25 januari 2010

Abbemamman.

Jag fick en läsarkommentar från Camilla, hon skriver:
"Jag bara undrar varför skriver du alltid MAMMAN och inte hennes namn?
Det låter som att hon inte existerar utan bara är en osynlig varelse."

Inget kunde vara mer fel.

Abbemamman existerar. På det bästa av sätt.

Hon är min reskamrat på den krokiga stigen mot föräldrarollen och min vapendragare mot fiender som lurar längs 22q11-vägen. Det är hon som plockar ihop mig när jag faller sönder. Hon säger ifrån när jag behöver dra ner på tempot, talar om att jag borde sova mer när jag glömmer bort det. Hon tänder en ljuslykta utanför dörren som välkomnar mig när jag behövt jobba över och kommer hem sent.

Utan henne hade vi andra inte fungerat. Hon packar ryggsäckar med matlåda till killarna varje morgon och deras kläder ligger i små fina högar på kökssoffan. Färdiga att klä på sig. Hon köper böcker som stimulerar, som tränar Abbe på det han har det jobbigt med, och som trimmar hans bror i det han tycker är kul. Hon planerar och strukturerar och ligger steget före med allt som ska rymmas i våra liv.

Det finns ingen som lagar godare mat än hon. Vardag som fest. Hon är världsmästare på att komma på bra julklappar och presenter. Hemma kallar jag henne Maria, men här på bloggen heter hon Abbemamman, min fru eller mamman.

Dessutom kan hon göra sliding stop på sin quarterhäst. Men det bästa av allt, hon är min.

Andra bloggar om ,

64 kommentarer:

  1. Åh! Vilken fin kärleksförklaring till mamman! :-)

    SvaraRadera
  2. Ni passar alldeles förträffligt bra tillsammans eftersom du verkar vara en gudagåva du också. Ni verkar inte kunnat hittat några bättre till varandra.. Era pojkar ska vara glada att just NI är deras föräldrar. :)

    SvaraRadera
  3. Eh, vad är hon, ditt hembiträde eller? Du rabblar upp en massa saker som hon GÖR, och avslutar med "hon är min", som om du ägde ditt hembiträde. Var är kärleken till hennes person, hennes utseende, hennes små egenheter osv. Skärpning.

    SvaraRadera
  4. Åh, nu blev man ju riktigt avis-tårögd över allt det där fina! Lyllos henne! sånt skulle alla vilja ha skrivet till sig. Fint!

    SvaraRadera
  5. Lina H: Nu läste du nog lite slarvigt va? Du glömde läsa allt som står mellan raderna också.

    SvaraRadera
  6. Lina H: Så du menar att ens utseende spelar mer roll än sakerna man gör?

    SvaraRadera
  7. jag hoppas att din fru får se det här

    SvaraRadera
  8. Naaw vad gulligt skrivet!

    SvaraRadera
  9. Nämen vilket mysigt inlägg. Det värmde upp mig här borta i vinterkylan! Jag tycker verkligen om din blogg. Den är ett härligt, mysigt, roligt, och ibland lite ledsamt inslag i bloggvärlden.
    Den är väldigt välorganiserad och det är lätt att förstå bakgrund och syfte. Men mest av allt gillar jag den för att den är äkta.

    Tack och adjö

    SvaraRadera
  10. Vackra rader om Abbemamman!

    SvaraRadera
  11. Abbemamman är lyckligt lottad! Det var den finaste, självklaraste kärleksförklaring jag läst på länge. Allt gott till er och tack för en underbar blogg

    SvaraRadera
  12. Det är i vardag som kärlek vilar. Och i stora saker också.
    Mår pappa bättre efter helgens "bekymmer"?

    SvaraRadera
  13. Vad fint skrivet, vackert och kärleksfullt. Abbemamman är lika fantastisk som du.

    SvaraRadera
  14. Tänk, att så har jag aldrig reagerat på att du har skrivit mamman.. Hon är ju mamma till Abe så mamman är det perfekta namnet :-)

    Ett fint inlägg om henne har du gjort, en äkta kärleksförklaring..

    Kram mia

    SvaraRadera
  15. Fina ord till en fin kvinna...som jag förvisso inte känner...men så måste det ju vara, med en sån pappa och såna barn.
    Men duuu, vad macho hon ser ut på youtubeklippet...rent som en hel karl ;-)


    (Och nääää jag skojar nu, jag vet att det inte är hon på klippet så ni behöver inte skriva det... :-)

    SvaraRadera
  16. Idag har Abbe Bolibompanamnsdag!
    Grattis Abbe!

