28 januari 2010

Jo just det ja.

Vi var på sjukhuset i tisdags, det har jag glömt berätta mitt i Bolibompanamnsdagar och födelsedagar. Abbe skulle träffa plastikkirurgen som opererade honom innan jul, och sedan logopeden.

Kirurgmötet gick på nolltid. Han lös med en ficklampa in i Abbes mun och sa att det såg fint ut och att det var något litet stygn kvar, men att det ramlar bort snart. Sedan sa han att vi får ses igen om ett halvår och att de ibland behöver göra fler korrigeringar men att det visar sig först efter ett bra tag när man hört hur talet utvecklar sig. Tack tack, hej hej.

Hos logopeden var Abbe väldigt samarbetsvillig. Han sa alla orden i hennes bilderbok precis som han skulle och hon spelade in honom på band och antecknade med sådana där obegripliga små fonetiska krumelurer. De gjorde en liten övning för att han ska lära sig att blåsa luft mellan tänderna när man säger f, som vi ska göra hemma.

Om vi övar varje dag kommer han att bli väldigt duktig på att säga faan.

Logopeden tyckte, precis som vi, att man redan hörde lite skillnad på vissa konsonanter. Hon sa att somligt kommer att ta lång tid rätta till men att det låter som att ganska mycket kommer att komma spontant. Nu ska vi gå hos henne med jämna mellanrum och träna. Det känns mycket bra för just den här logopeden är strålande och får fin kontakt med Abbe.

Bra så.

Och förutom en tuff klocka med flames på armbandet fick storebror en liten mini-svininfluensa i födelsedagspresent igår, med feber och ont i kroppen. Det var väl kanske inte helt oväntat.

Andra bloggar om , , ,

13 kommentarer:

  1. Härligt att det går framåt och att ni har en bra logoped.

    Trist med en minivariant av influensan. Måste planera in spruta 2 för mina barn, kanske passar bra dagen innan de har stängt på skolan för utbildning (av personalen alltså).

    SvaraRadera
  2. Har precis hittat till din sida, tycker den är helt underbar! Har börjat läsa från början, svårt att slita sig =)

    Du har inga bra tips att dela med dig av till andra barn som behöver träna lite på talet? Kanske någon sida eller tips som ni får hos er logoped. Våra roligt att ta del av.

    SvaraRadera
  3. Vad härligt att höra! Det måste ju kännas fantastiskt för Abbe själv också att känna att han kan säga alla dessa nya ljud. Och så skönt för er allihop att han har en riktigt bra logoped.

    SvaraRadera
  4. Älskar din humor! Skönt att det gick bra hos logopeden (påminner mig om de möten vi haft o testat sonens hörsel). Hoppas det lossnar ordentligt med talet så din raring slipper fler korrigeringar. Han har haft nog med operationer nu kan jag tycka.

    Stackars storebror, typiskt att bli sjuk på sin födelsedag!

    SvaraRadera
  5. Roligt att det redan märks skillnad för Abbe! Han själv måste ju tycka det är roligt när andra börjar förstå honom :D
    Äldste sonen kunde inte säga "R" och jag minns hur överlycklig han blev när han äntligen kunde(tror han var sex år då)
    Yngste sonen fick gå till logoped (kom på det för raden "spontant") Han ville inte säga gunga och två, utan dunga och trå. Efter första besöket konstaterade logopeden att det inte var något fel egentligen, det var mera envishet. Han vägrade helt enkelt säga rätt för han tyckte det hette så...

    SvaraRadera
  6. Trodde först jag läste fel... "Om vi övar varje dag kommer han att bli väldigt duktig på att säga faan."
    Haha... tja, han kommer nog bli duktig på det ja... Skrattar gott fortfarande!

    Va skönt att det går framåt för er och att det verkar bra än så länge. Ni är värda alla glädjande besked som ni kan få!

    Ha en bra dag!

    //Anna

    SvaraRadera
  7. Själv har jag en tonårsdotter som jag tränar på att vara tonårig som till exempel säga faan (för det gör alla andra utom hon), och gå till affären för att köpa godis med kompisarna (för man blir utanför om man inte gör det), känns lite som uppochnervända världen, men vad gör man inte för att barnen skall bli glada och passa in...

    SvaraRadera
  8. Fan vad det är juste när man träffar en läkare/-ped/-log som man gillar och som tycks förstå ens behov och känslor. Vad gäller mig själv tycker jag att jag nu vid trettio års ålder har lyckats hitta ett helt staff med härliga och kunniga typer att vårda mig. Det är bara tandläkaren som jag inte klickar med men det löser sig nog. Och min son fick en fantastisk astmadoktor och hostan slutade - bara en sån sak.

    Logopeder har jag alltid haft svårt för dock. Det är nog det att de flesta överartikulerar och känns därför inställsamma. Men behövs dom så behövs dom och händer det grejer så händer det grejer. Heja Abbe. Låt honom svära som en borstbindare.

    SvaraRadera
  9. Hej! Nu har jag spenderat 2-3 veckor med att varje vardag läsa din blogg, från början till slut. Tack för alla tårar och underhållnig. Keep up the good work! Kramar S

    SvaraRadera
  10. Dottern har också opererat svalget (svalglambå) och tiden efter kommer jag inte ihåg så mycket av men jag minns tydligt dagen då logopeden sa "Nu behövs jag inte längre. Tack och hejdå" =)

    SvaraRadera
  11. du kan väl nångång lägga upp en video så vi får höra skillnad? :)

    SvaraRadera
  12. Äntligen har jag läst ikapp ända från början, det tog lite tid men det har det varit värt! Helt fantastiskt att läsa om era äventyr, upp och nedgångar. Jag håller alla tummar för Abbe och brorsan!!

    SvaraRadera
  13. Oj. Någon dag när jag orkar ska jag verkligen läsa sin blogg. Men just nu började jag gråta bara av att läsa beskrivningen.

    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.