17 december 2009

Anti-fucking-klimax.

Det var mitt i natten. Storebror hade redan kommit smygande och låg tätt intill mig och sov. Klockan var halv två ungefär när jag hörde två andra små fötter med krokiga tår komma tassande över golvet i köket. Abbe gick förbi och sa "Ya måsshe mayhsa". Märkligt. Det har han aldrig gjort tidigare. Mamman gick med honom ut i badrummet och satte honom på pottan. Det blev inget mayhs, men väl lite ihhss och det är också bra eftersom han slutade med nattblöjan för bara några dagar sedan.

Abbe blev klar och klättrade upp i vår säng för att ta plats mellan storebror och mig. Så hostade han lite, hostan övergick till en hulkning och plötsligt tömde han sitt maginnehåll i en kaskad över hela sig och sängen. Vi slängde oss åt var sitt håll, storebror och jag. Jag sprang ut i badrummet efter en handduk och storebror rusade in i sitt rum med orden: "Förlåt, jag vill bara inte se det."

Kaos. Helvetes, jävla, förbannade skit, skrek jag inombords. Nu är det kört. Hej då operation. De lär inte ta emot en magsjuk fyraåring på en kirurgavdelning. Nu blir det till att gå tillbaka till ruta ett igen. Tajming from hell, liksom.

Samtidigt tyckte jag fruktansvärt synd om Abbe. Han kunde ju inte rå för det stackarn. Där satt han, helt nerspydd och ynklig mitt i vår stora säng och mådde pyton, medan vi försökte kränga av honom pyjamasen så gott det gick och få ut de äckliga lakanen.

Det blev ett par vändor till, i en hink, innan det lugnade sig. Men den minsta lilla hostning, snarkning eller suck fick mig att flyga upp med hinken i högsta hugg. Efter ett par timmars nervösa men falska utryckningar, somnade jag till slut med den stående i sängen ovanför huvudkudden. Men någon sömn att tala om blev det inte.

Livet kändes inte rättvist.

Andra bloggar om , , , ,

9 kommentarer:

  1. Herregud!
    När jagläser blir jag alldeles klumpig i halsen och får tårar i ögonen! Jag lider med er, och förstår att dethär inte alls var som det skulle vara.

    Men man får se det från den ljusa sidan. Nu får Abbe njuta av sitt unnis, och han får äta lite julmat.
    Många kramar, och hopp om bättring och snabb op-tid, Emma

    SvaraRadera
  2. Vilken jävla skitotur. Hoppas ni får en ny tid snart. God jul i alla fall, hoppas ni får det fint trots besvikelsen!

    SvaraRadera
  3. A men, f**k. Nu tänker jag en hel del svordomar, men ska sansa mig. Typiskt...alltid när man väntat i månader på just DEN operationen. Vi har också upplevt samma sak, och jag förstår hur det känns. Fick t.o.m. vända på avdelningen en morgon när narkosläkaren vägrade söva.

    Hoppas Abbe mår bra, och att ni kan få en vit härlig jul ändå. Det kommer bli av, så småningom. Ta hand om er och se till att han får unna sig nu när han mår dåligt.

    SvaraRadera
  4. Å, så himla typiskt. Stackars Abbe. Hoppas att ni snart får en ny tid.

    (jag hade ju tänkt önska lycka till inför morgondagen)

    Hoppas ni får en god jul i alla fall.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Nej!!! Jag som tittade in nu och hoppades få läsa ett inlägg om att allt gått bra :( Vi får hålla tummarna för en återbudstid, så ni inte behöver vänta ett halvår eller så.

    SvaraRadera
  6. F-n då:(........
    Hjälper en kram?!
    Snart så snart...........

    SvaraRadera
  7. Vill bara skrika! Förstår er verkligen och jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på goa abbe som förberett sig och längtat efter denna opertion.

    Fy faan. Livet suger ibland.

    SvaraRadera
  8. ok nu när det visa sig att ni fick åka in i alla fall så känner jag mig inte lika dum för att jag skrattar lite åt storebros kommentar.

    SvaraRadera
  9. Åh nej! Och ni som väntat och förberett så länge. Och så blir det så här. Jag kan inte komma på något att säga som kan trösta, annat än att jag känner med er.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.