    SvaraRadera
  17. Tröttsamt med alla dessa trånsynta människor som ständigt ska "kräva" en massa! som inte förstår att detta är DIN blogg och du sktiver om det du vill.Herre gud...jag skäms verkligen över många av mina medmänniskor.
    Du skriver underbart och jag älskar din blogg.
    Heja er !
    Hälsningar Malva

    SvaraRadera
  18. Woaw. Nydelig skrevet. Abbemammaen er heldig som har dere i livet sitt. Og motsatt!

    SvaraRadera
  19. Du har gjort det igen; Fått mig att bli lite småkär i dig... Och ändå klassas jag som "gay"... Det är alltså en stor bedrift!;) Underbara ord från Abbe pappan till Abbe mamman!:)

    SvaraRadera
  20. när du skriver "mamman" låter det som muminmamman.

    SvaraRadera
  21. Jag tycker det är underbart att du kallar henne mamman. Det låter så varmt och härligt på något vis.

    SvaraRadera
  22. Så öppen och ärlig som Heja Abbe är så är det väl självklart att en del saker får behållas privata. Om så bara ett namn, eller en person.
    Att Abbemamman inte bara är en osynlig statist i er resa lyser klart mellan raderna.
    Kanske är det Abbemammans vilja att vara privat. Det är helt ovidkommande. Som läsare kan vi bara tacka för att vi får vara med på resan över huvud taget!

    SvaraRadera
  23. Man kan kalla dig komplett ;-) Du gör det om och om igen. Du har ett bra sätt att se på livet, du är kille och pratar om kärlek. Ja du kan göra det mesta... Underbara kärleksförklaringar till din familj.
    Jag hade också sagt att Han är min, om jag hade haft en man och älskat honom så som du älskar din fru.

    Men jag tycker synd om hästen, och alla andra hästar som behöver ha någon på sin rygg...De är inte byggda för detta.. =(

    SvaraRadera
  24. Vad fint :)
    Namnet Mamma, bara Mamma passar ju suveränt, för hon verkar vara en Mamma ut i fingerspetsarna. En väldigt fin kärleksförklaring, som någon kommenterade innan; en riktig muminmamma :)
    Jag har nyligen hittat hit till din blogg och tycker den är jättemysig!

    SvaraRadera
  25. Den där sliding stop är jag fan riktigt avundsjuk på att hon kan.

    Om hon är en cowgirl måste ju du för övrigt vara en (asphalt) cowboy.

    SvaraRadera
  26. Jag säger det igen: skriv en bok, FÖR GUDS SKULL!

    SvaraRadera
  27. Jag har alltid tänkt att du kalalr henne så för att i det du berättar är det den rollen hon har - liksom du är pappan och storbror är storebror. Utan några väreringar :)

    SvaraRadera
  28. och jag som jobbar ihop med din fru vet ju att... att ja herregud... ja saknar ord för vilka fina nänniskor och fina barn ni har och vad ni är! Tycker nog att hur man tolkar det du skriver speglar mer människan i sig själv...Har aldrig ens reflekterat över att det skulle vara konstigt att kalla sina barns mamma för just "mamman".... Man kan ju själv välja vad man lägger energi på i livet.....att fundera över sånt eller bara njuta av all fantastiskt underbart tankvärd läsning du ger oss!

    SvaraRadera
  29. just som jag tyckte att abbepappan tappat lite fokus eller snarare att leverera det som gör Hejaabbe så fantastisk, dvs. äktheten, så gör han det igen; Från hjärtat till hjärtat. För alla som vill ta emot! Tack.

    SvaraRadera
  30. Man kan ju för 17 inte sitta på jobbet å gråta ?! Men det gör jag ändå! Tänk om någon kände så där för mig, då skulle jag vara stolt.

    SvaraRadera
  31. Oj tänk vad olika man kan uppfatta en text tydligen.

    Jag läste bara allt i det positiva tecknet.
    Ni kompletterar varandra toppen :)

    Sliding stoppet ser urhäftigt ut.

    SvaraRadera
  32. jag söker mig ofta hit för att få läsa dessa vackra kärleksförklaringar till vardagen, men det här var det finaste på länge!

