09 januari 2010

Tummen och Super Mario.

Som vi har letat. Mamman och jag har gått igenom allt. Mormor har vänt ut och in på varenda pryl i huset. Vi har rotat i returpappershögar, hällt ut alla legolådor, bilsamlingar och lådor med delar till kulbanan. Igen och igen. Men ingenstans hittar vi den lilla "spelkassetten" med Super Mario Bros till killarnas Nintendo DS. De är så små, de där. Knappt större än minneskortet till mobilen. De är så små att jag inte ens vet vad jag ska kalla dem. "Spelkasset" liksom.

Det är flera månader sedan spelet försvann, kanske ett halvår, och vi har sedan länge gett upp. Det är borta, puts väck. Har säkert åkt ut med soporna eller pappersåtervinningen. Hej då, det var kul så länge det varade.

Igår på jobbet ringde min mobil. En väldigt stolt och lycklig Abbe var i andra änden. Han hade hittat spelet och var tvungen att ringa och berätta det. Abbe och mormor skulle spela Tummen – ett vanligt bordsspel med kort man lägger på rad ungeför som en barnvariant av domino. Och när han skulle plocka upp en bricka ur lådan fiskade han upp den lilla "spelkasseten", spelminneskortet eller vad fasen man nu ska kalla det. Det låg där i lådan bland alla de små pappspelbrickorna. Super Mario hade gömt sig hos Tummen hela tiden.

Andra bloggar om , , , ,

19 kommentarer:

  1. Hej!
    Har läst din blogg i tysthet ett bra tag. Den har förutom insyn i livet kring Abbe, gett mig bra inspiration till tänk kring min egen blogg. Tack för det. Lycka till i Bloggtävlingen - ska rösta varje dag...

    SvaraRadera
  2. Hurra så lycklig man blir!!!!!!
    Från Eva Henriksson

    SvaraRadera
  3. Häärligt! Klart Super Mario och Tummen ville vara kompisar!

    SvaraRadera
  4. Jag som är född i en liten annan tid än Abbe och brorsan kan berätta att det en stor del av min barndom saknades en bit till ett vanligt spel. Ett får. Den var spårlöst försvunnen.
    Många år senare hittades biten i en gummistövel. Min mamma hade köpt stövlarna och använt dem bara en gång; fått en blåsa, blivit förbannad på stöveln och långsint som hon är dröjde det nästan ett decennium innan hon provade stövlarna igen...

    SvaraRadera
  5. Vi kallar dem "spel" helt enkelt. Super Mario Bros-spelet, tex. Alla spelen bor i en zip-lockpåse, centralt placerad i huset. Påsen är enkel att packa ner i ryggan om man ska till kompis eller på resa, billig att byta ut när den blir sunkig, plats för laddare också. Enkel att hantera även för barnen. Alla originalförpackningar bor i en kartong som bara tas fram när det är dags att byta in gamla spel mot nya hos tex Game. Dagens husmorstips :)

    SvaraRadera
  6. vilken tur att spelet kom fram :)
    ett tips: vi köpte ett minneskort till lillans DS. nu har vi 1600 spel (brända) som vi kan välja och vraka mellan. det går att ladda ner...
    var iaf bra här då hon tröttnar på ett spel efter ca 10 min. inget man vill lägga 600 kr på direkt.
    ha en bra lördagskväll

    SvaraRadera
  7. När saker bara är spårlöst försvunna och plötsligt kommer fram från ingenstans på ett ställe som är helt främmande för just den saken så brukar jag säga att det är "Lånarna" som har använt klart och lämnat tillbaka.

    Härligt att Abbe hittade spelet.
    Riktigt härligt.

    SvaraRadera
  8. Heja Abbe !

    Tack Tummen som tagit hand om Super Mario.

    SvaraRadera
  9. Vad bra att spelet kom fram igen. Vi hade också ett försvunnet spel en längre tid och mitt tips till dej hade varit att kolla i soffan. Vår soffa har inga lösa kuddar (det kanske er har) utan spelet hade glidit in emellan på ett knasigt sätt och var spårlöst försvunnet. Mitt i alla små legobitar har vi också hittat ett spel som var försvunnet länge så nu har min son sina spel i ett orangelejonpennfack och det går inte att missa det! Oftast lägger han sina spel där i efter allt letande som varit för dom två försvunna. Har följt din blogg länge men aldrig kommenterat nått förut.

    Heja Abbe! Och hela familjen.

    SvaraRadera
  10. Bra där! Synd att Saida inte finns i livet längre. Annars kunde ni ju ringt henne! ;-)

    Super Mario kan man ju inte vara utan ju. Kungen av mustach!

    Kram på er,

    /Klaus

    SvaraRadera
  11. Hej Abbespappa.

    Är en ny läsare. Eftersom jag är en ivf-mamma, har jag följt Lindas blogg och hon skrev så fint om dig så jag började läsa din och Abbes blogg. Jag fastnade. Läste allt från början. Det tog mig två dagar. Ville skriva något men jag är så attans dålig på att uttrycka mig i skrift. Men vad jag har gråtit och skrattat. Kännt igen mig i så mycket. Hur mycket man älskar sina barn, hur frustrerad man kan bli på dem och hur dåligt samvete man får. Oron. Att något ska hända dem.

    Du skriver jättebra. Absolut ska du skriva en bok. Det känns precis som jag just läst en. En som jag fastnade i. Hade svårt att lägga i från mig. Och som kändes tråkigt att den "snart tar slut". Nu får jag ju läsa ett inlägg om dagen, känns nästan för lite ;).

    Och Abbe, vilken kille. Vilket mod. Vilket jobb ni som föräldrar har gjort. Gett honom så bra verktyg att möta de svårigheter han möts av i livet.och Storebrorsan sen vilken smarting och vilken omtänksam kille.

    Du beskriver dem så fint. Vad stolta de kommer bli när de är äldre och kan läsa detta.

    Kommer hänga här länge. Jag med mina två killar Olle 2 och Erik 5,5. Tack för att du delar med dig. Kajsa

    SvaraRadera
  12. Du skriver så himla bra! Min dotter pratar ibland om Abbe, hon brukar komma och läsa och titta över axeln när jag läser din blogg... och hon tycker att han är så himla söt, och det är han verkligen!

    SvaraRadera
  13. Tack för att du bloggar om livet med Abbe och bror! Jag följer med. Har även tipsat mina läsare om dig idag. Jag röstar på dig!

    SvaraRadera
  14. Super Mario ville ha en paus så nu kan han jobba igen ;-)

    Ha en bra söndag..

    Kram Mia

    SvaraRadera
  15. Har fått nys om dig genom Masarinmamman. Läst lite i din blogg och konstaterat att jag gillar den och kommer att länka dig till min sida. Sedan ska jag själklart rösta också ;)

    LiseLotte

    ps vi hade också superglada barn på julafton, när det fick Wii. Det hade inte heller önskat det. Lillasyster 7,5 spelade till 2 på natten alldeles lyrisk.

    SvaraRadera
  16. Vad härligt, det blir ju nästan som en försenad julklapp!

    SvaraRadera
  17. Åh, vad du skriver bra
    Åh, vad jag har röstat på dig.
    Åh, vad jag känner igen mig i försvunna Nintendospel...

    Jag har nu länkat din blogg på min. Läs gärna min penna om du har tid och lust.

    SvaraRadera
  18. Då blev det TUMMEN UPP då!

    heja Abbe med kram till dig och storebror!

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.