23 april 2009

Ödets uroni.

Det skulle ju kissas idag. Kissas, mätas och kollas. Klockan tio i förmiddags mättes Abbe in (en centimeter kvar till metern), vägdes och registrerades inför dagens övningar. Vi fick spana in den speciella toaletten som producerar ett "kvitto" i form av en pappersremsa med en kurva på efter att man har slagit en drill i den.

Sedan var det dags att fylla Abbemannen med äppeljuice, saft, vatten, festis eller vad man nu kan lura i honom. Det var viktigt att han var kissenödig när det var dags att lätta på trycket. Inget tvångspinkande med halvfull blåsa alltså.

Efter att ha sprungit fram och tillbaka hundra gånger på löparbanan i korridoren, matat Abbe med chokladboll och allt möjligt annat för att göra honom törstig hade han fått i sig tillräckligt med vätska för att saker skulle börja hända.

Vid halv tolv säger Abbe plötsligt "Ahp-a, ya e ihssenöö-i! Jag lyfter upp honom för att springa iväg till "kvitto-toan", men känner då att det redan är för sent.

Efter en och en halv timmes trugande för att få i honom tillräckligt med dricka, kissar han ut alltihopa i byxorna, stackarn.

Suck.

Byta om.

Ladda om.

Börja om.

Men det löste sig till slut. Två timmar och två omgångar dricka-kissa-ultraljuda senare, åkte han hem med en låtsastatuering, plåster på fingertoppen, två heliumballonger och två böcker.

Och en glass förstås.

Andra bloggar om , , , , ,
Kl 22:05

5 kommentarer:

  1. Hej. Jag måste säga att din blogg är verkligen bra. Jag e impad på att du orkar ha i gång den så efektivt. Fint upplägg är det också. Ha en underbar helg.

    Ge barnen en extra stor kram i kväll och tacka dom övre makterna över att du har dom.
    SvaraRadera
  2. Hej, jag måste bara få tala om att du skriver så underbart. Ditt språk och din berättarteknik väcker verkligen känslor.
    I mitt fall så är det många igenkännande känslor, tack och lov oftast leenden, för du är så duktig att beskriva det så kärleksfullt.

    Själv så har jag i 24 år varit med i "vårdsvängen", med allt det innebär med min son. Så jag vet vad det krävs av er som föräldrar (bara en sån simpel sak som all väntan, man blir världsmästare på att vänta) och kanske just därför uppskattar jag din blogg så mycket och beundrar ditt/ert sätt att tackla alla situationer. Med så mycket ren kärlek!

    Tack för en underbar blogg.
    SvaraRadera
  3. Jag älskar din blogg. Beundrar verkligen ditt sätt att skriva, du förmedlar allt så himla fint. Ge Abbe en kram :)
    SvaraRadera
  4. Jag har också bara gott att säga om bloggen. Läser den också ur en barnsjuksköterskas perspektiv, det vill säga vad ni mött som är bra respektive dåligt i vården som jag kan påminna mig om när jag jobbar. Tack för att du delar med dig!
    SvaraRadera
  5. Det känns i hjärtat och hela kroppen av känslor när man läser det du skriver och det är så underbart att du delar med dig. Man riktigt längtar efter nästa inlägg från er.
    Ha en riktigt skön helg nu när vårvärmen är på gång.
    Stor kram till er alla
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)