    SvaraRadera
  33. Tack för svaret Abbepappa.
    Jag menade verkligen inget illa med min fråga är varken trångsynt eller något annat.
    CAMILLA

    SvaraRadera
  34. True love. Ni är ett helgjutet team.

    SvaraRadera
  35. *torkar en liten tår* Abbe och storebror (samt övrig släkt och vänner förstås) måste vara väldigt lyckliga som har er omkring sig! Du och din fru verkar vara så underbart varma, genomsnälla och härliga människor...trots alla hårda motgångar. Och Abbe; stort grattis på Bolibompanamnsdagen!

    SvaraRadera
  36. camilla: No offence taken. :) Nu vet du hur det ligger till.

    SvaraRadera
  37. När jag berättar för min man om vad du skrivit så säger jag Abbepappan, så Abbemamman är liksom så rätt. Jag vet ju inte vad storebror heter heller.

    Men jag vet att ni är en av de mest kärleksfulla och roliga familjer som finns.

    Det är väl därför du har så många läsare. För att du är så otroligt bra på att sätta pränt på känslor, händelser och anekdoter.

    You rule!

    SvaraRadera
  38. SÅÅÅ,fint! Din Maria,hon måste vara alldeles underbar,precis som du! Jag önskar er all lycka.

    SvaraRadera
  39. Jag tycker MAMMAN låter jättefint och att du älskar henne väldigt mycket känns i hela bloggen.

    Jag håller tummarna för Abbebloggen.

    SvaraRadera
  40. Jag tycker att det är alldeles vackert och bra att du kallar henne Mamman, för bloggen handlar ju om Abbe och i hans liv är hon ju just Mamman och ingen annan.

    Väldigt vackert skrivet, när jag träffar min framtida man och mina barn pappa hoppas jag att han är precis lika fantastisk som dig. Fast när jag tänker efter så kommer jag nog inte acceptera något mindre hädanefter.

    Jag önskar er ett underbart år med många framgångar! Kram!

    SvaraRadera
  41. Vilken underbar kärleksförklaring! Skulle någon säga så till mig skulle jag smälta som januarisnö i sommarsol! <3

    SvaraRadera
  42. jag har nog aldrig varit inne på din blogg utan att börja gråta, du skriver så fint. och denna text var inget annat än en komplimang och hyllning till din fru som verkar vara en lika underbar förälder som du.

    och det är ingen trogen läsare som inte förstår att man vill hålla lite saker privata. :)

    SvaraRadera
  43. Härligt med en man som kan ge en sådan fin kärleksförklaring!
    Fint att läsa :)

    SvaraRadera
  44. Ur denna text kan man läsa precis vad man vill, jag tror att det speglar hur man väljer att se på världen...
    Jag kan läsa om en underbar fru som är en förstklassig mamma och fyller liv med kärlek!
    Välidgt vackra ord!
    Du har en gåva, liksom hon har...

    SvaraRadera
  45. Första besöket på bloggen för mig idag och du berörde mig till tårar!

    SvaraRadera
  46. Jag tycker det är lite fint att inte skriva ut namn - utan t.ex abbemamman eller liknande. Själv har jag valt att kalla mig ponnymamman - både för att jag är mamma till ett ponnybarn och för att jag förrut (när jag bildade bloggen) hade en ponny och känner mig lite som en mamma till mina hästar :)
    Kämpa på det är underbart att läsa din blogg!

    SvaraRadera
  47. Jag blev snyftig. Maria, aw, det är så fint att ha ett namn på henne, för hon är ju en hjälte. Det är också fint hur du har skrivit världens bästa blogg sen 2007 och ändå kliver in och nästan toppar den nu.

    Finns alltid folk som missuppfattar saker, hade de läst lite längre tillbaka så hade de fattat grejen.

    SvaraRadera
  48. Mirjam Sandén Weslien3 februari 2010 10:14

    Underbart skrivet! Tack!

