Mitt livs teater.

23:39

Herregud, vilken märklig upplevelse. Gripande, sorgligt, tankeväckande och roligt. Men också mycket märkligt. Som sitta utanför mig själv och se mina senaste fyra år spelas upp på en scen framför mig. Replik för replik. Saker jag sagt och tänkt, ord som min fru använt, fraser som läkarna, vänner och folk runt omkring yppat. Våra reaktioner och våra bryderier. Nästan ordagrant.

När pausen kommer känner jag mig helt vimmelkantig. Jag vet knappt var jag slutar och var teateruppsättningen börjar. Vem är publik och vem är handling? Fan. Jag behöver en kopp kaffe.

"Expectations" är en viktig pjäs, om man nu får säga så utan att låta pretentiös. Inte för att den innehåller en historia om ett barn med kromosomavvikelse (nog för att jag är insnöad, men så illa är det inte), utan för att den ställer en del viktiga frågor.

Behövs fosterdiagnostik? Klarar vi oss utan det? Är det bara av godo? Hur tacklar man ett eventuellt besked om att barnet bär på en avvikelse? Går det att veta innan om man gör rätt val? Vad är förresten rätt val? Frågor som kanske inte får något svar egentligen, utan lämnas öppna för oss åskådare att fundera över.

Jag sitter under hela föreställningen med fuktiga ögon och en klump i halsen. Gapskrattar ibland och nickar instämmande mest hela tiden. Men när upplösningen kommer i andra akten brister fördämningarna helt. Tårarna rinner ner för mina kinder. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sitta i en teatersalong och gråta rakt ut.

Så här skriver G-P, GT, och Expressen.

Andra bloggar om , , , , , , , , ,

7 kommentarer

  1. Den skulle jag gärna se. Mer än gärna. Hoppas vi i norrland får chansen!

    SvaraRadera
  2. Jag säger som L - hoppas att de kommer till Sthlms-trakten också.

    Visserligen tror jag att det är en annan upplevelse för den som är "i det" än för en som inte är det. Men, inte desto mindre är det ju som du säger oerhört svåra frågor som ställs. Och av den anledningen hoppas jag att fler får chansen att se den för att få tänka till.

    SvaraRadera
  3. Jag sitter här och funderar över om jag är redo att se något så nära. Det både lockar och skrämmer mig och för mig är det fortfarande så många känslor kring debatten om fosterdiagnostik. Men samtidigt - vilken fantastisk upplevelse för er att få era egna ord sagda högt. Heja er.

    SvaraRadera
  4. Vad bra att en teater tar upp de här svåra frågorna så att de hålls levande i samhällsdebatten. Men det finns inga enkla svar, det har livet så brutalt lärt mig.

    Och jag kan tänka mig att det måste kännas overkligt verkligt när skådespelarnas repliker är som tagna från ens eget köksbord...

    SvaraRadera
  5. Jag älskar teaterstycken som berör och som ger oss chansen att tänka efter själva.

    Jag tror att vi bör ge alla en chans att utvecklas i sin egen takt.

    Alla är värda att få leva sitt eget liv utan att alltid jämföras med andra.

    Alla är unika.

    Jag önskar att alla som har chansen att välja - väljer livet.

    Det är säkert inte så lätt.

    Jag förstår att det i många fall betyder att vi får ändra vårat sätt att leva vilket säkert innebär en förändring av vårt beteende, att inte alltid ta något för självklart.

    Abbes pappa och mamma vet vad det innebär att välja livet.

    Tack till hela familjen.

    Var rädda om er ni är kanonfina allihop.

    Att välja livet är alltid rätt.

    Jag önskar att jag får möjlighet att uppleva detta stycke.

    Kramar till alla i familjen.

    Förväntningar...

    SvaraRadera
  6. Och grinade gjorde jag när jag läste det här *-{

    SvaraRadera
  7. Om man fick lov att se den..hoppas att den går vidare i landet..och in i människorna som ser den.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.