09 december 2009

Heja Sixten!

En fin sak med bloggen är alla underbara människor jag fått kontakt med. En av dem är en pappa som också har en liten kille med 22q11-deletionssyndrom och som också har gått omkring och väntat på kallelse till svalglambåoperation. Precis som vi.

När jag skrev om att vi äntligen fått kallelse till Abbes operation lämnade han en kommentar och önskade lycka till. Sedan gick bara några timmar tills det damp ner ett mejl från honom: "KS ringde för 2 timmar sedan och sa att de hade fått ett återbud, eftersom vi stod på väntlistan så ringde de oss – svalglambåoperation imorgon!!!"

Nu var det min tur att önska lycka till och han lovade att höra av sig och berätta hur det gick. Och det har han gjort. Jag fick kontinuerliga mejl med rapporter från både honom och hans fru. Underbart. Jag vill dela med mig av det i korta drag.

Sixten opererades på morgonen den 25:e november. Operationen tog åttio minuter och gick "enligt plan" enligt kirurgen. Uppvaket tog fyra och en halv timme. Framåt sextiden på kvällen provade Sixten att slicka lite på en Piggelin och drack två klunkar vatten, men det vände och med det kom en hel massa blodslem upp.

Sådär fortsatte det första dygnet. Sixten hade ont, ville inte dricka eller svälja, mådde illa, kräktes och kunde inte kissa. Han kunde inte heller prata, bara viska och mima. Men framåt eftermiddagen den 26:e kom han sakta men säkert tillbaka och presterade till och med ett leende.

Vi får tipset av Sixtens mamma och pappa att se till att Abbe får medicin mot illamående om han skulle må illa och kräkas. De berättar hur en sköterska i förbifarten slängde ur sig att några rum längre ner i korridoren låg en liten pojke som fått göra om sin operation för att han kräkts sönder sin första lambå. Huh.

Barn har fint läkekött, redan tre och ett halvt dygn efter operationen var Sixten hemma från sjukhuset igen. De har nu varit på återbesök och doktorn tyckte sig redan höra en förbättring. Härligt.

Men om jag tolkar Sixtens historia rätt så verkar som att det blir julvälling för Abbemannens del, något jag inte tror att han har någonting emot. Däremot kan jag inte se någon gomoperation i världen som hindrar honom från att vilja ha "unnis". Eller godis som han kommer att kunna säga snart. Hoppas jag.

Tack snälla Sixtens mamma och pappa för att ni höll mig underrättad.

12 kommentarer:

  1. Alla dessa underbara människor som delar med sig av gott och ont och som gör livet värt att leva. Lycka till Abbe.

    SvaraRadera
  2. Åh vad skoj att det gick bra för Sixten till slut. Önskar honom all lycka till på vägen :-)
    Håller tummarna för att det går lika bra för Abbe och att han inte mår allt för illa efteråt.
    Känns skönt att bli lite tårögd så här på morgonkvisten :)

    SvaraRadera
  3. Skönt att få veta hur det kan vara - från en som varit med om det, till skillnad från att få info från sjukvården. Inte riktigt den informationen du fått av läkarna, va?
    Heja Sixten och Abbe!

    SvaraRadera
  4. Håller tummarna och hoppas att operationen går jättebra och att Abbe får sin bästa julklapp! Det är nyttigt att läsa din fina blogg, alla problem blir så små i jämförelse!

    SvaraRadera
  5. Jag gick igenom min andra gomspaltsoperation när jag var femton (den första när jag var ett - två någongång). tyvärr hade jag inte så bra läkkött som Sixten utan fick ligga kvar på avdelningen med dropp i tre dagar. Sedan blev jag satt på flytande föda. Varannan dag kom min pappa upp för att snacka lite och varenda gång hade han med sig en påse mc-donalds take away. Gör inte det. Sitt inte och goffa god, fast mat när Abbe är satt på broccolisoppa och annat läbbigt från sjukhusköket. Det är mitt tips.

    Första gången jag opererades när jag var ett, har min mamma berättat, att jag rymde iväg från rummet jag låg i och smög in i det lilla köket på avdelningen och begärde 'ordgubbssoppa. Det var tydligen fantastiskt eftersom det var bland de första riktiga orden jag någonsin sagt. Jag hade inte ens kunnat säga mamma innan operationen.

    SvaraRadera
  6. Vad värdefullt att höra hur det gått för andra i samma situation, och jag förstår om det känns ungefär hälften mycket lättare att gå igenom operationen då.

    SvaraRadera
  7. Vad skönt att få höra att det gått bra för Sixten och vad bra att Ni fått lite goda råd på vägen. Såklart kommer det att gå alldeles lysande även för gosungen Abbe! Håller alla tummar och skickar styrkekramar till er alla!

    SvaraRadera
  8. Jag har länkat till din blogg från min egna blogg, jag hoppas det är okej. Om inte får du hojta till.

    SvaraRadera
  9. Hej Abbe. Vår son Leo är ett 22q11 barn och föddes med en väldigt bred gomspalt. Vi jobbar på att stänga den och har förhoppningsvis bara en op kvar. Båda operationerna har gått bra för Leo. Den sista var i juni-09 och vi var inte heller på sjukan i mer än tre dagar. Redan dagen efter op studsade Leo runt som vilken vanlig dag som helst. Jag önskar er all lycka och en god jul. Kram på er

    SvaraRadera
  10. Man blir så glad när man läser din underbara blogg

    SvaraRadera
  11. Hej !
    Vill bara berätta lite om när min tjej som är 6 år och också har 22q11-deletionssyndrom. Hon op svalglambå i våras. Det gick verkligen jätte-bra. Hon opererades fredag morgon och fick även hon piggelin och bara dricka lite. Dom var väldigt noga med att hon absolut inte skulle kräkas, så om hon mådde det minsta lilla illa skulle vi säga till om medicin mot illamående. Hon fick dock detta endast en gång, mådde inte illa och kräktes inget. Vi fick åka hem från sjukhuset redan mitt på dagen på lördagen. Så vi var kvar endast ca 1 dygn efter op. Efter operationen var det flytande kost i 3 dagar, därefter passerad eller mjuk mat i 3 dagar, sen fick hon äta som vanligt. Hon fick pencillin och Alvedon och Ipren. Hade dock nästan inte alls ont, endast lite första dagarna. Det som var jobbigast var att hon skulle vara lugn och inte anstränga sig i 14 dagar , d.v.s inte bli andfådd. Hon blev pigg nästan direkt och ville ju självklart ut och leka som vanligt. Angående talet, så hände det inte över en natt. Det har blivit mycket tryckstarkare och från att inte kunna blåsa ut ett ljus, kan hon nu vissla. Gör nu stora framsteg i träningen hos logopeden. Hoppas det går lika bra för Abbe, som det gick för Emma, för jag var inställd på att det skulle vara mycket jobbigare. Så lycka till och god jul.

    SvaraRadera
  12. Välling till jul låter inget vidare. När jag opererat min gom (jag var i 14 års åldern) smet jag ner till kiosken och köpte coka kola. Bulgogen jag skulle ha var inget vidare, men säkert bättre för magen. Det finns mycket gott att hitta som ät lätt att svälja.
    Bra att fler som gått igenom operationen talar om hur det gått för deras barn.

    Annelie

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.