Lungscintigrafi – check.

Abbe var väldigt duktig idag. Jag hade avsatt hela förmiddagen för att vara på sjukhuset och flaggat på jobbet för att det kunde bli längre in på eftermiddagen också. I värsta fall hela dagen, om det blir jobbigt. Det behövdes aldrig. Faktum är att jag var tillbaka på jobbet en timme före lunch.

Till och med sätta nålen gick förhållandevis bra. Ja, alltså han var ju inte direkt glad över att få den instucken först ett misslyckat försök i armen och sedan i handen, men det gick i alla fall att avleda honom utan några stora mängder våld.

Sedan var det det där med att ligga still. Jag minns när Abbe gjorde scintigrafi på njurarna. Då var han bara fyra månader gammal och det var förstås omöjligt att förklara för honom att han skulle ligga still. Då låg han i en slags bean bag som de sög luften ur när han sjunkit ner ordentligt, vilket gjorde att han satt fast som i en gjutform. Han låg visserligen stilla hela undersökningen, men var inte särkilt glad över sin klaustofobiska tillvaro.

Idag använde vi inte den där kudden. Eller rättare sagt han fick ligga i den med de sög aldig ur luften så att den blev stel. Dessutom hade jag missförstått lite. Det handlade inte om tjugo minuter i ett sträck utan fem minuter åt gången, från fyra olika håll. Det gick riktigt bra, helt utan Dormicum, vilket gjorde att när vi var klara var det bara att ta bort nålen, få en heliumballong i present och åka hem. Inget väntande på att droger skulle gå ur kroppen.

Duktiga, duktiga lille man.





Någon mer än jag som tänker på Kraftwerk när ni ser sprutan?

Andra bloggar om lungscintigrafi, radioactivity, gammakamera