19 januari 2010

Extra Extra!!


Abbe säger numera: phh-a-phha!! (Ibland, när han koncentrerar sig.)

Okej, det är lite hackigt med lång paus mellan det första p:et och a:et och med en del luft genom näsan. Men det är ett P i början och med lite träning så kommer den där pausen att försvinna.

Jag blev så glad när jag hörde det så jag jublade inombords.

Andra bloggar om , , , ,
Kl 21:45

29 kommentarer:

  1. Åhh, så gott att läsa detta =)
    Vilken fröjd det måste vara för Er alla att det är på rätt väg. Kan man säga Grattis här....??!!
    SvaraRadera
  2. Hei! Gratulerer til fremskridandet! Så fint de var da,merker han og att de går bedre og snakke?Bare vent ,til i sommar ,kansje ännu ett fremsteg. Hilse fra Hedda.
    SvaraRadera
  4. Grattis. Fan. Jag gråter. T kan inte få fram många ljud mest läppljuden. Hon säger papa men inte mama. Ibland får hon till mmhm mama och då skälver marken jag står på.
    SvaraRadera
  7. Lille gullegubben! Även om det inte kan mätas med "phh-a-phhans" så är vi är nog många som jublar både inom- och utombords när vi läser det här.

    Tänk vilken resa han och ni gjort (och gör)! Fantastiskt vilken ork och tålamod ni har, och vilken fantastisk vårdmöjlighet vi har i det här landet.
    SvaraRadera
  8. Ååh, grattis! Vad roligt att det går framåt. Rätt vad det är kommer det bara bubbla fram ord (gamla i ny tappning, och en massa nytt också!).
    SvaraRadera
  9. Naw, HEJA ABBE! Du måste känna dig väldigt varm inombords. :)
    SvaraRadera
  11. Jääääääzzz!!! Gratis till er båda:)
    SvaraRadera
  12. Grattis :D Jag hittade hit i söndags och har sedan dess läst hela din underbara, sorgliga, kärleksfulla blogg. Känner att jag har lärt mig massor som jag sedan kan använda när jag är klar med min utbildning till sjuksköterska. Någon dag ska jag också vara den där barnsjuksköterskan på avd 323 som ger föräldrarna tid och utrymme! Nu ser jag fram emot fler läsning som lockar till tårar (både glädje och sorg) och skratt!! (också ska jag gå in och rösta)
    SvaraRadera
  13. Hej! Jag hittade nyligen hit och blev fast direkt. Blev helt tagen av er berättelse och på det sätt du skriver. Det är så fint och berörande. Jag kan säga att jag inte brukar kommentera på bloggar, men nu kände jag att jag bara var tvungen. Hoppas du fortsätter skriva som du gör och att allt går bra för lilla Abbe (och storebror, jag hejar på honom!
    SvaraRadera
  15. Nämen grattis! Heja Abbe, vilka framsteg du gör! Honungspojken hejar för övrigt på Abbe i tävlingen om Stora Bloggpriset. Hoppas det når hela vägen fram.
    SvaraRadera
  16. Jaaa! Härligt, finaste Abbe!
    SvaraRadera
  17. *sniff* får tårar i ögonen över morgonkaffet.
    /Kapybaran
    SvaraRadera
  18. Tycker du ska jubla lite utombords också, det är ni värda.
    SvaraRadera
  19. Mycket glädjande att läsa! Med ett brett leende på mina läppar kan jag nu fortsätta min dag :-D

    Ha en underbar dag och njut nu!

    //Anna
    SvaraRadera
  20. Vad härligt att läsa! Hejja Abbe!!
    SvaraRadera
  21. Härligt!!! Vad skönt att allt gick så bra på lungs...*tungvrickningen* också :-)
    SvaraRadera
  22. Wohoo!!! Baby steps....
    SvaraRadera
  23. åh, heja heja heja abbe! :D
    SvaraRadera
  24. Heja duktiga Abbe! Va coolt!
    SvaraRadera
  25. Om konsonanternas intåg på banan är utan nångon intensivare logoped-träning så kan man bara tänka sig hur det blir när det kommer igång. p & r och en massa hårda konsonanter!
    SvaraRadera
  26. Det bästa ordet för en pappa att höra.
    Så klart!

    /Klaus
    SvaraRadera
  27. Ååh vad roligt! :) Underbart att höra att det funkar, han kommer prata på hur bra som helst snart ska du se!
    SvaraRadera
  28. Grattis! Så jävla mycket grattis!
    SvaraRadera
  29. Hej!

    Jag har växt upp men en lillasyster som har catch22. Det var en rätt tuff uppväxt och jag minns inte värst mycket av de åren. Hon är 6 år yngre än mig och precis när jag skulle börja skolan så föddes min syster.

    Det har blivit en hel del "aha-upplevelser" om saker som jag har glömt av. Till exempel så förstår jag precis på det sätter som abbe talar. Jag har ju växt upp med det. Att vara på sjukhuset och hälsa på osv.

    Vi har båda på ett konstigt sätt levt i varandras skuggor. Hon som inte har haft samma problem som mig och jag som alltid har tagit hand om min syster.

    Jag kommer alltid att finnas där för henne.
    SvaraRadera

Vill du kommentera men har ingen egen blogg? Inga problem. Välj "Namn/webbadress" under "Kommentera som:" och skriv bara i ditt namn. Eller välj "Anonymt" om du hellre vill det.

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)