggen när jag nu ändå hade kameran med mig.

Titta på tjejen som spelar Pippi på bilden nedan. Hon är nog kvällens hjälte ändå. Det hände något otäckt, sånt som kan hända under en föreställning, men ändå läskigt. Något gick snett när hon skulle hoppa av Lilla Gubben så hon föll baklänges ner från hästens rygg och landade med en duns. Hon kom på fötter men var inte sig själv igen. Jag tror hon fick en chock. Den perfekta sången från första versen på hästryggen blev plötsligt alldeles falsk. Orden kom ut rätt, men inte tonerna. Men hon körde på som att inget hade hänt. The show must go on. Det var obehagligt att se hur hon kämpade. Replikerna blev sluddriga och hon stod still och vinglade. Efter en stund kom regissören in och tog henne i handen och ledde henne ut samtidigt som en annan skådespelare klev in och sjöng det som måste ha varit hennes sångnummer. Så starkt kämpat, trots att hon måste mått mycket dåligt. När Pippirollen återkom i andra akten var det en annan skådis. Jag tänker på dig och hoppas du mår bra "Pippi". Du var mycket tapper.

Men i alla fall. Om ni som jag har en soft spot för Astrid Lindgren och kanske några barn som alibi för att få gå på familjeföreställningar så rekommenderar jag varmt att gå och titta på Teatervinden under jullovet. Det är värt varenda krona!


9 kommentarer:

  1. Jag blir också sådär gråtig av Astrid Lindgrens historier. (Fast jag blir så lätt som en plätt iof...)

    SvaraRadera
  2. Varje gång jag har läst Bröderna Lejonhjärta högt för barnen har jag gråtit mig igenom hela inledningskapitlen..... Lika starkt berörd gång efter gång

    SvaraRadera
  3. Åh vilken cool trädbild. Helt klart ett nytt perspektiv på ett vanligt motiv, men skulle vilja se en bild på hur DU såg ut när du tog bilden.
    VAR var Abbemamman med SIN kamera då?

    SvaraRadera
  4. Usch vad läskigt, hoppas verkligen att det går bra för henne.

    Jag blir också väldigt rörd av Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta vågar jag knappt öppna, kanske för att flera av kransarna på sonens begravning bar texten: Vi ses i Nangijala.

    SvaraRadera
  5. Astrid Lindgren har en sådan fingertoppskänsla och visar väldigt fint många rakryggade, modiga barn med stark inre kompass som står upp för det rätta. Exempelvis gråter jag floder när Emil kämpar sig fram i snöstormen med en döende Alfred på släden. Något mer beundransvärt är svårt att tänka sig.

    Men att resa sig upp och sjunga vidare, trots yrsel och säkert väldigt ont är också en slags hjältemod. Det är att offra sin bekvämlighet för ett högre mål. En sådan tur att det fanns en vuxen där som kunde ta över ansvaret, ta hand om flickan och se till att föreställningen gick vidare så att hon skulle slippa bära bördan av att ha trasslat till det för de andra. Det skulle Emil också ha behövt.

    SvaraRadera
  6. hej, har efter ditt besök i teve följt bloggen och gillar verkligen ditt sätt att skriva om er tillvaro. Sönerna verkar vara riktigt goa killar.
    Blir jättesugen på att gå på barnteater, måste ringa runt bland kompisar för att hitta en knodd som vill följa med som täckmantel.
    Trevlig helg
    Mortuta

    SvaraRadera
  7. Katarina Isaksson18 december 2011 00:28

    Hej! Så fantastisk läsning!! Jag är med i ensemblen i Teatervinden & fick nys om bloggen när jag läste dagens reportage om mina yngre kollegor på www.hn.se. Jag kan meddela att Pippi mår bra, hon var uppe på hästryggen idag igen, men med gipsad underarm. Hon är en riktig fighter! Jag ska länka vidare detta så mina kollegor får läsa. Det här är varför barnteater är så viktigt! Hälsa dina söner från Prussiluskan :)

    SvaraRadera
  8. Toppen! Jag satt just och önskade att någon från teatern skulle berätta hur det gick! En extra kram till lilla Pippi!

    SvaraRadera
  9. Sjukt, läste lite hur den var upplagd och insåg att min farmor spelade in den föreställningen för hundra år sen, och vi tittade på den varje gång vi är hos henne. Sen fick vi den för några år sen, men den försvann i en vhs-utrensning:( Skulle så gärna vilja se den igen, men det blir nog inte samma sak med andra skådespelare...

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.