    Du, Abbes pappa, är den glada sprallige killen som skickligt imponerade med Din "breakdance" (hette det så?) på ungdomsgården, i början på 80- talet. Du kändes då som en go, ansvarsfull kille med bra värderingar. Du förmedlade då positiv energi, en förebild. Nu knappt 30 år senare är Du en varm kärleksfull pappa och make. Nu liksom då bjuder Du generöst på Din begåvning. Då- Din glädje till Din kropp och dansen och nu- en ny resa med Din familj- Din fru och Dina underbara två killar. Du beskriver så fint vardagens små besynnerliga händelser stora som små. Så härligt att Du kan se och reagera på galenskaper i samhället (läste vad Du skrev då Abbe skulle börja på förskola och andra barn fick börja före............). Du skriver om det fina i vardagen, hustruns/ mammans goda middagar, ljuslyktan utanför dörren då Du är sen hem osv. Ni är en familj som ger varandra kärlek, visar varandra uppskattning och kärlek OCH det föder mer kärlek, uppskattning och respekt.

    Du Abbes pappa var som sjuttonåring en go, glad, varm kille och är nu en lika go, varm ansvarsfull pappa. Det var knappt 30 år sen jag såg Dig, Abbepappan.

    Varma hälsningar från Mirjam (också två söner 7 år och knappt 5 år) / mamman Mirjam Sandén Weslien

    SvaraRadera
  49. Du skriver bra och jag förstår att er kärlek är stark som fan och väldigt väldigt viktig. Men som kvinna kan jag garantera att många kvinnor skulle ha velat höra annat i ett kärleksbrev, än hur de tar om hand och är sådär mammapraktisktmiltochduktigkvinnasupermänniskamjuka som mammor var i böckerna från 1905. Jag förstår dem som reagerar med lite förvåning över att du, när du ska försvara din kärlek till henne (bloggen handlar ju om Abbe i första hand, såklart att hon är Abbemamman då – inget kontsigt namn), väljer att beskriva henne som en servicecentral; ingenting om henne som person, bara som fuktion. Du kunde lika gärna ah beskrivit en Abbemormor med de orden. :)

    SvaraRadera
  50. Av vilken anledning skulle Abbepappan återge kärleksbrevens kärleksbrev här på bloggen? Med tanke på vad han delar med oss här, är jag övertygad om att inom familjen och utanför den här bloggen får Abbemamman precis den uppskattning, kärlek och bevis för densamma som hon vill ha. Vad är det som säger att han inte är den som skriver de vackraste och mest perfekta kärleksbrev en kvinna kan tänka sig..men på riktigt brevpapper istället för i en blogg. Vi får inte glömma att det han delar med sig av här, är blott en bråkdel av hela deras liv.

    /Bonita

    SvaraRadera
  51. Läste att någon reagerade på att du skrev om allting Maria GÖR. Självklart ska man läsa mellan radera som du skrev och det har jag gjort och herregud vad fint du beskriver er relation! För!... Jag kan tycka att det faktum att hon gör allting det där fina för dig betyder att du förhoppningsvis ger henne lika mycket fint tillbaka, även om det inte är mätt i antal tända ljus eller matlagning, så i mycket annat. Det är verklig kärlek det! Heja ER!

    SvaraRadera
  52. Du berör! Har inte upptäckt din blogg förrän jag "hittat" dig på Twitter. Ha en go helg med hela familjen!

    SvaraRadera
  53. Hej,

    grattis till priset! Jag är idag inne på bloggen för första gången. Blev rek av min kompis Emil.
    Du berör verkligen och skriver så fint om er familj!Vilken värme, kärlek och underbara människor.
    (jag kan rek en annan fin blogg: www.frejabergner.blogspot.com en bekant till mig som har världens finaste dotter som har en väldigt ovanlig sjukdom).

    All värme och kärlek.
    Mvh Désirée Falk Olsson

    SvaraRadera
  54. Du skriver så fruktansvärt bra :) blir rörd. Jag minns hur jag log när du berättade här i bloggen hur du friade till din fru, så vackert. (Jag önskade min pojkvän kunde läsa de inlägget å skaffa insperation ;) )

    SvaraRadera
  55. Hej!

    Jag har aldrig varit här inne o hälsat på förut. Men hjälp, jag lipar! Jag kan självklart aldrig förstå hur ni haft det och vad ni gått igenom, men jag om någon vet hur tuff en start kan vara och hur jobbigt det är att slitas mellan hopp och förtvivlan.. Nu är min allra starkaste lilla Levi mycket mycket bättre. Om det är skönt? Ja du fattar nog. :-)

    SvaraRadera
  56. Jag blir alldeles tårögd. Så vackert skrivet. Du är fantastisk på att uttrycka dig. Samtidigt så vet jag att det är sant, för jag känner henne också. Stor kram till er båda och barnen.

    Ewa

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.